Sällsynta auktionen skapade fyndmani – köpare bilade hela natten för att hinna
Publikfest, förväntan och ett och annat fyndat konstverk. Det är en av sommarens varmaste dagar och Antik & Auktion har ställt klockan tidigt för att inte missa gårdsauktionen där ett riktigt samlarhem i jämtländska Ulvsjö går under klubban.
Framför oss sträcker sig en lång, slingrande kö av bilar. Det är hundratals människor med ett gemensamt mål i sikte – att utforska den franske konstnären Hubert René Freyssingeas och hans hustru Annas hem och förhoppningsvis få med sig ett fynd därifrån. Det fransk-svenska paret bestämde sig för att lämna storstadpulsen i Paris på 1990-talet och i stället söka lugnet och skönheten i Annas barndomshem i Ulvsjö, Nyhem. Sommaren 2022 gick Hubert bort, Anna cirka tio år år före honom. Gården är såld och i dag ska allt lösöre säljas.
Trafikstockning på väg till auktionen
Vi befinner oss mitt ute i den jämtländska skogen, 20 minuter från Bräcke och E14. Naturen är svindlande vacker, höga granar och vackra gårdar följer oss längs vägen. Plötsligt tar det tvärstopp – det är trafikstockningen – och en del lämnar sina bilar och börjar i stället promenera längs grusvägen, bärande på stolar och picknickkorgar. Många har keps och solglasögon för att skydda sig mot sommarsolen, andra tar tillfället i akt att bättra på solbrännan.
Trots hettan som dallrar i luften, är förväntan påtaglig. Min far som följt med mig i dag får plötsligt mer spring i benen än jag sett på länge och skyndar sig upp mot konstnärsgården med en stol under ena armen och ett barnbarn i andra handen.
Prick klockan 11 drar auktionen i gång. Auktionsutroparna som är två inför dagen, Ronny Hoppstadius och Gustav Mårtensson, står stolta framför publiken och inleder dagen med ett varmt välkomnande. Med glödande entusiasm, skarpa röster, skicklighet och charm leder de auktionen.
– Det kommer att bli en lång dag, ropar Ronny och i efterhand vet vi att sista utropet sker klockan 23 på kvällen när en trogen liten skara lämnar gården.
En traditionell gårdsauktion
Det är något speciellt med den atmosfär som endast en traditionell gårdsauktion kan erbjuda. Doften av nygräddade våfflor svävar genom luften, ljudet av glada röster fyller gården och en känsla av gemenskap omger oss. Och självklart spänningen i att ropa in något man inte hade planerat för.
– Vi tycker att det här är väldigt kul och arbetar hårt för att bibehålla traditionen. Det är viktigt att den lever kvar, auktionskulturen, säger Ronny Hoppstadius, vd på Jämtlands Auktionsbyrå, när jag pratar med honom i pausen.
– I dagens digitala tidsålder är det inte vanligt med sådana här traditionella gårdsauktioner. De flesta försäljningar sker ju via onlineplattformar.
Men denna sommarauktion är en sällsynt pärla, en auktion vi inte får uppleva så ofta. Utbudet av det som auktioneras ut är minst sagt kontrastrikt. Här finns mängder av konstföremål, både Huberts egen konst och inköpt, vackra möbler från kända och okända formgivare, tio serviser, ett bibliotek med franska böcker, traktorer, en båt, kläder från en svunnen tid och massor av gamla prylar som berättar hela livshistorier.
– Den här auktionen kommer vi få läsa om i historieböckerna, kom ihåg det! utbrister en man i publiken högt och vi som är på plats får en högtidlig känsla.
– Att döma utifrån sakerna här verkar Hubert ha varit en person jag gärna hade träffat, säger auktionisten Gustav Mårtensson och jag kan bara hålla med.
Annika Svensson kände paret Hubert
Någon som verkligen har träffat paret Hubert och Anna är Annika Svensson från Ismundsundet. Hon berättar att hon lärde känna paret när de kom till gården i Nyhem på 90-talet, efter att de lämnat Paris.
– Vi hade en långvarig vänskap och jag hyste stor respekt för Hubert som konstnär, därför känns det väldigt fint i dag att få ropa in några av hans verk.
Under tiden Annika fotograferas med sitt nyinköpta verk kommer en man springande över ängen och gastar ”Nu ropar auktionisten ut objektet du var så intresserad av!” och Annika får en väldig fart tillbaka till auktionen.
Fem minuter senare kommer hon tillbaka med ett stort leende på läpparna, bärande på ännu ett konstverk. Hon är mycket nöjd.
Vad gav du för skulpturen? frågar jag försiktigt.
– Det minns jag inte exakt, säger Annika, men det var ett adekvat pris. Jag är glad att hans konst blev så uppskattad!
