Historien rör Antikrundans expert till tårar: ”Väldigt gripande”
Det blev känslosamt för konstexperten Andreas Rydén SVT:s Antikrundan, då en kvinna visade upp två porträtt med en mycket speciell historia.
– Det här är min farmor som föddes 1899 och porträttet är väl gjort när hon är fyra år skulle jag tro. Och det här är min pappa, och den tavlan är gjort 1935. Han är född 1927, så han är med andra ord åtta år där, sa kvinnan i programmet.
Farmodern föddes i Polen, men flyttade till Berlin innan andra världskriget.
– Innan kriget hade de det hur bra som helst, de ägde ett tegelbruk utanför Berlin. Så de tillhörde väl överklassen. När kriget väl kom var de tvungna att fly ut till tegelbruket och gömma sig där.
Riskerade böter eller fängelse
Med sig till programmet har kvinnan också ett papper med förordningar och regler som alla judar i nazisternas Tyskland tvingades leva efter.
– ”Judestjärnan måste bäras av alla judar som är över sex år när de går utanför sina hem”. Om man inte hade den så riskerade man böter på 150 reichmark eller upp till sex veckors fängelse, berättar kvinnan.
Hennes farmor och pappa klarade sig undan Hitlers förintelseläger, men stora delar av släkten i Polen försvann. Bara två klarade sig.
– Och det är dels mannen som har målat de här tavlorna och som var min farmors morbror, Eugen Spiro, och dels hans son, Peter Spiro, som fortfarande lever.
Smugglades med hembiträdet
I USA fick Eugen Spiro en framgångsrik karriär som konstnär och mest känd är han för just sina porträtt. De två som visas upp i programmet bevarades för eftervärlden tack vare familjens hembiträde som reste till Polen där målningarna rullades ihop och sedan smugglades tillbaka till Berlin.
I programmet var det tydligt att historien bakom porträtten väcker starka känslor hos konstexperten Andreas Rydén.
– Det är en väldigt gripande historia. Jag tycker att man känner historiens vingslag, särskilt med tanke på den värld vi lever i med alla flyktingar som finns runtom i världen, sa han i programmet.
”Fick tårar i ögonen”
Han avslöjade att tavlorna och dokumenten berörde honom starkt.
– När du kom hit i dag och packade upp tavlorna och dokumenten som ligger här på bordet, och jag skulle visa dem för vår producent så fick jag nästan tårar i ögonen.
Att sätta en prislapp på den här typen av konst kan i sammanhanget kännas oväsentligt, konstaterar Andreas Rydén.
– När man tittar på de här porträtten är det ju nästan som att se sina egna barn och man tänker på vad de här personerna har gått igenom i sitt liv. Det känns nästan onödigt att värdera dem, för det finns så otroligt mycket annat som ligger bakom här.
Han lyckas trots allt värdera tavlorna – och prislappen överraskar ägaren.
– Är du sann? Oj, det trodde jag verkligen inte, utbrast hon i programmet.
Av Minna Wallén-Widung