Den som vill ha en färgstark och väldoftande perennrabatt ska satsa på flox. Gammaldags höstflox blommar både länge och ymnigt. En fröjd att njuta av!
Så beskär du trädgårdshortensia på rätt sätt
Ingen mormorsrabatt klarar sig utan den romantiska höstfloxen. De höga och
vidlyftiga plantorna fyller ut fint och blommar med täta, frodiga blomknippen i
toppen av stjälkarna över de lansettlika bladen.
Namnet flox – på latin phlox – betyder flammande och det är en beskrivning
som passar bra även om det oftast inte handlar om varma, eldiga toner utan om
en svalare färgskala i blått, violett, rosa och vitt.
Förutom ögonfröjden bjuder höstfloxen även på en stark och kryddig väldoft.
Som med andra enkelblommande blommor, som öppnar sig fullt ut, gillar
pollinerarna flox. Dessutom gör blomstänglarna sig bra som snittblommor i vas.
Lång sommarblommare
Höstflox är en benämning som luras lite grann eftersom dessa långblommare
slår ut redan i juli-augusti. Prakten kan sedan fortsätta hela september, lite
beroende på sort. Tar man bort vissnade blommor och ger tillskottsnäring blir
blomningen rikligare och varar längre.
Höstfloxen
Vetenskapligt namn: Phlox paniculata.
Blomningstid: Juli-september.
Höjd: 0,9–1,2 meter.
Växtplats: Plantera i ett soligt läge med gott om utrymme för plantorna att bre ut sig.
Jord: Näringsrik, väldränerad men inte för torr jord.
Härdighet: A – övervintrar pålitligt.
Det är alltså inte underligt att höstfloxen är en så älskad blomma. Dock har
denna favoritperenn ett problem: Den drabbas lätt av svampsjukdomen mjöldagg,
som syns som en vit beläggning på blad, stjälkar och blommor och gärna sprider
sig lite längre fram på säsongen.
Sorten ’William Kesselring’ skapades i Nederländerna år 1923 och kom snabbt till Sverige.Foto: Karin Wildheim
Välj rätt sorter
Som alltid är bästa sättet att undvika problem att ge plantan så goda
förutsättningar som möjligt. Välväxta och starka plantor blir motståndskraftiga
och klarar angrepp av både sjukdomar och skadegörare bättre.
När det gäller höstflox är det särskilt två saker man ska tänka på:
Vattna rikligt men inte direkt på bladen utan på jorden. Detta är viktigt
under torrperioder då flox inte gillar att jorden torkar ut.
Plantera glest. De storvuxna plantorna behöver kunna bre ut sig och ändå
stå luftigt.
Dessutom mår flox bra av att delas på och flyttas till ny jord, med några
års mellanrum.
Det finns tack och lov några mjöldaggsresistenta sorter att satsa på: ’White
Admiral’ och ’David’ (vita), ’Eventide’ (lavendelblå), ’Starfire’ (ceriseröd)
och ’Orange Perfection’ (orangeröd).
Rätt färg på rätt plats
Väljer man höstflox i dimmigare och mer nertonade kulörer, som bleklila och
lavendelblått, står de vackert mot en grön fond, en stenmur eller en faluröd
fasad. De mesta färgstarka kan man istället plantera tillsammans med andra
kraftfullt färgade blomster som röd temynta och ormrot för häftiga effekter.
Flera sorters flox
Blåflox, Phlox divaricata, är till skillnad från höstflox en försommarblommande perenn. På bilden syns sorten ’Clouds of Perfume’.Foto: Karin Wildheim
Flox är ett stort släkte med upp-emot 70 arter. Alla utom Phlox sibirica har sitt ursprung i Nordamerika. Det finns arter som föredrar fuktiga växtplatser vid vatten medan andra tvärtom återfinns i öppna och soliga områden. En del växer i klipptrakter.
Det gör att det finns en flox för varje plats i din trädgård. Den låga, vårblommande kuddfloxen passar till exempel perfekt som kantväxt. Den ännu lägre mossfloxen är en utpräglad stenpartiväxt. Krypfloxen passar som marktäckare i en lundmiljö med lite surare jord.
Den väldoftande blåfloxen är en försommarfavorit, medan knutflox och prickflox, som båda blir 70 centimeter höga eller mer, blommar under sommaren. Knutfloxen gärna på en äng och prickfloxen i mormorsrabatten.
