Ainbusk-Marie: "Någonstans segrar livslusten över sorgen"

Marie Nilsson Lind sitter vid pianot, med köksmiljö i bakgrunden.

Foto: Malin Lager

Marie Nilsson Lind är trött på att må dåligt. Hon har kämpat med psykisk ohälsa och den enorma sorgen efter systern Josefin, men nu försöker hon att njuta av de små glimtarna av lycka. Inspelningarna av Så Mycket Bättre kickade igång hennes skaparglädje.

Marie blev förvånad när hon erbjöds att vara med i Så mycket bättre. Systern Josefin fick frågan i programmets begynnelse, men tvingades tacka nej för att det krockade med en av alla hennes operationer.

– Vi tyckte att programmet var bra. Det är stort artisteri och de medverkande får komma till tals och prata förhållandevis mycket till punkt.

När TV4 ringde trodde Marie att det skulle vara ett minnesprogram om Josefin.

– Men de sa att jag skulle vara med som mig själv, så jag undrade om de verkligen tänkt igenom det här, säger Marie med glimten i ögat. Jag blev jätteglad och nervös på samma gång, och även otroligt sporrad. Jag fick sån lust till att skriva låtar och göra tolkningar.

Ainbusk under sina glansdagar, svartvit bild.

Ainbusk Singers bestod av Marie Nilsson Lind, Josefin Nilsson, Annelie Roswall och Birgitta ”Bittis” Jakobsson. – Tänk om vi Ainbuskar hade kunnat njuta av allt vi var med om när det begav sig. Varför fattade vi inte att vi var bra? Vi tyckte ju alltid att vi var för fula eller för tjocka och hade så enormt höga krav hela tiden, säger Marie idag.

Foto: Lars Sjögren/TT

Inspelningsdagarna var långa och krävande, och Marie hade inte förväntat sig att hon skulle kunna njuta så mycket av situationen.

När jag satt där kunde jag plötsligt inse vilken erfarenhet jag faktiskt har!

– När jag satt där kunde jag plötsligt inse vilken erfarenhet jag faktiskt har! Samtidigt undrade jag när den kom, all den här erfarenheten. Man förstår det aldrig när det pågår. Jag fattar ju rent logiskt att jag har varit med i många år, men känslan var ändå överraskande.

Moonica och Marie sitter på en säng och pratar och skrattar. Det syns att de trivs ihop.

– Moonica Mac och jag klickade direkt! Jag hade trott att hon skulle vara lite sval och svår för hon ser så elegant och Glenn Close-aktig ut, men det var ju fniss och skratt på en gång. Det var helt otroligt fint faktiskt.

Foto: Mastiff/TV4

Under de sista dagarna bestod artistgänget av singer-songwriters, alltså artister som skriver sina egna låtar.

– Melissa Horn har jag tyckt om i många år. Melissa tog emot mig och Moonica Mac hade plockat blommor till mitt rum! Det var väldigt kärt. Vi var ett järngäng där på slutet, och vi blev nära vänner.

Det här är Marie

Namn: Marie Nilsson Lind
Ålder:
Fyller 60 år den 13 december
Familj:
Maken Magnus Lind, dragspelskonstnär
Bor:
Hus i Lummelunda på Gotland.
Gör:
Textförfattare, artist, kompositör.
Aktuell med:
Deltar i Så Mycket Bättre i TV4 och konsert på Rival i Stockholm
Utmärkelse i urval:
Jag kände mig både hedrad och glad när jag fick Jacob Dahlins minnesstipendium. Han hade personligen valt ut den första stipendiaten innan han dog och det var jag.

Marie överraskades av artisternas kreativitet, och det trots att hon ändå hört många versioner av exempelvis Älska mig som fortfarande är populär på bröllop. Vilka de utvalda låtarna är får vi dock inte veta förrän programmet sänds.

– Jag blev jätteförvånad! Att det gick att göra si och så med en viss låt … Jag kunde nog inte tänka mig att det skulle kunna bli så bra, eller så annorlunda.

Marie framför pianot, i en ombonad miljö med mustiga färger.

Så mycket bättre har gett Marie ny energi och skaparglädje. Livet har också blivit bättre, även om sorgen fortfarande kan slå till med full kraft.

Foto: Malin Lager

Kamp mot psykisk ohälsa

I drygt 25 år var Marie en av hörnpelarna i Ainbusk Singers. Denna gotländska sångkvartett medverkade i Melodifestivalen och turnerade land och rike runt med sina shower. Tillsammans skapade de dråpliga sketcher och vackra sångtexter där humorn lindade in observanta iakttagelser av människan och samhället. Livet var dock inte bara show och glamour för Marie som kämpat mot psykisk ohälsa ända sedan tonåren. Då mådde hon så dåligt att hon tömde moderns medicinburkar och svalde innehållet. Men föräldrarna upptäckte henne.

– De tvingade mig att spy och sedan fick jag ett glas mjölk.

Marie sitter utomhus med en kopp framför sig och handen under hakan.

Marie berättar öppet om hur dåligt hon mått och hur hon varit inlagd på psyket.

Foto: Malin Lager

De mörka orosmolnen har cirkulerat över Marie sedan dess och när gruppen plötsligt skingrades var det fritt för demonerna att ta över. Ainbusk gjorde sitt sista framträdande i augusti 2008, men det visste de inte då.

– Det togs aldrig ett beslut om att vi skulle sluta, och det var det som var så oerhört sorgligt. Allt bara rann ut i ett ingenting. Vi som älskat varandra så mycket och som tillbringat all tid tillsammans, vi bara gled ifrån varandra.

Systrarna Nilsson hade bränt av ljuset i bägge ändarna. De var helt slut, både fysiskt och psykiskt.

– Josa och jag orkade inte längre. Vi kämpade med både depression och PTSD (posttraumatiskt stressyndrom, Reds anm.).

Se också: Josefin Nilssons syster pratar om PTSD och tablettmissbruk i Skavlan

1:11

Efter reklamen: Josefin Nilssons syster om tablettmissbruket i Skavlan

(1:11)

Marie lät sig bli inlagd på psykiatrisk avdelning på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Hon hade testat alla varianter av psykiatrisk vård som fanns att uppbringa i Sverige utom ECT, electric chock therapy. Det här med elchocker frammanade bilder av Jack Nicholson i tvångströja i filmen Gökboet, men trots att det skrämde henne var hon villig att prova.

Jag har testat alla sorters terapi! Kognitiv, Jungiansk, psykosyntes, gruppterapi, primalterapi

– Jag har testat alla sorters terapi! Kognitiv, Jungiansk, psykosyntes, gruppterapi, primalterapi. ECT var det enda som fanns kvar.

Dessutom såg Marie vilket fantastiskt resultat det hade på hennes medpatienter.

– Det räckte med några få behandlingar så kunde man se hur personen sträckte på sig, kammade håret och orkade tänka på livet utanför sjukhuset. Det låter som en quick fix för psyket och det är det ju till viss del, men jag såg verkligen hur det funkade på folk.

Konstigt nog bet det inte på Marie. Under ett års tid genomgick hon hela 25 elchockbehandlingar, men hon blev varken bättre eller sämre.

– Jag är väl alldeles för jordad för att det ska funka på mig, skämtar Marie och skrattar. Nej, ärligt talat var jag förtvivlad över att det inte hjälpte mig. Det var ju mitt sista hopp.

En etta med jordvärme

Marie fyller 60 år den 13 december och hon ser tillbaka på det senaste decenniet med både glädje och stor sorg. När Marie fyllt 50 kände hon att Stockholm inte var bra för hennes mående. Hon flyttade hem till Gotland tillsammans med systern Josefin vars destruktiva förhållande med en man nästan tagit kål på henne såväl psykiskt som fysiskt. De hjärtslitande erfarenheterna finns beskrivna både i Josas bok: min berättelse och i SVT-dokumentären Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är.

Josefin hade gjort en stor ryggoperation och Marie var som en slags sjuksköterska åt henne.

– Mitt i all misär var vi ändå väldigt nära varandra. Vi kunde skratta åt allt elände!

Marie och Josefin på scen under sin show.

I föreställningen Systrarna Sisters på Länsteatern i Visby varvades dråplig bondkomik med nattsvart allvar. Systrarna Marie Nilsson Lind och Josefin Nilsson sjöng om allt från elchocker till håravfall.

Foto: Stig Hammarstedt

Systrarna var ärrade av livet, och vardagen handlade om att hålla sig flytande. Inga prestationskrav utan bara överleva dagen. En dag råkade de på Thomas Sundström som är chef på Länsteatern i Visby, och han förmådde dem att hitta skaparkraften igen. De gjorde en föreställning som fick titeln Systrarna Sisters. Arbetsnamnet var dock En etta med jordvärme vilket refererar till slutdestinationen för många, en kista i jorden.

Benny Andersson och Marie Nilsson Lind på scen i ett stämningsfullt ögonblick, där Marie kysser Bennys hand.

Tillsammans med Benny Andersson skapade Marie hitlåtarna Lassie och Älska mig, som båda låg på Svensktoppen under 90-talet. Här ses de under minneskonserten En kväll för Josefin, 2020.

Foto: Karin Törnblom/TT

– Det är förvånansvärt många som har planerat sin begravning. Vi funderade på om det gick att skämta om döden, och det fungerade. Det var oerhört många som kände igen sig.

Marie är bra på att skapa igenkänning. Hela hennes väsen fångar in människors tankar och beteenden, och även om denna iakttagelseförmåga kan vara besvärande när intrycken blir för jobbiga att hantera, kommer den till användning när hon skriver manus. Publiken skrattar och sätter i halsen om vartannat, som vid en dramatisk Norénpjäs.

Josefin skildrade den fasansfulla rädsla hon känt när hon levde i det förhållande som bröt ned henne, och Marie berättade naket om hur hon kämpat med sitt mående, något hon också delade med sig av i sitt sommarprat häromåret.

Marie på scen med sin älskade Mangen. Hon spelar piano och han dragspel.

När Marie var inlagd på psyket hälsade Mangen på varenda dag. Mangen är dragspelaren Magnus Lind som hon träffade när Ainbusk satte upp föreställningen More Amore på Göta Lejon. Marie blev så kär att hon blev tvungen att sätta sig ned. – Mangen är som en tuff Nalle Puh i skinnpaj! Han är mannen i mitt liv och han är fantastisk på att ta hand om mig.

Foto: Stig Hammarstedt

Tvekade du inför att prata offentligt om att du varit inlagd på psyket och fått elchocker?

– Jo, jag var ju tveksam först, men när vi skrev manus hade Josa tappat håret, allt hår. Det syntes ju, men hon vågade ta av sig hatten och visa det. Du vet, för en kvinna att visa att man har bart huvud … det krävs mycket mod, så då blev det liksom att ”Äh, nu tar vi rubbet”. Det kanske hade varit skillnad om jag hade barn, men jag känner att det inte drabbar någon annan än mig, min öppenhet alltså.

Föreställningen gick för utsålda hus i Visby och planen var att den skulle sättas upp i Stockholm och följas av en Sverigeturné. Josefin blev dock tvungen att göra ytterligare en stor operation och med den följde mycket smärta, kraftig medicinering och psykisk utmattning.

– Det blev för mycket för hennes kropp och själ. Hon orkade helt enkelt inte. Hennes kraft tog slut.

Sorgen var rå och naken

Josefin dog den 29 februari 2016. Familjen var i chock och förtvivlan. Maries sorg var rå och naken.

Jag kanske har varit ovanligt öppen med sånt som folk brukar hålla inne med

– Jag kanske har varit ovanligt öppen med sånt som folk brukar hålla inne med, men i och med att vi gjorde dokumentären där jag skulle berätta vad som verkligen hade hänt, så blev det så att jag gjorde ett djupare skikt av allt. Visst, jag hade kunnat hålla inne med detaljer, men jag ville ju samtidigt att människor skulle bli berörda, att de skulle ta in vem hon var, min Josa, och då var det detaljer som också gjorde att folk kom nära, tror jag.

Det första sorgeåret var det värsta, precis som många förvarnat henne om.

Marie med syskonen Janne och Hanna vid familjegården på Gotland.

Marie med sina syskon Janne Nilsson och Hanna Hermansson, som betyder mycket för henne. Tillsammans har de också repat för en hyllningsföreställning till sin bortgångne far, Gotlands revykung Allan Nilsson.

Foto: Malin Lager

– Om det kan trösta någon som sitter därute i sorgen nu, så kan jag säga att ja… ”blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Först minut för minut, sen en kvart… nog är det aningen lättare när det väl upprepar sig, när man har varit med om en födelsedag och en jul och så. Samtidigt så kan sorgen ta en med full kraft. Den kommer och går, plötsligt är man där igen. Man tycker att man har bearbetat i all oändlighet, men sen kommer sorgen som ett slag i magen, och då är det som att det inte har hänt någonting.

Livet går vidare

Marie inser att livet trots allt har gått vidare. De senaste åren har hon gjort både teater och musikframträdanden, och genom de kreativa samarbetena med Länsteatern Gotland, producenten Micke Lyander och sångerskan/låtskrivaren Lee Gotvik har hon fått nära vänner som ger henne energi och inspiration. Bägge föräldrarna har gått bort, men hennes älskade bror och syster finns kvar.

– Hanna och Janne och deras familjer betyder oerhört mycket för mig, och min kärlek förstås, min älskade Mangen.

Marie, klädd i svart och med stora ringar på fingrarna, kikar fram mellan två trästammar.

Marie har beskrivit sig själv som the f***ing queen of glesbygd, sorg och psykisk ohälsa, – en slags omskrivning av The queen of f***ing everything som är titeln på Jonas Gardells show.

Foto: Malin Lager

Marie lyser upp när hon pratar om familjen, vännerna och tillvaron på Gotland.

Det finns stunder då jag känner mig lycklig. Jag trodde inte att det skulle gå

– Livet är ju förunderligt, på något sätt så ger det kraft till att fortsätta leva. Det finns stunder då jag känner mig lycklig. Jag trodde inte att det skulle gå, men självaste livslusten för mig är att vara kreativ, att vara skrivande och att spela och uppträda, och någonstans så segrar det över sorgen.

Fotnot: Marie Nilsson Lind är med i två avsnitt av Så mycket bättre, som sänds den 11 och 18 december.