Armin flydde med en dalahäst – i dag är hans samling värd miljoner: ”Jag köper en varje dag

5 saker att tänka på när du går på loppis

Helst ska de vara röda. Samlaren ­Armin Jakupovic gillar de klassiska dalahästarna allra mest – och han får aldrig nog. Exakt hur många som ryms i hemmet vet han inte, men det rör sig om över 1 200 stycken.

– Jag köper en dalahäst varje dag, från loppisar, auktioner, antikaffärer och från annonser på nätet, berättar han.

– Jag älskar dalahästar!

Armin föddes i Bosnien och sin första dalahäst fick han från sin pappa som periodvis jobbade i Sverige. När kriget kom och de hastigt fick fly var den svenska dalahästen allt som den då tolvåriga Armin fick med sig på bussen genom Europa.

– Vi såg stridsvagnarna och hörde smällarna från bomberna när vi åkte.

I dag är barndomshästen lite småsliten, men har en självklar plats i samlingen.

– Den betyder mycket för mig, säger ­Armin som till vardags jobbar som kock och som även drivit egen restaurang vid sidan om.

Vilket innebar långa dagar på minst 15 till 16 timmar.

– Det blev inte bra. Nu har jag ingen verksamhet längre.

Började i tonåren

Numera har han mer tid åt sin dalahästhobby och att röra sig i naturen, som är ett annat stort intresse.

– Jag började samla när jag var 13–14 år och det har alltid varit lika roligt. Alla tjejer som jag träffat har gett mig dalahästar i födelsedagspresent.

För att hitta nya hästar till samlingen tittar han mycket på nätet, men reser gärna till loppisar över landet. Han har också lämnat sitt telefonnummer till handlare så att de kan kontakta honom när fynd kommer in.

Pengar är inget större hinder och han är beredd om drömhästen dyker upp. I dag är hela samlingen värd runt tre miljoner och därför har han installerat larmsystem och kameror.

Det här är Armin

Namn: Armin Jakupovic.

Ålder: 49 år.

Bor: Lilla Edet.

Gör: Jobbar som kock.

Hobby: Samlar på dalahästar, dalagrisar och en och annan dalatjäder.

Vill dubbla samlingen

Att samlingen växer snabbt till följd av alla inköp är inget problem. Armin planerar att skapa tillräckligt med utrymme i huset för att på sikt kunna fördubbla antalet.

Från golv till tak finns alla möjliga varianter, från pyttesmå på några centimeter till en jättestor på närmare 60 centimeters höjd.

Här kan man botanisera bland dalahästar i alla tänkbara färger, mönster och poser – från springande till sittande. Dessutom rymmer samlingen ovanliga dalagrisar, som han håller lite extra högt.

– De är inte lätta att hitta och då känns det lite mer spännande.

Den stora passionen har även väckt hans egen kreativitet. Armin har själv tagit upp penseln för att testa hantverket, och i dag har han skapat närmare 100 egna dalahäst-­dekorationer.

– Fast det är jättesvårt och kräver många lager färg.

Armin har ofta fått höra att han är lite galen som håller på med det här, men det bryr han sig inte om. Samtidigt är det flera som är imponerade av hans stora samling, och i dalahästkretsar vet många vem han är.

– Jag blir lycklig och glad av det här. Det finns en spänning i att inte veta vad man hittar nästa gång man åker iväg någonstans. Det gillar jag, det oväntade.

Något han däremot inte gillar är billiga, falska kopior tillverkade i Asien. Han kan inte förstå hur någon kan köpa sådant och hoppas det är okunskap.

– Tråkigt nog tycker jag att det blivit vanligare. Dalahästar ska vara tillverkade i Sverige och för hand, inte i fabrik. Man ska inte köpa sån skit, säger Armin.

Glädjerus varje gång

När han får hem ett paket med en ny dalahäst han köpt är det julafton varje gång, och en kick han inte vill vara utan. Ibland hämtar han en häst lite längre bort, och han har inga problem att köra långt. Längsta resan gick till Hamburg i ­Tyskland där han köpte några fina exemplar.

– De äldre hästarna är ofta sköra men har finare ben. Vill man hitta dem får man vara envis och beredd att lägga ner mycket tid, säger Armin.

Precis som den där lilla killen som höll fast vid sin dalahäst under flykten från Bosnien och vägrade släppa taget.