Tonåringar och deras klimatångest – ta oron på allvar
Ta klimatångest på allvar – men visa på hopp
Det är inte lönt att planera så långt framåt, jorden kommer ändå att gå under innan 2030, säger tonåringen med en djup suck.
Som förälder blir jag förskräckt. Visserligen har denna unga kvinna en fäbless för drama, men jag inser att det där med klimatoro har krupit innanför hemmets väggar. Visst har vi pratat om miljöproblem ganska ofta kring middagsbordet; vad görs, vad gör Greta och vad kan vi själva göra för att påverka. Men att det fanns en sådan mörkersyn var nytt för mig.
Klimatförändringarna är den viktigaste frågan för unga mellan 16 och 25 år är visar en Sifo-undersökning från 2018. Att vi bryr oss om klimat och natur är inget nytt. Maria Ojala är docent i psykologi vid Örebro universitet och har forskat kring barns och tonåringars oro inför klimathotet i mer än 10 år.
– När jag var ung hängde hotet om kärnvapenkrig över oss, men vi var inte en del av det på samma sätt som med klimatfrågan. Den är ju kopplad till vår västerländska livsstil. Något som faktiskt både kan underlätta och försvåra, menar Maria.
– Vi har en möjlighet att göra något åt saken och att påverka, men så klart skapar det även existentiella frågor.
Unga oroar sig mest
I en studie med tusen deltagare uppger 46 procent av svenskarna att de har klimatångest. Och oron för klimatet är starkare ju yngre man är. Nästan sju av tio (68 %) mellan 18-29 uppger att de har klimatångest (jämfört med 31 % i åldern 65-79). Kvinnor oroar sig mer än män och unga kvinnor känner mest ångest. 80 procent av alla kvinnor mellan 18-29 uppger att de har ångest kopplat till klimatförändringar. Unga är mest medvetna om hur deras val av livsmedel påverkar klimatet. Två av tre (63 %) mellan 18-29 uppger att de tror att valen av livsmedel i ganska eller mycket stor utsträckning påverkar deras klimatavtryck. Undersökningen är gjord av Kantar Sifo tillsammans med ICA 2018.
Källa: DN
Släta inte över klimathotet
Har du en tonåring som uttrycker oro och kanske en hopplöshet inför framtiden är det viktigt att du som vuxen vågar stanna i oron, och inte försöker släta över eller förringa problemet, råder hon.
Väder och klimat – vad är skillnaden?
Videon kunde inte hittas
– Lyssna på ditt barn och respektera det som sägs. Först därefter kan du försöka vända på perspektivet och prata om det positiva, allt det där vi faktiskt kan påverka och allt som redan görs runt om i världen för att stoppa utvecklingen. Och poängtera att vuxna gör saker och tar ansvar, det är viktigt. Allt hänger inte på de unga.
Men går du för fort fram här och direkt hoppar vidare till det positiva är risken att tonåringen skapar en bild av vuxna som inte lyssnar eller bryr sig – eller att den bilden förstärks, påpekar Maria.
Kanske oroar du dig som förälder själv för klimathotet? Då är det viktigt att du inte för din oro vidare till dina barn. Prata hellre med andra vuxna.
– Men det är bra att vara medveten om att unga får sin information från andra håll – medier, kompisar, skolan.
Handling eller hopplöshet?
Är klimatoro en kraft som leder till handling – eller till en känsla av att man inte kan påverka, hopplöshet och passivitet? Hur vi hanterar klimatfrågan känslomässigt beror bland annat på våra värderingar och hur vi lärt oss att hantera känslor. Det finns olika sätt att agera på bland unga, här är några exempel:
- Förneka allvaret i problemet eller hävda att det ”rör inte mig”.
- Distansera sig genom att göra andra saker, eller ex. stänga av tv:n när det pratas om miljöproblem.
- Fokusera på hopplösheten och att ”människan är ond”. Samtliga av dessa tre strategier hänger samman med en känsla av att man inte kan påverka.
- Andra är mer lösningsfokuserade, tar reda på vad man själv kan göra, talar om för familj och vänner vad de bör göra (som att äta mindre kött, välja tåg före bil, etc). Studier visar dock att dessa personer till viss del mår sämre eftersom de tar ett personligt ansvar för problemet.
- Bäst mår personer som erkänner miljöförändringarna, men försöker vända på perspektiven, hitta hopp och lösningar och som har tilltro till samhällsaktörer som forskare, politiker och miljöorganisationer.
Källa: Maria Ojala (docent i psykologi)
Helt normalt
Du ska inte heller bli rädd för oron, den är helt normal.
– Existentiell oro är en normal reaktion, det är inte något sjukligt, förklarar docenten. Hjälp istället ditt barn att sätta ord på oron, bli konkret: hur känner ditt barn, vad är det som kan hända? Och i nästa steg – prata om vad som görs, vad vi kan göra och vad det kan leda till.
Maria tycker att just detta inslag saknas i Fridays for future, den rörelse som är sprungen ur Greta Thunbergs skolstrejk.
– Vilken framtid är det vi vill ha, hur ska den se? Det måste vi också prata om, istället för att enbart fokusera på det som inte fungerar.
Men i övrigt är hon positiv till rörelser som just Gretas:
– Det är tungt att ta på sig allt ansvar själv. Det kan underlätta att engagera sig ihop med andra, som i Fridays for future, eller ihop med vänner. Det kollektiva är bra för vårt välmående, att prata med och få stöd från jämnåriga.
– De unga som engagerar sig har oftare större tilltro till vuxenvärlden, till politiker och företag.
Man ser att inte alla är som Donald Trump, att det finns hopp och att det är lönt att göra något.
Är det kanske så att all uppmärksamhet som skapats kring frågan, inte minst genom Greta Tunbergs engagemang, gjort att oron är mer utbredd bland unga i dag än förr?
– Oron för miljön och klimatet har alltid varit stor i Sverige. Dessutom är frågan komplex. Det kan vara så att det är de som bryr sig och engagerar sig mest som mår bäst.
Se på Greta Thunberg, hon har ju själv berättat att hon mådde sämre innan hon engagerade sig aktivt i frågan. Marias forskning visar att de unga som mår bäst – när det kommer till klimatoro – är de som engagerar sig och gör saker konkret för att minska miljöpåverkan, men som även känner tilltro till vuxenvärlden.
Så kan du stötta:
Som förälder (eller lärare) finns sätt att hjälpa barn och tonåringar att hantera klimatoron.
- Hjälp till att hitta information. Kunskap kan ge känsla av kontroll.
- Lyssna och ge utrymme för diskussion.
- Våga stanna i oron och visa att den är normal (och ha den som utgångspunkt för samtal).
- Visa på vad vi själv kan göra i ”det lilla”. Men också på vad som görs på ett större plan. Var en god förebild.
- Visa vad vi kan göra som samhällsmedborgare, allt från att påverka i butiker till kollektivt engagemang som demonstrationer.
- Uppmuntra till positiva känslor, som hpp och glädje över att kunna hjälpa till.
En god förebild
Och som förälder är det så klart viktigt att själv vara en god förebild, även när det gäller miljöfrågan. Visa att du också bryr dig, föregå med gott exempel.
– Du kan också visa på hur man själv kan påverka som samhällsmedborgare – skriva till politiker, be om klimatsmarta varor i affären, exempelvis.
Just att lyssna utan att bli rädd för eller fastna i oron, men inte heller bagatellisera den utan prata, stötta och vara lösningsfokuserad, det är nyckeln till att hantera oro hos unga – oavsett vad oron grundar sig i. Men skulle oron bli för svår att hantera, om din tonåring mår dåligt, kanske sover oroligt och känner ångest, så kan det vara läge att söka hjälp.
– Ta kontakt med skolhälsovården eller BUP för att få veta hur ni ska gå vidare, råder Maria.
En utsatt grupp
Än så länge är inte Sverige drabbat rent konkret, påpekar Maria och jämför exempelvis med Australien, där bränder under lång tid härjat.
– I länder som drabbas av liknande katastrofer kan men se att barn och unga är en grupp som blir extra utsatta och mår psykiskt dåligt. Skulle Sverige hamna i ett liknande läge blir problemet ett helt annat än i dag. Som det är nu finns möjlighet att hjälpa våra unga genom att prata, ge stöd och visa på hopp.
– Just hoppet är viktigt, det ser man i psykologiska studier. Det måste finnas någon slags hopp, annars kan det bli farligt. Så det är med andra ord tydligt att samtalen kring vårt matbord måste få fortsätta handla om miljön och de möjligheter vi har att faktiskt göra något bra.
En global rörelse
Greta Thunberg satte sig den 20 augusti 2018 utanför riksdagshuset i Stockholm för att demonstrera mot vad hon ansåg vara samhällets ovilja att ta miljöfrågan på allvar. Hennes skolstrejk spred sig vidare ut i landet och världen och är i dag en global rörelse under namnet Fridays for future. Varje fredag strejkar tusentals elever och studenter i över 100 länder på alla kontinenter för att politikerna ska se till att Parisavtalet följs och att den globala temperaturökningen hålls under 1,5 grader celsius över förindustriella nivåer. Läs mer www.fridaysforfuture.se