Sandra växte upp i kristna friskolan: ”Tror aldrig att jag blir helt fri från tankarna”

Sandra Lundberg står framför en detaljrik tavla. Hon har mörkt hår och glasögon och är klädd i en svart tröja.

Foto: Privat

Åtta år tillbringade Sandra Lundberg i en kristen friskola. Att ständigt matas med budskap om synd, helvetet och vikten av att vara en god kristen, ledde till sist till att Sandra försökte ta sitt eget liv.
– Jag kommer aldrig att förlåta dem för det de har utsatt mig för, säger hon i dag.

Sandra Lundberg är åtta år gammal när hon 1998 börjar andra klass i den kristna friskolan Hällebergsskolan hemma i Ljungskile. Det är i början av terminen och nu sitter hon i en ring tillsammans med de andra barnen i sin klass under morgonsamlingen. De har precis bett en bön och sjungit ur psalmboken och nu ber läraren dem att sitta kvar medan hon går och hämtar något.

Se video: Amanda medverkar i filmen om kariesexperimentet på Vipeholm
1:23

Efter reklamen: Se video: Amanda medverkar i filmen om kariesexperimentet på Vipeholm

(1:23)

Slå på ljud

När läraren kommer in i klassrummet igen bär hon på en skräppåse som hon hämtat i skolköket. Den är fylld av matrester och gamla bananskal och Sandra tycker att alltihop ser ganska äckligt ut. Hon kan inte förstå varför hennes lärare har tagit med illaluktande sopor in i klassen. Just då tar läraren till orda och säger:

”Tänk er att det här är ni, att det är så här era själar ser ut just precis nu. Man föds med synd och varje gång man syndar fylls själen på med mer skräp och till slut börjar den ruttna. Om ni inte ber till Gud om hans förlåtelse kommer den bara att fyllas på med mer och mer av det här skräpet”.

Fick höra predikningar om Guds kärlek

Sandra känner sig chockad. Efteråt kan hon inte tänka på något annat än att hennes själ är äcklig. Hon känner sig kletig och fylld av synd och vad värre är – hennes föräldrar är ju inte troende, de ber inte till Gud och eftersom de är så mycket äldre än hon själv borde väl deras själar se ännu värre ut?

Tanken skrämmer henne, trots att hon fram tills nu inte ens har hört talas om något som heter synd och än mindre förstått vad det är.

Sandra Lundberg i Ljungskile står framför en detaljrik tavla hon själv har målat. Hon har kort svart hår och är klädd i svart tröja.

Sandra Lundberg gick i Hällebergsskolan i Ljungskile från andra till nionde klass.

Foto: Privat

Mötet med skräppåsen är bara ett exempel på den hjärntvätt som Sandra i dag säger att hon och hennes klasskompisar utsattes för i skolan. När hon började där i årskurs två var det för att hennes föräldrar trodde att hon skulle få en tryggare skolgång där.

– Jag hade gått ett år i kommunal skola och var inte alls beredd på det som mötte mig. Varje morgon hade vi samling där vi bad och sjöng ur ett psalmhäfte medan läraren spelade gitarr. De flesta eleverna kom från församlingen som drev skolan så de hade vuxit upp med det här, men jag visste inte ens vad Gud var för något. I början predikade de mest om Guds kärlek, att han var god och älskade alla och att om man bara har en ren själ kommer man till paradiset. Jag blev lite tagen av det där, säger Sandra.

Jag försökte desperat att bli kristen

Kärleksbudskapet förändrades

Men snart förvandlades kärleksbudskapet till något annat. Sandra fick höra att om man dör och inte är kristen hamnar man i helvetet. Ännu värre var det i skärselden, där en evighet av fruktansvärda plågor väntade.

– Jag blev livrädd. Jag försökte desperat att bli kristen, men insåg samtidigt att ingen i min familj var det och att det innebar att de skulle hamna i helvetet och brinna för all framtid. Skräcken för att hamna på ett annat ställe än mina föräldrar efter döden plågade mig oerhört mycket. Jag fick ofta upp bilder i huvudet av helvetet, jag såg mina föräldrar brinna där och jag hörde dem skrika.

Höll mycket för sig själv

Sandra kunde till viss del berätta om sin oro hemma, men mycket höll hon inom sig. Hade hennes föräldrar förstått vidden av det deras dotter upplevde på skolan är Sandra säker på att de hade sett till att hon fick sluta. Hennes pappa, Peter Lundberg, instämmer.

– I dag känns det ju hemskt att Sandra fick uppleva allt det här. Samtidigt höll hon allting väldigt dolt för oss och vi förstod inte hur illa det faktiskt var. Innan Sandra började skolan hade vi samtal med rektorn som bedyrade att det inte var något tvång att delta i det religiösa. I dag vet vi ju att det handlade om ren hjärntvätt och det känns väldigt tråkigt att vi inte fattade det tidigare, vi borde ju ha sett varningstecknen tydligare, säger han.

Sandra Lundberg sitter på en stol utomhus på ett trädäck. Hon är klädd i en mönstrad skjorta, gröna byxor och vita sneakers.

Sandra upplever att åren på den religiösa friskolan har satt djupa spår i henne.

Foto: Privat

Anledningen till att Peter och hans fru valde Hällebergsskolan från första början, trots att de själva inte är religiösa, var att de inte upplevde att den kommunala skolan höll måttet.

– I klassen fanns många barn som var väldigt högljudda och det blev ofta bråkigt. Sandra som var ett mer tystlåtet barn blev störd av det där, men när min fru bad om att hon skulle få byta plats sa läraren att hon hade en lugnande effekt på de andra barnen. Det blev mycket strul där, så till sist började vi titta på andra alternativ och då dök Hällebergsskolan upp.

Nina lämnade Jehovas vittnen: ”Äntligen är jag fri på riktigt”

Påverkade undervisningen

Trots att Sandra mådde så dåligt i skolan gick hon kvar resten av grundskoletiden. Hon minns hur alla samlades i kyrksalen på torsdagarna och hur folk plötsligt kunde börja tala i tungor. Ju äldre hon blev desto mer insåg hon hur stor inverkan religionen hade också på undervisningen.

– När vi skulle ha sexualundervisning till exempel, det var skrattretande. Vi fick ett litet papper framför oss och så sa läraren att det finns preventivmedel som p-piller och kondomer, men att man inte tror på att använda det för då hindrar man Guds mirakel. I stället förespråkade de avhållsamhet. Och homosexualitet hade jag redan lärt mig att var en sjukdom, det var djävulens verk.

”Varje dag fick vi höra om helvetet”

När tidningen Göteborgsposten för några år sedan granskade Hällebergsskolan beskrevs den av tidigare elever med ord som psykisk terror, social kontroll, rädsla och indoktrinering. Sandra håller med. Hon tycker att verksamheten närmast kan liknas vid den som pågår i en sekt.

De sa att jag var fylld av satan, att hans demoner hade tagit över mig

– Konstant, varje dag, fick vi höra om helvetet, djävulen och demoner. Hur lätt de hade att komma in i en själv och så mycket man kunde göra som var en synd. Allt du gjorde, sa och tänkte, såg Gud. Man var tvungen att be om förlåtelse för minsta lilla. Jag minns en gång när min familj hade skaffat en hundvalp och någon klasskompis frågade mig om den. Jag sa att den var så himla söt. Då reagerade en elev och sa till läraren att jag hade svurit efter som jag hade sagt ”himla”. Jag fick en tillsägelse och var tvungen att be Gud om förlåtelse.

Sandra Lundberg sitter utanför ett trähus och håller en katt i famnen.

Under hela sin skolgång kände Sandra att det var något fel på henne.

Foto: Privat

Kände att något var fel på henne själv

Sandra beskriver sin tid på skolan som åtta år av fullständig skräck. Hon gick runt med en konstant rädsla för att synda, för att hennes föräldrars själar var förlorade, för att aldrig bli lika god som de i församlingen.

– Det kändes som om det hela tiden var något fel med mig. De andra såg mig bara som en som inte kom från en kristen familj och då spelade det liksom ingen roll hur mycket jag försökte. Ju längre tiden gick desto värre blev mina mardrömmar. Att höra om demoner som tar ens själ och fyller en med onda tankar, det tog mig väldigt hårt.

Patricia: Sekten styr mammas liv

För Sandra var det också svårt att förstå sig på kristendomen och alla de regler som fanns. Hur kunde det till exempel krävas så lite för att man skulle hamna i helvetet? Men att fråga någon i skolans personal om sådana saker var uteslutet och eftersom tvivel var en synd i sig behöll Sandra alla tankarna för sig själv. Med tiden mådde hon allt sämre och som tolvåring kom hon för första gången i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin.

Försökte driva ut djävulen ur Sandra

Vid det laget hade Sandra utvecklat ett självskadebeteende och alltmer börjat ifrågasätta det hon fick lära sig i skolan. Hon kunde inte längre blint följa det som hennes lärare predikade, utan började allt oftare höja sin röst när hon tyckte att något var konstigt. Det skulle visa sig få oanade och absurda konsekvenser. En kväll efter att Sandra och hennes klasskompisar diskuterat aborträtten bestämde sig de andra för att driva ut demonerna som de var övertygade om att hade tagit Sandra i besittning.

– Jag fick ett sms av en av tjejerna om att jag skulle möta dem hemma hos henne. Jag fick veta att jag skulle gå ner till bäcken nedanför huset. Där stod fyra av tjejerna i min klass och väntade. Det var höst och mörkt ute och de började gå runt mig i en ring. De sa att jag var fylld av satan, att hans demoner hade tagit över mig. ”Det här är för ditt bästa, vi måste driva ut demonerna för att du ska kunna ta emot Guds kärlek”, sa de. Det kändes som en jättedålig skräckfilm.

Anna lämnade Jehovas vittnen: ”Varje dag är en kamp”

Försökte ta sitt eget liv

Till sist lyckades Sandra springa därifrån och ringa sin mamma som kom och hämtade henne. Efter den här incidenten pratade ingen i skolan med Sandra längre och hon gjorde heller inga försök att socialisera. Hon fokuserade på att bli klar med skolan och sedan kunna bli fri från den helt och hållet.

Men hon mådde bara sämre och sämre och till sist, en kväll när hon var 14 år gammal, försökte hon ta sitt liv. När hennes föräldrar var ute med hunden tog hon en stor mängd tabletter.

– Jag har ett vagt minne av att jag ligger på en brits på sjukhuset och de försöker få liv i mig. Mamma började bli desperat av att se mig må så dåligt, men jag kunde inte berätta för någon vad som pågick. Jag var så indoktrinerad av tanken att något var fel med mig, att jag aldrig skulle kunna bli god, att jag var född i ondska och att jag förtjänade det här. Mardrömmarna på natten var fruktansvärda, det kändes som om jag hade demonerna inom mig.

Sandra Lundberg framför en tavla med ett detaljerad mönster likt en mandala.

I dag har Sandra en stor passion för konst. Tavlan i bakgrunden har hon själv målat under sina konststudier.

Foto: Privat

Pappa Peter minns den här tiden med fasa och sorg.

– Det var fruktansvärt när hon försökte ta livet av sig, en oerhört hemsk tid. Men vi trodde hela tiden att det handlade om tonårsproblematik, vi insåg inte hur stor del skolan spelade i det här.

Mådde inte bättre efter skolavslutningen

Den sista tiden i grundskolan kände sig Sandra övervakad av lärarna och i kyrkan var det alltid en vuxen som satt bredvid henne och kontrollerade att hon verkligen sjöng och bad. När Skolinspektionen kom på besök såg personalen till att de inte pratade med Sandra. En enda lärare tog henne under sina vingar och hjälpte henne att få godkänt i åtminstone ett par ämnen och när Sandra slutade nionde klass hoppades hon att det hemska skulle vara över och att livet skulle börja.

Men riktigt så blev det inte.

– Det gick inte så lång tid innan jag insåg att jag inte alls mådde bättre. Allt jag gjorde och sa grundade sig fortfarande i tankar om att jag var en ond människa som inte förtjänar något bra.

Uppväxten i samfundet har präglat Tina: Jag har fortfarande ångest och katastroftankar

Sandra såg ingen annan utväg än att återigen försöka ta sitt liv. Hon var bara 16 år gammal.

– Jag skar mig i armarna och tog en massa tabletter. Den gången när jag vaknade upp på sjukhuset bara skrek jag rätt ut, för jag orkade inte mer, orkade inte med alla tankar. Jag ville ju bara glömma allt som hänt.

Erfarenheterna förföljer henne

Åren på skolan har satt djupa spår i Sandra. Första året i gymnasiet var hon tvungen att gå om och senare hoppade hon av helt och hållet. Hon flyttade till Skåne för att studera konst på en folkhögskola, men också det visade sig vara svårt. Även om Sandra i dag har läst in sina gymnasiebetyg och har hittat saker som får henne att må bra gör sig minnen från skoltiden ständigt påminda.

– Det påverkar mig nog mer än jag egentligen vill erkänna. Jag tänker konstant på om det jag gör är gott eller ont, om jag är god eller ond. Och jag landar alltid i att jag är ond. Jag tror att jag aldrig blir helt fri från de tankarna.

De har tagit så många år ifrån mig

Är du bitter över det som har hänt dig?

– Ja, det är jag. Jag är förbannad över hur de har behandlat mig och andra barn. Det värsta är att de inte ens känner att de behöver be om ursäkt för i deras värld räcker det att be Gud om förlåtelse och så blir de förlåtna. Men jag kommer aldrig att förlåta dem för det de har utsatt mig för. De har tagit så många år ifrån mig. Jag har fortfarande ärren kvar på min kropp, men de kan bara fortsätta som om ingenting har hänt.

Vill sprida sin upplevelse av skolan

Sandra har medverkat i intervjuer i både Göteborgsposten och Uppdrag granskning om sina upplevelser. Nu skriver hon på en bok om sin skoltid och är i kontakt med ett förlag som eventuellt vill ge ut den. Att berätta sin historia känns viktigt.

– Det är så många som inte tror att det här kan hända i Sverige. Varje gång jag berättar för någon kan de inte förstå att det finns sådana skolor här. Jag blev hjärntvättad i så många år och känner att nu är det min tid, jag tänker inte längre vara tyst om det här. Jag vill inte att ett enda barn ska hamna i en liknande situation som jag. Och finns det barn som ändå är det just nu, ska de veta att de inte är ensamma.

Homosexuelle Erik Engelv: Jag är död för mina föräldrar

Konsten och skrivandet är Sandras stora passioner i livet. Men hon har också en tanke om att kanske utbilda sig till psykolog i framtiden.

– Förhoppningsvis kan mina erfarenheter hjälpa andra. Kanske jag lättare skulle kunna se varningssignaler hos barn som inte vill berätta vad de varit med om. Det finns små detaljer som man kanske inte reflekterar över när man inte har varit i den situationen själv. Oavsett vad som händer vill jag fortsätta sprida information att det här försiggår i dag i Sverige fast det inte ska kunna göra det.

Har en bra relation till sina föräldrar

Sandra är inte arg på sina föräldrar för att de valde Hällebergsskolan åt henne. De har i dag en bra och nära relation och pratar öppet om det som Sandra gick gå igenom som barn och tonåring. Peter hoppas att arbetet med boken ska ge Sandra en chans att bearbeta och gå vidare.

– Det som hände på skolan har präglat hela hennes liv, det är fortfarande väldigt svårt för henne. Jag tror inte att de på skolan har förstått vilken skada de har åsamkat henne och det finns ingen ursäkt i världen som kan ta bort det hon har utsatts för, men det känns ändå som en liten upprättelse att hon nu får berätta sin historia.

Hällebergsskolans svar

Hällebergsskolan ligger i Ljungskile och grundades av Hällebergsförsamlingen på samma ort. 1987 öppnade församlingens förskola och sedan 1992 driver man alltså också en grundskola, med elever från förskoleklass och upp till nionde klass. Matthjis Klomp är styrelsens ordförande och han svarar på våra frågor via mail.

På vilket sätt förekommer det konfessionella inslag i Hällebergsskolan?

– Hällebergsskolan är en konfessionell friskola på kristen grund. Som sådan får vi ha konfessionella inslag i utbildningen i övrigt, men inte i själva undervisningen. Kraven är att vi tydligt skall ange vilka konfessionella inslag som förekommer och att de skall vara frivilliga. Nedan är den informationen vi inför varje läsår skickar till vårdnadshavarna för att tala om vad som gäller:

”Konfessionella inslag i utbildningen

Som du vet är Hällebergsskolan en fristående skola med konfessionell inriktning på kristen grund. Vi vill erbjuda varje elev en trygg miljö, där var och en blir sedd och får utvecklas utifrån sina förutsättningar. För oss är det viktigt med goda relationer och vi önskar att innebörden av ”Den gyllene regeln” ska prägla alla relationer på skolan. Det vill säga; allt vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem.

Vår undervisning är icke konfessionell, och följer samma kursplaner och läroplan som alla skolor i Sverige. Däremot har vi, som kristen konfessionell skola, två konkreta konfessionella inslag i utbildningen där den kristna tron framträder. Konfessionella inslag definieras i Skollagen som “bekännande eller förkunnande inslag som tillhör en viss religion och som initieras och genomförs av huvudmannen eller på dennes uppdrag” (Skollag 2010:800). Den ena av dessa inslag är en morgonsamling kl. 8.00-8.10 samt en bordsbön i samband med lunchen. Morgonsamlingarna är inlagda på schemat, så att det tydligt framgår vilka dagar och vilken tid de är. Då deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt tas ingen närvaro av de som är på morgonsamlingen, utan närvarorapportering tas först vid första lektionen, dvs. kl. 8.10. Du som vårdnadshavare meddelas om ditt barn vid upprepade tillfällen kommer för sent till morgonsamlingen, om du inte meddelat skolan att ditt barn inte ska delta. Om man väljer att inte delta i morgonsamlingarna behöver man vara på plats för lektionen kl. 8.10.

Även om vi uppskattar att ditt barn finns med vid våra morgonsamlingar, är det som sagt frivilligt att vara med. Du behöver därför prata med ditt barn om hur hon eller han vill göra med morgonsamlingarna. Om ditt barn ska vara med behöver du inte göra något. Men om ditt barn ej ska delta, behöver du kontakta [rektorn] om detta (mail). Vi vill poängtera att det också alltid är frivilligt att själv delta i bön och sång, även om man närvarar vid dem.”

Är det frivilligt att delta i de konfessionella delarna?

– Ja, det är frivilligt att delta i de konfessionella delarna, se ovan.

I vår intervju berättar en före detta elev om hur det dagligen förekom varningar för djävulen och att hamna i helvetet under hela grundskoletiden, vilket ledde till dåligt mående och rädsla. Vad säger du om det?

– Med all respekt för elevens upplevelser, känns beskrivningen om dagliga varningar för djävulen och att hamna i helvetet främmande för vår skola. Vi har inte för vana att betona vare sig djävulen eller helvetet i det kristna budskapet när det presenteras. Betoningen vill vi skall vara som det uttrycks i Johannesevangeliet 3:16, nämligen om Guds kärlek till mänskligheten och hans erbjudande om evigt liv genom tron på Jesus. I samma vers står det visserligen också om evigt liv kontra att ”gå förlorad”, men även detta är en del av det klassiska kristna budskapet.

Om detta budskap av eleven har uppfattats som dagliga varningar för djävulen och att hamna i helvetet är det djupt beklagligt och visar isåfall på ett misslyckande från vår sida.

I tidigare granskningar (i Göteborgsposten och Uppdrag granskning) förekommer också uppgifter om att elever i er skola behandlats på ett sätt som fått dem att må väldigt dåligt. Vad har ni gjort för att förbättra situationen sedan dess?

– Programserien av Uppdrag granskning innehåller, vad gäller vår skola, inget annat än det GP rapporterade om 2018. Det är dock sant att det i GP förekommer uppgifter om att elever mått dåligt. Först vill vi betona att Skolinspektionen det i sin efterföljande granskning 2018 (i motsats till GP reporterns påstående i Uppdrag granskning), inte finns ett enda ord om att elever skulle bli utsatta för kränkningar eller fara illa på skolan. Nu finns det dock i både GP:s och Uppdrag gransknings rapportering ett kraftigt ifrågasättande av Skolinspektionens förmåga att upptäcka missförhållanden i konfessionella skolor, men det är den enda oberoende prövning som vi kan åberopa.

Vi kan tyvärr inte erkänna de nämnda rapporteringar som objektiv och saklig, utan snarare selektiv och tendentiös. Det som dock framkommit direkt till oss är berättelser om en press att prestera och vara på ett visst sätt, något som vi absolut kan förstå att elever kan ha mått dåligt av. I den utsträckning vi har förmedlat sådana värderingar är det djupt beklagligt och något vi har velat lära oss av. Det vi har gjort för att förbättra situationen sedan 2018 är att stärka elevhälsan till att arbeta mer förebyggande och hälsofrämjande. Vi har också arbetat fram en plan för tematiskt arbete kring normer och värden, alltså en plan för hur vi ska jobba ämnesövergripande med dessa frågor. Vi har även omarbetat och uppdaterat skolans likabehandlingsplan.

Skolinspektionen har sedan 2018 gjort två tematiska granskningar att likabehandlingsplanen också efterlevs i praktiken. Likabehandlingsplanen finns att läsa på skolans hemsida (https://www.hallebergsskolan.se/dokument/#dokument).

Efter GP:s artiklar och Skolinspektionens efterföljande granskning utsåg styrelsen också en tidigare rektor från en annan skola att stödja styrelsen och skolledningen. Denna person hade även samtal med elever, vårdnadshavare och personal och förslag på förbättringar togs fram. En sådan fråga är: Hur kan barn som mår dåligt i vår verksamhet med förtroende vända sig till någon för att få hjälp? Vår vilja och ambition är att varje barn skall vara sedd och älskad för den barnet är, inte för det den gör eller presterar. Vi vill inte lägga något på barn som inte är för dem att bära, varje berättelse om motsatsen vill vi ta på största allvar och lära oss av.