Få upp till 12 veckor pionblomning – satsa på buskpioner
I hemlandet Kina kallas den "Kejsarens blomma" eller "Den gudomliga". Den vackra buskpionens status är rättvist hög och trivs bra i vårt klimat. Buskpionen, Paeonia suffruticosa, växer naturligt på Kinas bergssluttningar och i skogsbryn men är idag utrotningshotad. Det finns knappt några vildväxande kvar.
Från början var det av medicinska skäl man i Kina samlade in och odlade buskpioner. Man använde rotbarken som medicin, bland annat som smärtstillande, kramplösande och mot dysenteri. Det var först senare som växten och blommornas skönheten sattes i fokus.
Långa tider var det förbjudet för vanligt folk att odla dem, de tillhörde nämligen kejsaren och fick bara odlas vid tempel, kloster och vid kejsarens hus. Där odlades den i stort överdåd i fantastiska planteringar som ofta var terrasserade. Och då liksom nu gick man man ur huse för att se de tallriksstora blommornas korta blomning. Fortfarande anordnas populära pionfestivaler.
Till Europa kom den första buskpionen 1789. Detta tack vare växtjägaren Joseph Banks som just hade tillträtt som föreståndare på det världsberömda Royal Botanical Garden i Kew, Storbritannien.
Banks gav i uppdrag till en läkare, som seglade med Brittiska Ostindiska Kompaniet, att försöka skaffa en planta av den mytomspunna pionen. Uppdraget lyckades och plantan som planterades i Kew Garden, blommade efter ett tag med rödlila blommor. Det blev startskottet för västvärldens förälskelse i busken.
Itoh-hybriden
Kineserna tyckte bäst om fyllda blommor. Ju fler kronblad desto bättre, hundratals, ja till och med tusentals! Japanerna däremot strävade efter det rena och subtila. De ville ha enkelblommande eller på sin höjd halvfyllda blommor. Fram till mitten av 1900-talet fanns inga gula blommor bland de perenna pionerna. Först 1948 lyckades japanske förädlaren Toichi Itoh få fram en genom att korsa en buskpion med en örtartad pion. Det sägs att det tog nästan tvåtusen försök innan han lyckades. Sedan dess har den typen av korsningar kallats Itoh-hybrider.
De är robusta buskar, cirka 60–100 centimeter höga och har ärvt sina föräldrars bästa egenskaper, tåligheten från de perenna pionerna och de stora, imponerande blommorna och det vackra, flikbladiga bladverket från buskpionerna. Numera finns Itoh-hybriderna inte bara i gult utan även med vackra mönster på kronbladen och i många fantastiska färger och nyanser – alla utom blått.
Itoh-pionerna, Paeonia (Itoh-Gruppen), börjar blomma senare än buskpionerna och de blommar i flera veckor. Som trädgårdsväxter är de lättskötta, tåliga och friska med god härdighet. På hösten kan du beskära plantan genom att klippa bort det örtartade bladverket och endast lämna de nedre, träiga grenarna kvar under vintern. Eller beskär allt ovan jord, till våren skjuter då busken nya skott från basen. Blomningstiderna som anges är ungefärliga och beror på var i landet du bor, väderleken och vilket läge pionen planteras i. Fråga mer i din närmaste plantskola.
Så lyckas du med buskpionen
- Buskpionen gillar djup, näringsrik, fuktighetshållande men väldränerad jord som är något lerhaltig. En väl genomgrävd jord som förbättrats med kogödsel och barkmull är bra.
- Växten tycker inte om att torka ut, men avskyr också att stå i väta. Täck gärna marken med täckbark för att behålla fukten i jorden.
- Gödsla med benmjöl vår och höst.
- Plantera buskpionen soligt men inte i full sol. En varm, vindskyddad men luftig plats med lite vandrande skugga passar växten bäst. Det ger blommorna kraftigare färger och blomningstiden blir längre. Om du vill ha din buskpion intill en vägg, välj en med morgon- eller kvällssol.
- Rotsystemet blir stort och pionen vill helst stå ostörd när den etablerat sig.
- Täck unga buskpioner inför vintern. Du kan använda till exempel granris.
- Växten trivs bra i vårt klimat och vissa sorter kan odlas minst i zon 4.
Pionsorterna som blommar länge
Förädlingen av buskpioner är numera en stor industri och antalet sorter är omöjlig att greppa. Det här gör att tillgängligheten och populäriteten ökar – buskpionen blir allt mer älskad runt om i världen. I Sverige kan vissa sorter odlas upp till zon 5 i skyddade lägen.
Du kan starta säsongen med vildarter, exempelvis svavelpion och dillpion som börjar blomma redan i maj. Därefter kan du fortsätta med hybrider (korsningar mellan olika vildarter) och olika typer av buskpioner som kan blomma sent i maj och under juni.
Lagom till midsommar slår luktpionerna ut och i samma veva eller strax därefter är det dags för de så kallade Itoh-hybriderna att visa sig i all sin prakt. De är korsningar mellan örtartade pioner och buskpioner med goda egenskaper från båda lägren. Buskarna blommar både rikligt och länge. Tolv veckors pionblomning i trädgården är alltså fullt möjligt.
Förutom vanlig buskpion, Paeonia suffriticosa, finns andra arter och grupper. Några exempel är småbuskpion, P. Dalavayi, gul småbuskpion, P. dealavayi (Gulblommiga-Gruppen) och purpurfläckig buskpion, Paeonia (Gansu-Gruppen). När dessa i sin tur korsats på olika vis har en mängd hybrider sett dagens ljus – buskiga pionplantor med vackert, flikiga lövverk, vedartade grenar och imponerande, stora blommor med papperstunna kronblad
De kan vara mångfärgade med fläckar eller ränder. Buskarna blir oftast 1–2 meter höga och ungefär lika breda. Blomningen är inte så lång, vanligtvis åtta till tio dagar. Men därefter kan man njuta av bladverket som ofta får vackra höstfärger.
Lutea-hybriderna är en populär grupp bland buskpionerna. Sorterna har korsats fram med hjälp av småbuskpion, P. delavayi, och finns i olika färger med både enkla och mer eller mindre fyllda blommor.
Att tänka på vid planering
Buskpioner kan ha svårt att klara ett tufft klimat och är mer känsliga för vind och sjukdomar än andra pioner. Plantera i rätt läge och sköt dem väl så har du störst chans att lyckas. På senare år har det också kommit nya rotäkta sorter som är härdigare. Vissa går att odla upp till zon 4/5. Buskpioner kan vara lite långsamma i starten, men när busken etablerat sig efter några år blir den bara vackrare för varje säsong.
Välj ett soligt läge med lite vandrande skugga, inte stekande sol. Är det för soligt blommar busken över snabbare och blomfärgerna kommer inte till sin rätt. Placera tidigblommande buskpioner i ett skyddat västläge så att sen frost och vinterns morgonsol inte skadar de tidiga skotten. Platsen ska vara luftig, men varm och vindskyddad. Itoh-pioner är extra känsliga för blåst.
Pioner i Gansu-Gruppen, som tidigare kallades Rockii-hybrider, kommer från bergen i norra Kina och hör till buskpionerna som blommar i maj–juni. De blir ca 1,5 meter höga. Blommorna är stora och enastående med makalösa kronblad – ofta med böljande eller fransade kanter i vitt, rosa eller lavendelfärgat.
Vid varje kronblads bas syns en stor mörkt purpurfärgad fläck. Busken blommar i 8–10 dagar. Du får räkna med att det tar ett par år innan en nyplanterad buske börjar blomma. Men när den väl kommer igång är blomningen så intensiv och magnifik att den hör till trädgårdens absoluta höjdpunkt i maj
Foto: Lina Karna Kippel, Jytte Boch