Madeleine skapar sagolika miniatyrvärldar: ”Det hjälper mot min smärta”
– Hade jag inte haft det här tror jag inte att jag hade kommit upp ur sängen alla dagar, säger hon.
Det kliar nästan jämt i fingrarna Madeleine Mac Donald. Hon kallar sig för uppfinnare och den kreativa processen pågår ständigt. Tidigare har hon bland annat konstruerat speciella pepparkaksformar som man kan bygga pepparkakshus med, men för tillfället är det miniatyrvärldar som gäller. Förra sommaren skapade hon en så kallad ”fairy garden”, ett litet älvrike, i en trasig blomkruka. Med hjälp av så kallad fimolera tillverkade hon små älvor, en liten stentrappa, mängder av växter och blommor, små sniglar och hemliga dörrar.
– I USA fyller folk hela trädgårdar med de här små världarna. Jag har bara en liten balkong, så jag ställde ut den där och det var så mysigt att sitta där och titta på den sen, säger hon.
Sommarprojektet: Två nya miniatyrvärldar
I år tar Madeleine sitt sommarprojekt ett steg längre och skapar tre världar i tre olika krukor. Fjolårets älvrike ska bli större och dessutom ska Vettinge och Bumlingby se dagens ljus, fyllda av alver, vettar och bumlingar – en ny liten varelse som Madeleine nyligen hittat på.
Se också: DIY – Sätt färg på bordet med veckade blad
– De dök bara upp i fantasin. Idéerna far iväg hela tiden. Jag hittade nyligen en tom kakburk som jag också ska bygga en värld inuti. Det tar aldrig slut, konstaterar Madeleine med ett skratt.
Skapandet viktigt för välmåendet
Skapandet har alltid varit viktigt för Madeleine, men under coronapandemin har det verkligen blivit tydligt hur centralt det är för hennes välmående. Madeleine klassas som högriskgrupp och satte tidigt sig själv i karantän.
Under hela sitt liv har hon dragits med ett flertal allvarliga allergier och efter två bilolyckor lever hon också med kronisk smärta. Numera är hon sjukpensionär och under karantänen har hon inte träffat några människor alls förutom sina söner och sin mamma på säkert coronaavstånd. Utan skapandet vet hon inte hur hon hade tagit sig igenom pandemin.
– Jag hade inte klarat mig om jag inte hade haft det här. Jag lever med en smärtproblematik och det är svårt att hitta lindring för det nu när jag inte kan besöka badhusets varma bassäng och bastu. Men att pyssla och få fokusera på något annat fungerar. Dessutom har jag via olika pysselgrupper på Facebook fått en massa nya vänner som delar mitt intresse. Jag är en kreativ människa som behöver stimulans och det får jag genom det här. Jag har såklart mina dåliga dagar, men i och med skapandet och den sociala samvaron som har kommit med det har de förvandlats till halvskapliga dagar. Hade jag inte haft det här tror jag inte att jag hade kommit upp ur sängen alla dagar.
Startade ett Instagramkonto med sitt pyssel
Eftersom hon fick så mycket uppskattning för sina skapelser i sociala medier, bestämde sig Madeleine för att starta ett Instagramkonto där hon numera lägger upp bilder på allt hon kreerar. I dag har hon närmare tusen följare som ofta kommer med upplyftande kommentarer.
Och förmodligen är det ingen slump att intresset för att pyssla och skapa miniatyrvärldar har ökat rejält under coronapandemin. Madeleine berättar att hon just nu läser boken Dockskåpets hemlighet, där professorn och folklivsforskaren Bo Lönnqvist skriver om människans fascination för små ting och symboliken bakom. Där har hon hittat en intressant teori.
– I boken går han in och analyserar just det här med miniatyrer och han skriver att intresset ofta blommar ut när vi befinner oss i ett kaos. När det händer något i den yttre världen som vi inte kan kontrollera – som en pandemi – lägger vi vår energi på den inre världen istället, den som går att kontrollera. Och där passar det här med miniatyrvärldarna in.
Men Madeleine skapar inte bara för sitt eget höga nöjes skull, utan vill också gärna glädja andra med sina alster. Redan förra året började hon ställa och hänga ut en del av pysslet i den gemensamma trappuppgången – till sina grannars stora glädje.
– Det blev väldigt uppskattat och har också lett till en annan form av interaktion mellan mig och mina grannar. Även om många fortfarande inte vet att det är jag som gjort pysslet, jag har hållit det lite hemligt men nu tror jag att åtminstone två av dem har listat ut att det är jag.
Vill nå ut till flera med sitt pyssel
Nu planerar hon att också placera ut lite miniatyrkonst i omgivningen utanför huset. Hon säljer vissa av sina alster ibland när hon får förfrågningar via sociala medier, och med hjälp av pengarna hon får in där hoppas hon kunna köpa mer material och göra verklighet av sina planer.
– En dröm vore att kunna sprida lite glädje hos andra. Jag tänker ofta på böckerna om Pettson och Finuds, där hittar man alltid något i bilderna som är lite udda. Och lite så vill jag också göra – plötsligt kanske man hittar en liten gunga eller ett litet klädstreck ute i naturen. Jag har redan testat att sätta ut miniatyrdörrar vid några trädstammar i en park här i närheten. Och en dag när jag gick förbi såg jag att en mamma hade stannat till där med barnvagnen. Då fnissade jag lite för mig själv.
Tar tillvara på allt som kan återanvändas
Men först och främst är det fullt fokus på det nya sommarprojektet. Madeleine har redan planterat mossa och satt ner blomskott i två av krukorna och tillverkningen av bumlingarna, alverna och älvorna är i full gång. Madeleine är expert på att ta tillvara sådant som andra kanske hade slängt och använda det i sitt skapande – hårdplasten från en chokladförpackning kan bli små minibestick och glasspinnar ett utmärkt staket i lagom storlek.
Och som den uppfinnare hon är, letar Madeleine ständigt efter nya utmaningar. I sommar ska hon ge sig i kast med att tillverka en elektronisk gatlampa och en eldstad – allt i miniatyr. För att kunna göra det måste hon lära sig att löda, något hon aldrig har testat tidigare.
– Jag är en orädd person. Jag hoppar på tåget när det passerar förbi, jag står inte kvar på perrongen och väntar. Nyfikenheten har jag fått av pappa, som en gång var handelsresande och sålde Fokus uppslagsverk. Det kreativa har jag fått från min mamma som är konstnär och estet, och från morfar som var spelman.
Lärde sig om vikten av mental styrka
Orädd har Madeleine alltid varit. I början av 1980-talet åkte hon till Skottland och jobbade som vildmarksinstruktör på John Ridgway School of Adventure som grundades av Sir John Ridgway, ett militärbefäl som i mitten av 1960-talet blev känd efter att ha rott över Atlanten. När SVT visade en dokumentär om skolan kallades den för ”helveteslägret”, men Madeleine hade sitt livs sommar där. Och det var också där hon lärde sig att det går att hantera svårigheter med hjälp av mental styrka.
– Jag lärde mig då att när du tror att du nått gränsen, så har du inte gjort det. Det finns alltid lite ork kvar, det är bara att köra på så kommer en lösning. Därför tycker jag inte synd om mig själv trots allergierna och de två bilolyckorna – det är ingenting jag kan gå och gräma mig eller vara bitter över. Det är bara att inse att nu är det så här och då får jag göra det bästa av det. Och det gör jag.
Om du vill se mer av Madeleines miniatyrvärldar och andra skapelser kan du följa henne på Instagram: @maddiescookiesandthings.