Så känner du igen våra vanligaste dagfjärilar

Så håller du fästingarna borta från din trädgård

Fjärilar är en av de artrikaste insektsgrupperna på vår jord. Bara i vårt land finns det omkring 2 700 olika arter. Merparten av dessa räknas dock till nattfjärilarna, vilka man sällan lägger märke till, eftersom många av dem är aktiva under de mörka timmarna på dygnet. Den fjärilsgrupp som oftare fångar vår uppmärksamhet kall-as dagfjärilar och består av betydligt färre arter, omkring 120 har noterats i Sverige.

Precis som namnet antyder är dagfjärilar aktiva på dagen, framför allt när solen lyser. Då flyger de omkring i sina olika livsmiljöer och söker efter en partner att para sig med, en uppgift som kräver att de hela tiden fyller på med energi.

Fjärilar livnär sig på flytande föda som nektar, honungsdagg eller fruktsaft och har i stället för tuggande käkar utvecklat en lång sugsnabel. När de hittat något att äta, som en nektarfylld blomma, vecklas sugsnabeln ut som ett sugrör och sticks ner i blomman. Efter måltiden rullas den praktiskt ihop som en lakritsrulle.

Vad är en dagfjäril?

För att höra till dagfjärilarna behöver man som fjäril uppfylla vissa kriterier, något du kan se om du kommer riktigt nära inpå en individ. Det tydligaste kännetecknet är antennerna som är klubbformade ute i spetsen till skillnad från nattfjärilarnas som är mer trådsmala eller fjäderlika.

Vingarna är en annan detalj som skiljer de båda grupperna åt. När en dagfjäril vilar för natten ­eller håller sig gömd för hungriga fiender slår den sig ner och fäller ihop sina vingar så de pekar rakt upp medan nattfjärilarnas ligger platt mot kroppen. Vingarnas utsidor är ofta kamouflagemönstrade så de smälter in i omgivningen och gör dem svåra att upptäcka. Men när de är aktiva och söker en partner, fäller de ut vingarna och visar upp de färgsprakande insidorna.

En stor del av dagfjärilens huvud är täckt av två stora fasettögon som är uppdelade i flera små delögon. Dessa är specialiserade på olika våglängder av ljus som gör att fjärilen kan uppfatta fler färger än vi människor, men det är på bekostnad av synskärpan som är begränsad. Ska dagfjärilen hitta nektarrika växter eller kanske en partner har den dock andra sinnen att ta till. Längst ut på antennerna sitter flera receptorer som fångar upp doftpartiklar från växter eller feromoner från en parningsvillig individ.

Så lockar du fjärilar

• Låt gärna en ogödslad gräsmatta växa fritt och utvecklas till en fin äng. Vänta med att klippa eller slå den till senare på säsongen så att frön och eventuella puppor hinner utvecklas.
• Odla brännässlor i ett hörn av tomten eller i en kruka. Flera fjärilsarter har brännässlan som värdväxt för sina larver.
• Har du ett fruktträd kan du gärna låta några frukter hänga kvar. Övermogna plommon, päron och äpplen drar till sig mängder av amiralfjärilen.
• Använd inga kemiska bekämpningsmedel. De tar död på både ogräs och ”skadedjur” och påverkar andra vilda djur negativt.
• Fjärilssäsongen börjar redan i slutet av mars i södra Sverige och pågår till oktober. Erbjud gärna olika växter så att blomning pågår från vår till långt in på sensommaren.

Från ägg till fjäril

Efter att fjärilar parat sig söker honan upp en värdväxt specifik för just hennes art, som den blivande avkomman kan livnära sig på. Hon känner efter med benen, som är utrustade med doftreceptorer, för att veta att hon landat på rätt växt. När hon lagt några millimeterstora ägg flyger hon vidare och lämnar avkomman åt sitt öde.

Efter några dagar, beroende på temperatur, kryper larv­en ut ur ägget. Till skillnad från färdigutvecklade fjärilar är larver utrustade med tugg­ande käkar och börjar genast äta med stor aptit från de ­gröna bladen. De mest ökända är kål- och rovfjärilarna vars larver kan tugga i sig en hel odling på ett par dagar.

Larven växer snabbt och byter skinn fyra till sex gånger innan den når sin slutliga längd. Då förbereder den sig för en av naturens stora förvandlingar, förpuppningen.

Med silkestrådar fäster den sig mot ett underlag och utvecklar ett hårt puppskinn. Inuti puppan bryts larven ner till en slags cellmassa som sedan återuppbyggs, men nu till en flygande fjäril med sex ben, två vingpar och ett huvud med antenner, ögon och sug-snabel.

Till sist spricker pupphuden upp och ut kryper den färdigutvecklade fjärilen. Till en början är vingarna slappa och mjuka men efter några minuter har vingribborna, småkanaler i vingarna, fyllts med vätska så de spänts ut. När de nått sin fulla längd och torkat sugs vätskan tillbaka. En stund senare kan fjärilen ge sig av på sin jungfrutur för att söka nektar och en partner.

Puktörneblåvinge

Blåvingarna är en grupp som består av små fjärilar där hanarna oftast har blåa vinginsidor medan honornas är bruna. Ska du artbestämma en blåvinge gäller det att kolla på vingarnas utsidor som består av olika antal svarta och ibland orangefärgade fläckar. En av de vanligaste arterna är puktörneblåvingen som har en vit kil på bakvingen.

Rapsfjäril

Rapsfjärilen känner du igen på vingarnas utsida som har en vitgul bas med vingribbor färgade i olivgrönt. Den andra generationen som kläcks under högsommaren har dock inte lika tydliga vingribbor.

Kålfjäril och rovfjäril

Kålfjäril och rovfjäril är två vitfjärilar som ofta syns i våra trädgårdar och kan vara svåra att skilja åt. Du får titta på insidan av vingarna. Båda har en svart kant som hos kålfjärilen löper längre ut på sidorna. Rovfjärilen är betydligt mindre än kålfjärilen.

Nässelfjäril

En av våra vanligaste fjärilar som finns i nästan hela landet. Övervintrar som färdigutvecklad fjäril och flyger därför tidigt, redan varma vårvinterdagar i mars.

Aurorafjäril

Utsidan av aurorafjärilens vingar är vita med olivfärgade fläckar. Hanen har tydliga orangefärgade fläckar på framvingens ytterkant vilket honan saknar.

Påfågelöga

En fjäril som är lätt att känna igen på de stora ”ögonen” på insidan av vingarna. Dessa kan visas upp när fjärilen känner sig hotad.

Citronfjäril

Även citronfjärilen övervintrar som färdigutvecklad fjäril. Bildens hona är mer grönaktig än hanen som är citrongul.