Så förvandlade Lotta och Lars torpet till en blommande oas

Knep för att lyckas med en liten trädgård

Vi svänger av från asfaltvägen, in på en grusväg som blir allt smalare och till sist övergår i gräsväg med tusenskönor i mittsträngen. Så öppnar sig en glänta i skogen och där, lite längre upp på tomten, ligger det röda torpet med ansiktet mot solen.

Några pelargoner på trappan, en syrenbuske i gräset och ett körsbärssnår i skogskanten. En rosa ros har just slagit ut vid den grönmålade ytterdörren. Rosen står med fötterna i ett hav av prakt­lysing. Det är så vackert.

Här på torpet utanför Lidköping lever Lotta Sigvardsdotter och Lars Emanuelsson det enkla livet och odlar ­anspråkslöshet.

– Jag älskar att det här stället ligger i skogen. Jag blir lugn redan när jag kliver ur bilen. Det känns lätt att ­andas igen, säger Lotta.

Här får det vilda vara med

Ju mer Lars och Lotta rensar undan desto fler växter dyker upp. Plötsligt blommar en brandlilja, ett kungsljus och en gullviva. De har funnits där hela tiden men legat och väntat på att någon ska röja undan sly, rota lite i jorden och se till att solen kommer åt dem igen.

När Lotta och Lasse köpte torpet 2018 var tomten ganska igenväxt men de kände ­direkt att stället gav dem det lugn de sökte. Ett litet paradis i skogen bland fågelkvitter och ett stilla sus i trädkronorna.

De lade ett bud redan ­innan huset kommit ut på marknaden, de ville så gärna att platsen skulle bli deras och skakade hand med ­ägaren samma kväll. Nu var de med torp.

– Huset har stått här sedan 1907 men det sägs vara ännu äldre, att det har varit ett ­soldattorp som flyttats hit från andra sidan Kålland, ­berättar Lars.

Ett enklare liv från maj till september

Från maj till september åker de ut från lägenheten i Lidköping till torpet på 40 ­kvadratmeter. En tillbyggd friggebod med tvättstuga och dusch gör livet här ute lite mer bekvämt. Men samtidigt är det enkelheten de vill åt. Torpet ska vara fritt från krav. Vill man sätta i gång ett projekt kan man göra det men det kan lika gärna vänta till ett annat år.

– Vi har planer och idéer men det tar tid innan de ­förverkligas. Oftast blir de inte av alls, det är bara roligt att fundera tillsammans, ­säger Lotta.

För några år sedan köpte de ett växthus som ser ut att vara inkilat mellan björkstammar och omslutet av lövverk och ormbunkar. Därinne driver Lotta upp sommarblommor men odlar även tomater, sallad och rucola. Inte alla somrar men när det känns ­roligt. När lusten finns.

Växthuset förlänger sommaren

Vår och höst sitter Lena och Lars gärna i växthuset, där det är vindstilla och varmt, och tar sig en kopp kaffe. På så sätt kan de ­förlänga sommarsäsongen. Där inne kan de även sitta och njuta av ett stilla regn en ­mulen sommardag.

Avkopplingen som torpet erbjuder är viktigast. Det ska inte anläggas en massa rabatter som ska skötas och grönsaksland som ska ­vattnas.

– För oss är detta en återhämtningsplats. Det är kul med växter men vi vill inte ha en trädgård som kräver för mycket arbete. I stället välkomnar vi det som dyker upp. Här räknas inget som ogräs. Det vilda får vara med, säger Lotta.

Lars håller med.

– På väg till torpet från stan blir vägarna allt mindre. ­Avtagsväg efter avtagsväg sänks hastigheten. Det blir som en resa mot lugnet.

Så skapar du en ­kravlös oas

• Ha det inte så anlagt, inte en massa rabatter och stora grönsaksland som ska skötas. Några perenner vid trappan och ett par buskar och träd i gräsmattan räcker. Vid gamla torp fanns ofta bara en rabatt intill husets framsida eller smala rabatter längs entrégången.
• Satsa på tåliga växter, som inte dukar under av konkurrens från gräs och inte kräver mycket skötsel i form av ­vattning och rensning. Tänk pioner i gräsmattan, ormbunkar vid uthuset och några dagliljor vid entrén. Lägg till ett gäng aklejor och prästkragar som hittar egna ställen att växa på.
• Låt natur och trädgård flyta samman. Finns det en gräns kan den bestå av en friväxande syrenhäck, så att man kan ta in doftande buketter och sätta i krus i maj. Eller ett körsbärssnår som blommar skirt och ­hjärtskärande vackert varje vår.
• Torpets sittplatser är enkla. Den allra mest utnyttjade sittplatsen kan vara trappan. Med en sliten trasmatta under rumpan smakar morgonkaffet perfekt. Eller i trämöblerna på gräset, under det stora plommonträdet. Räcker inte stolarna så hämtar man några pinnstolar inifrån.
• Klipp gräset som du vill. Kanske bara nära huset, där man är som mest, och så gångar till den enkla trägrinden, till vedboden med sin huggkubbe och till infartsvägen som leder mot raden av brevlådor.
• Låt tomten slutta, låt berg komma i dagen. Ju naturligare desto bättre. Då blir det mer lättskött.
• Räkna in det vilda i torpets flora. Röj för vitsippor. Spara små ängar med smörblommor och välkomna ljung på hösten och stensöta vid stora mossiga stenar. Ju färre anlagda ytor desto bättre. Se på omgivande natur, vad som trivs där och låt dig inspireras.
• Några fruktträd hör torpet till. Både för den underbara blomningen på våren och för frukten på sensommaren. Och för att de ger tomten ­karaktär, höjd och skugga. Tänk dig fröjden att sitta och äta under ett blommande äppelträd.
• Vänta och se vad som kommer, om du tar över ett gammalt ställe. Röj runt växter som dyker upp, släpp in ljus och gödsla med brunnen naturgödsel så ska du se att de börjar blomma igen.
• Allt behöver inte vara tillrättalagt. Det ska inte vara perfekt. Det opretentiösa gör att vi kommer ner i varv. Då kan vi njuta av daggvått gräs under fötterna och en enkel äppelros i en loppisfyndad glasvas.