Vad är lyckan? Barnen eller byggnadsprojektet? Alllas krönikör Anna-Lena Brundin funderar över kreativa personer.
9 tips för sommarblommor i utekrukan
Kreativa personer inspirerar. De som bara gör. En sådan är Janne Larsson från Helsingborg. Jag lärde känna honom i den franska byn Marseillan.
Min sambo och jag hade skaffat ett litet kyffe där, ett ombyggt stall. Det var bara att flytta in. Janne däremot, hade köpt ett gigantiskt förfallet stenhus som ägts av en skeppsredare en gång i tiden, men stått tomt i decennier.
Jag stirrade på Janne. ”Fattar du vilket JOBB det blir? Och DYRT!” Han tittade på mig med sina blå ögon. ”Det blir inte dyrt. Jag gör ju allt själv.”
”Vadå allt? Kan du mura, dra el, installera rör?”
”Jag kan allt, och kan jag inte tar jag reda på det.”
Krönikor på allas.se
Nu hittar du även våra populära krönikörer från Allas, Hemmets veckotidning och Året runt på allas.se.
Varje fredag publiceras nya krönikor där Anna-Lena Brundin, Karin Herslow och Lisbeth Lundahl delar med sig av sina tankar, betraktelser och vardagsreflektioner.
Det förvånar mig egentligen inte. Före Marseillan var Janne världsomseglare. Han gav sig ut på de stora haven, utan att kunna segla. Nu kan han det.
Nu kavlade han upp ärmarna. Rev ut hela huset. Ingen detalj fick förbises, allt skulle återställas till originalskick. Han jobbade från morgon till kväll. Täckt av byggdamm levde han i sitt blåställ tills det stod klart. Huset hade förvandlats till ett exklusivt bed & breakfast (ruegalilee.com), så tjusigt att New York Times kom och recenserade.
Nu, 14 år senare, är han igång igen. Med ännu ett hus i Marseillan, men denna gång åt sina vuxna barn. För att, som han krasst medger, locka dem till sig.
Köpte hiss från Kina
I sin längtan lyckades han hitta ett hus till ”vrakpris” och övertalat sonen att köpa, under förutsättning att Janne renoverade. Huset (ett vrak) har tre våningar. Vi möts på bottenplan. Jag ser mig omkring. Bråte och damm. Janne är i högform.
”Här nere ska det vara garage, pannrum, tvättstuga, verkstad.”
Jag stirrar. ”Fattar du vilket JOBB det blir? Och DYRT!”
Han tittar på mig med sina blå ögon. ”Det blir inte dyrt. Jag håller mig till sonens budget, för jag har varit i Kina och fixat allt. Fasen så billigt. Containern kommer snart.”
Janne pekar mot ett fyrkantigt hål: ”Och där blir det hiss!”
”Va? Har du köpt en HISS i Kina? Vem ska installera den?”
”Jag såklart.” Han leder mig uppför trappan. ”Här uppe ska sonen bo, med skjutdörrar av glas mot terassen där jag bygger grill och swimmingpool”, ler han. ”Dottern ska bo överst, hon vill ha bastu och yogastudio.”
”Som du har köpt i Kina?”
”Japp. Allt är köpt i Kina.” Han räcker mig en katalog med bilder som illustrerar hur det kommer se ut.
”En kinesiskt arkitekt har gjort den. Fint, va? Han ritade hela huset, för femtusen spänn!”
Janne ser så lycklig ut att jag funderar. Vad är lyckan? Barnen eller byggnadsprojektet? Jag tror det hör ihop.
