Yolanda sprider glädje bland utsatta och föräldralösa barn

Yolanda Vigren skiner upp när hon berättar om de utsatta barnen hon har hjälpt och hjälper i Thailand och Sri Lanka. Nästan varje år sätter hon sig på ett plan och åker dit för att göra det hon kan för att deras situation ska bli lite bättre.

Yolanda har nämligen varit i deras skor och känner med dem på ett sätt som gör det omöjligt att vara passiv när hon vet vad som behövs.

– Jag bodde under många år på barnhem efter att min mamma varit tvungen att lämna mig där. Hon hade inte kunnat ta hand om mig. Hela tiden hoppades jag på att få en ny familj, men ingen ville ha mig och när jag till slut lyckades bli adopterad från barnhemmet så var det för att de ljög om min ålder. Jag var 17 år, men de sa att jag var bara 11. Det gick eftersom jag var liten till växten, säger Yolanda.

Hon var på barnhemmet nästan hela uppväxten, bland nunnorna där. När hon fick lämna, sattes hon på flyget till USA och kom till en amerikansk familj som hade nio adopterade barn.

– De var väldigt snälla och jag trivdes jättebra. Det var som att få en riktig mamma till slut, berättar Yolanda.

Men sedan hände något. Mamman fick problem med droger och Yolanda berättade ärligt för grannarna, för hon trodde lite naivt att de skulle hjälpa henne. Istället blev det en anmälan och barnen fick inte längre stanna hos familjen.

– Det kändes verkligen som jag förstört allt.

Längtade tillbaka

Yolanda hamnade hos en annan familj i USA. Där fanns alla möjligheter och god ekonomi, men hon längtade tillbaka till sin första mamma och kände att om hon inte fick återvända dit så ville hon hellre till Thailand och så blev det.

– Jag fick med mig en hel del pengar och det gick till mitt gamla barnhem. Men jag kunde bara stanna tre månader för jag var för gammal för att bo där.

Yolanda fick börja tjäna egna pengar och hon gjorde allt från att jobba i mataffär till att under kvällstid locka in folk till olika restauranger.

– Men det jag arbetade längst med var att få turister att hoppa bungyjump genom att jag själv hoppade, förklarade säkerheten och ordnade biljetter. Sedan fick jag procent. Senare jobbade jag även som dykare och på hotell, berättar Yolanda.

Hamnade i Småland

Under den här tiden träffade hon en man från Sverige på ett litet hotell och de blev kära.

– Jag såg Sverige för första gången 1993.

Yolanda och hennes svenska kärlek gifte sig och hon fick jobb redan efter tre månader.

Se också: Allt du vill veta om Musikhjälpen i år

Efter reklamen: Allt du vill veta om Musikhjälpen i år - 2021

Hon lärde sig svenska och de bosatte sig i en liten by i Småland.

– Min dotter Rebecka kom 1996. Sedan följde Kevin och Matilda några år senare. När Matilda var två och ett halvt år skilde vi oss, berättar Yolanda.

Hon hade upplevt livet som isolerat.

– Jag ville ha något socialt att göra så jag startade upp en thairestaurang som jag sedan drev i fem år. Varje år anordnade jag thaibufféer där jag skänkte pengarna till olika ändamål. Första gången blev det Röda Korset. Det kändes bra.

När Yolanda väl börjat med insamlingar kunde hon inte sluta. Hon fick blodad tand och fortsatte hitta sätt för att hjälpa, men nu skulle medlen gå till barnhemmet i Thailand.

– Jag visste hur stor skillnad även små summor kunde göra för de här barnen, men när jag åkte dit för att överlämna pengarna blev det inte som jag tänkt mig. De började bråka om pengarna i ledningen där och jag blev verkligen ledsen över det. Jag bestämde mig för att hitta andra att hjälpa och att alltid köpa saker själv till barnen – inte ge kontanter, säger Yolanda.

Ny kärlek och ny flytt

Samtidigt hade hon det väldigt tufft med att få tiden att räcka till hemma i Småland. Livet med restaurang blev till slut för svårt som ensamstående mamma med tre barn, även om Yolanda gillade sina kunder. Det blev konkurs 2010 och hon började jobba vaknätter istället, samtidigt som hon pluggade till kock. Sedan hittade hon kärleken igen i en man från Vänersborg och det blev en ny flytt.

– Det var en kompis som anmälde mig till en dejtingsajt i hemlighet. Jag hade ingen aning, men det vällde in meddelanden. Det som gjorde mig intresserad var en man som bara skrev hej, och inte så mycket mer. Då blir man ju nyfiken.

Yolandas intresse väcktes och snart pratade hon med Thomas varje dag. Kärleken blomstrade och det ledde till att de flyttade in i ett hus tillsammans i Thomas hemtrakter i Vänersborg.

Allt eftersom blev det tydligt för honom att Yolanda ville fortsätta att hjälpa de svagaste i sitt hemland Thailand och hon samlade på egen hand in 35 000 kronor.

– Han stöttade mig verkligen. Det var en allt mer stark känsla. Jag behövde göra något och Thomas ville också se och uppleva allt jag pratat om. Han ville vara med mig – och bestämde sig för att följa med på resan när jag skulle ta med mig pengar och saker till ett barnhem som jag valt ut där, förklarar Yolanda.

Höll sitt löfte till prästen

Det blev en gemensam resa till Thailand. Yolanda hade hittat ett barnhem för barn med hiv som verkligen behövde hjälp och där hon kände att hon kunde göra verklig skillnad.

– Det var hemskt på plats. Barnen passades av tre hundar på nätterna när personalen gick hem och på dagarna kördes de små ut till olika platser för att tigga.

Med de insamlade pengarna kunde Yolanda nu köpa kläder, möbler och mycket mer till mer än 200 barn.

– Vi köpte bland annat små blå och rosa stolar till dem. Innan hade de smutsiga, trasiga madrasser.

Yolanda hade som barn lovat prästen på sitt barnhem att hon en dag skulle komma tillbaka och hjälpa andra barn.

– Det kändes fint att fullfölja det löftet.

Det som var svårare var att missionären som drivit det hem där hon bott då hade avlidit och att kvalitén och kontinuiteten försvann med honom.

– Det var därför jag beslöt mig för att hjälpa andra barnhem istället. Jag ville vara säker på att hjälpen enbart gick till barnen. Det är viktigt att tänka på vad man köper så att man minskar risken för att det säljs vidare. Vi har fokuserat på skolböcker, kläder, leksaker och möbler bland annat. Barnen har det svårt och behöver ha något att glädjas åt.

Vad gäller barn med hiv så låste man ofta in dem för att man var rädd för smitta.

– De har verkligen inte roliga liv och de står inte överst på någon lista över barn som efterfrågas för adoption.

Träffade sin biologiska mamma

Under en av alla dessa resor som Yolanda sedan gjort minst en gång varje år (utom när det inte gått för pandemin) så träffade hon sin biologiska mamma.

– Hon hade bosatt sig i Sri Lanka och hade gift sig med en rik man. Hon var glad över att se mig, men ledsen över att ha behövt lämna mig som barn – när hon var fattig. Nu har hon gett mig ett hus nära henne så att vi kan umgås när jag är där.

Mötet med mamman gjorde att Yolanda numera inriktat sig mer på att hjälpa till i det ännu fattigare Sri Lanka och hon har köpt mat till 150 barn på ett närbeläget barnhem. Hon hjälper också fattiga cancersjuka barn på ett sjukhus.

– Det har blivit mycket värre sedan corona. När turismen sinade försvann jobben och pengarna. Jag tror inte någon kan förstå hur mycket det förstört ekonomiskt.

Yolanda gjorde första resan 2008 och sedan 2013 har hon rest varje år fram till 2020. Hösten 2021 kom hon äntligen iväg igen, till Sri Lanka. Och hon hoppas komma iväg på ännu en resa i februari nästa år.

– Nu ska det bli resor igen. Jag säljer te, kryddor, bakverk och egengjorda tavlor och en del annat för att samla in pengar. Jag har ett litet kafé också. Ibland får jag rena donationer. En äldre kvinna skänkte mycket pengar som hon absolut ville skulle gå till skolböcker och jag skickade bilder på barnen när de fick ta emot hennes gåva. Lions har också hjälpt till med större summa.

Drabbades av cancer

Yolanda har hjälpt familjer att ta sig från gatan, men hon har också gjort det där speciella som kräver att man träffat personen som man hjälper – en speciellt utvald klänning till en liten tjej på barnhemmet är ett sådant exempel.

Samtidigt har Yolanda kämpat med sin egen dåliga hälsa och opererades för tungcancer för två år sedan.

– Jag var sjukskriven i över ett år, men nu jobbar jag igen och är vaktmästare på akuten på sjukhuset. Jag trivs jättebra, säger Yolanda.

Yolanda har 22 fadderbarn och känner att hon måste ha kraft att fortsätta för deras och de andra barnens skull. Hon försöker ha riktigt bra kontroll på pengarna och har en speciell chaufför som kör ut allt hon köper oavsett om det är mediciner till de cancersjuka barnen, mat till de fattiga familjerna, skolböcker till fadderbarnen eller barnhemmen.

– Tre tjejer som jag hjälpt är stora nu och det har gått bra för dem. Det känns fantastiskt.

Yolanda ler.

– Jag blir glad när de är glada och det gör att jag orkar ännu ett år. Då blir resan som en semester även när jag jobbar.