Anna-Karin: ”Jag miste både hem och relationer i arvstvisten”
Han var en stor man, nästan två meter. Han blev 61 år, men var som en 16-åring. Han var så busig och skojfrisk. En gång när jag öppnade äggpaketet för att göra pannkaka hade han placerat ett dinosuarieägg som höll på att kläckas i paketet. Åh, vad jag skrattade när jag såg det.
Anna-Karin, 51, strålar när hon tittar på bilden av sin älskade Roland. På bilden bär han en röd tröja och ler från öra till öra.
– Vi var på motorcykelsemester på Öland när bilden togs. Han log alltid så där stort när vi var där. Och när han fick äta köttbullar och brunsås. Det var hans favoriträtt.
Anna-Karin, som berättar anonymt och i verkligheten heter något annat, träffade sitt livs stora kärlek mitt i livet. Egentligen hade hon bestämt sig för att det fick vara nog med män, när hon flera år tidigare skilde sig från barnens pappa. Men så stod Roland framför henne en dag. Hon satt i kassan på restaurangen och han handlade mat och började småprata med henne. Det visade sig att de hade gemensamma bekanta.
– Vi började träffas och blev ett par. Det var han som lärde mig vad kärlek är och vi var så lyckliga. Jag var stolt över att vara hans kvinna. Han var så snäll och så rättvis.
Hittade drömhuset
Anna-Karin och Roland köpte ett hus tillsammans. De ville bo nära naturen och hittade drömhemmet som hade skogen runt knuten. Det var viktigt att huset var rymligt.
– Jag har två barn och Roland två. Han hade dessutom barnbarn. Vi ville ha plats för ett riktigt stort bord och sovrum så att alla som ville övernatta hos oss skulle få plats. Det första vi köpte till huset var ett jättestort matbord.
Anna-Karin berättar om julfiranden, midsommarfester, påsk och halloween. Hur hela släkten samlades hos dem och hur alla trivdes tillsammans.
– Om det hade gått mer än tre veckor sedan vi haft barn och barnbarn på besök så ringde vi och bjöd hem dem. Vi hade en bra relation och det var mysigt att ha dem här.
Men det fanns ett smolk i bägaren. Roland var sjuk i cancer när paret träffades. Men han hade en positiv livssyn och det verkade som att sjukdomen var botad. Nu gick han på kontroller var tredje månad.
Vi planerade att bli gamla tillsammans i vårt gemensamma hem, men Roland ville att vi skulle skriva ett testamente för säkerhets skull
– Vi planerade att bli gamla tillsammans i vårt gemensamma hem, men Roland ville att vi skulle skriva ett testamente för säkerhets skull. Vi skrev att den som överlevde den andre skulle få sitta kvar i orubbat bo.
Höll nödbröllop
Anna-Karin och Roland planerade även för bröllop, de skickade ut inbjudningskorten ett halvår i förväg, bokade kyrka och catering. Men några månader senare kom dråpslaget. Rolands cancer hade spridit sig och det fanns inte längre något att göra. Roland skulle inte överleva sin sjukdom.
– Det här var i mars och vårt bröllop var planerat till juni. Nu ville Roland att vi skulle gifta oss på en gång. Det blev en sorts nödbröllop, där barnen och några nära vänner var med. Men vi ville ju fortfarande ha vårt sommarbröllop med de 75 gäster som var inbjudna, och prästen lovade oss att ta ceremonin en gång till.
Se också: 6 viktiga skäl till att skriva testamente
Anna-Karin berättar att sommarbröllopet blev ett underbart minne, men bara två månader senare miste hon sin älskade man. Tårarna stiger i Anna-Karins ögon och hon nästan viskar när hon berättar:
Han fick vara hemma en natt och jag fick sova vid hans sida en sista gång
– Han blev sjukare och sjukare. Roland hade avancerad sjukvård i hemmet och jag fanns vid hans sida ända till slutet. Jag höll hans hand, sa att jag älskar honom och gav honom tillstånd att släppa taget. Han fick vara hemma en natt. Mina barn, hans barn och hans vänner fick komma och ta farväl och jag fick sova vid hans sida en sista gång.
Inga besparingar
Det är några år sedan Anna-Karin miste sin man, men hon har knappt haft tid och möjlighet att sörja. Efter bara några dagar ville bonusbarnen att hennes hem skulle värderas och Anna-Karin blev varse att hon inte alls hade rätt till huset, som hon hade trott.
”Den gemensamma bostaden och bohaget ska tillfalla den efterlevande …” När Roland och Anna-Karin skrev det här trodde de att den som blev kvar skulle sitta säkert och inte tvingas gå igenom allt Anna-Karin har fått gå igenom.
Nu har jag lärt mig. Man måste prata om döden, testamentet, vita arkivet, skriva ner allt
– Jag var tvungen att sälja huset för att betala barnen deras arv. Jag har inga besparingar, huset var allt jag hade och banken godkände inte mig för att ta över hela lånet på huset. Jag har frågat alla banker. Nu har jag lärt mig. Man måste prata om döden, testamentet, vita arkivet, skriva ner allt. Förbereda allt man kan så att det blir lättare för dem som är kvar.
Det var Roland som ville skriva testamente, Anna-Karin tyckte att det var jobbigt att prata om. Idag önskar hon att de skulle ha skrivit ner vilka saker de ville att den andra skulle få behålla. Nu gick det mesta till barnen, även minnessaker som Roland sagt att Anna-Karin skulle få.
– Nu vet jag att man måste skriva ner sådant och jag skriver ner alla mina önskemål i vita arkivet. Varken jag eller mina pojkar ska behöva gå igenom det jag gjort.
Miste sin nya familj
I samband med arvsfrågan uppstod konflikter med bonusbarnen, Anna-Karin anklagades för saker hon inte gjort och relationerna förändrades. Anna-Karin miste inte bara Roland utan också resten av sin nya familj.
– Vi kunde haft en fin relation. Jag hade gärna tagit hand om barnbarnen. Jag behövde ju dem lika mycket som de behövde mig. Tänk om vi hade kunnat fortsätta med fina familjemiddagar där vi hedrat Rolands minne tillsammans.
För Anna-Karin blev det en stor stress att inte veta om hon skulle ha råd att köpa någon bostad alls efter husförsäljningen.
Att vara 50 plus och inte veta var man ska bo är en hemsk känsla
– Jag hade ingen kötid hos bostadsförmedlingen och hade ingen aning om det skulle bli pengar över efter att huset såldes. Jag hade ständigt ont i magen för att jag riskerade att bli bostadslös. Att vara 50 plus och inte veta var man ska bo är en hemsk känsla. Jag var ledsen och orolig och hade bestämt mig för att göra slut på allt, om jag inte hade ett hem att gå till när huset var sålt.
Stå på egna ben
På grund av konflikterna dröjde det tre år innan Anna-Karin äntligen kunde lämna över nycklarna till husets nya ägare. Det var en obeskrivlig lättnad. Fram till dess hade hennes vuxna barn hjälpt henne med att betala den höga kostnaden för huslånet. Nu skulle hon stå på egna ben igen.
– Lyckokänslan när jag låste om mig i min egen tvåa var obeskrivlig. Nu kan jag äntligen sörja klart och gå vidare i livet. Jag hoppas så småningom hitta någon att bli gammal med, men då ska alla önskemål vara ordentligt nedskrivna i testamente och i vita arkivet. Med min berättelse hoppas jag också att fler ska våga prata om döden och arvet, och slippa tvister och uppslitande bråk.
Checklista testamente
*Testamentet ska vara skriftligt och undertecknat av dig och två samtidigt närvarande vittnen som båda är vid full psykisk hälsa. Du får inte vara släkt med vittnena, de får heller inte stå med i testamentet. Skriv ner personnummer och adresser.
*Dina testamentsvittnen behöver inte se innehållet i testamentet. Med sina vittnesmål bekräftar de din namnteckning och intygar att du är vid full psykisk hälsa.
*Du behöver inte registrera ditt testamente någonstans, men var noga med att förvara det på en plats där det säkert hittas och berätta för dina närstående att det finns ett testamente.
*Du kan också köpa tjänsten Testamentesförvaring via Lexly eller Familjens Jurist, då förvaras det i ett bombsäkert bergrum och den som får hand om ditt dödsbo får reda på att det finns ett testamente via den tjänsten.
*Du kan när som helst skriva om ditt testamente, eller skriva ett så kallat tilläggstestamente det är alltid den senast giltiga versionen av ditt testamente som gäller.
*Du ska aldrig skicka originalet någonstans (utom till Testamentesförvaring).
*Ett testamente är den enda handlingen som gör det möjligt att avvika från arvsbestämmelserna i ärvdabalken.
*Bröstarvingar (barn, barnbarn och så vidare) kan aldrig göras arvlösa med hjälp av ett testamente. Dessa har alltid rätt till sina laglotter, som tillsammans utgör halva kvarlåtenskapen.
*Om ett testamente innehåller ett villkor om att den testamenterade egendomen ska vara enskild innebär det att egendomen inte omfattas vid en bodelning om mottagaren skulle avlida, skilja sig eller separera. Detta är ett effektivt sätt att skydda den testamenterade egendomen.
Källa: Lavendla.se och givasverige.se