Så odlar du amarant – och skapar dramatik i buketten
I dag är det nog i första hand som snittblomma och samplanteringsväxt i en kruka eller låda vid entrén, på balkongen eller altanen vi tänker på amaranten. Men faktum är att den är så mycket mer än enbart en sommar- och snittblomma. Den är även en grönsak med ätliga blad, som kan användas som spenat och frökolvar att torka och använda som quinoa.
Och så är den en krukväxt! Till exempel användes amarantsorten rävsvans som ett omtyckt fönsterträd redan för hundra år sedan. Växtböcker från den tiden kunde även rekommendera brokbladiga toppamaranter, papegojamaranter och blodamaranter i trädgårdens färgstarka blomstergrupper.
Amaranter ger spänning och dramatik
Med det nymorgnade intresset för svensk snittblomsodling har amaranten blivit trendig. Fler och fler sorter plockas in i sortimentet hos småskaliga blomsterbönder och hobbyodlare. Tidigare fick många av amaranterna beställas utomlands. Numera går det att hitta de mest uppseendeväckande varianter även hos svenska fröfirmor.
Det finns många arter och namnsorter med olika blad- och blomsterfärg, växtsätt och storlek att välja på.
Att odla sina egna är enkelt, så länge man kan ge dem en varm och solig växtmiljö.
Tuffaste blomman i trädgården
Fröna är ljusgroende och ska inte täckas men tryck till dem så att de får god kontakt med jorden. Amaranter kan förkultiveras inomhus men eftersom de inte tål minsta frost och ändå blommar sent behöver man inte ha bråttom med att så dem. Plantera ut efter avhärdning.
Det fungerar även fint att direktså dem i det fria när jorden har blivit varm.
Eftersom amaranten växer fort och gärna blommar rikligt kräver den näringsrik jord. Högväxta sorter behöver ett stödnät att växa upp genom för att inte knäckas så lätt av vinden och sin egen tyngd. Vattna regelbundet under torkperioder!
Toppas plantorna förgrenar de sig och ger fler spiror/hängen. Är man ute efter en riktigt praktfull spira kan man dock låta all kraft gå till den och låta bli att toppa plantan.
Olika sorters amaranter
- Rävsvans, Amaranthus caudatus, känns igen på sina långa blomhängen, som ofta mäter en halvmeter i längd. Blommorna kan vara knallröda, rosaröda eller vinröda men det finns även aprikosfärgade och vitgröna sorter att välja på.
- Toppamarant, Amaranthus hypocondriacus, får många, uppåtsträvande blomställningar i purpurrött eller grönt. Den passar fint som utfyllnad i rabatter.
- Blodamarant, Amaranthus curentus, växer upprätt och bjuder på stora plymer i vinrött eller orange.
- Papegojamarant, Amaranthus tricolor, odlas mer för sina spektakulära bladfärger, inte för de oansenliga blomsteraxens skull.
- Klotamarant, Gomphrena globosa, utgör ett eget släkte inom familjen amarantväxter och tål torka och näringsfattig jord bättre än övriga. Klotamaranten är särskilt torkvänlig med sina pappersprasslande blommor och finns i många härliga färger.
- Kattamarant, Ptilotus nobilis, tillhör ännu ett släkta i amarantfamiljen. Den odlas främst som rabattväxt men de borstliknande plymerna fungerar också fint i färska buketter eller att torka som eterneller.
Amaranten ger dramatik åt din bukett
Vågar man blanda färgstarka amaranter med exempelvis dahlior och zinnia får man häftiga buketter, som drar blickarna till sig.
De passar i stora, höga vaser, men också i små bordsdekorationer – eller varför inte i en brudbukett? Skördesäsongen är lång och det blir även blomsterkolvarna när de får växa till sig, så du har att plocka av länge.
Kul att veta
Amaranter överlever inte den svenska vintern men någon gång kan de fröså sig och komma tillbaka nästa år.
Vitamaranten (Amaranthus albus) kommer från Nordamerika men har blivit ett vanligt ogräs i stora delar av Europa. Precis som bland annat svinmålla, våtarv, maskros, kirskål och nässlor är det en ätlig växt. Det gäller både blad och frön.