Så kan du bli av med din fobi för att bajsa på offentliga toaletter

Rikke Kjeelgaard är psykolog som arbetar med metoden ACT. Här pratar hon om fobi för att bajsa på offentliga toaletter.
#skitsnack

Foto: Anja Ekstrøm och TT/Shutterstock

Många undviker att göra nummer två på offentliga toaletter. Att hålla sig ibland är ingen fara, men har du en så stor rädsla att det begränsar ditt liv handlar det om en fobi. Psykologen Rikke Kjelgaard tipsar om hur du ska tänka för att ta dig igenom obehaget.

Allas.se har gjort en undersökning som visar att nära hälften av svenska kvinnor inte bajsar när de behöver.

Let's talk about bajs: "Jag har hållit mig i hela mitt liv"
2:04

Efter reklamen: Let's talk about bajs: "Jag har hållit mig i hela mitt liv"

(2:04)

Slå på ljud

– Jag tänker att det kan finnas alla möjliga anledningar. Man kan vara känslig att det kan lukta, att det kan låta eller att man tycker det är äckligt att gå på andra toaletter och känner sig tryggare med att uträtta behoven på sin egna toalett, säger Rikke Kjelgaard.

Hon är psykolog och praktiserar med metoden ACTAcceptance and Commitment Therapy. Metoden handlar förenklat om att identifiera vad man tycker är viktigt i livet och sedan ta steg i riktning mot det. När det gäller fobier måste personen alltså själv vilja ha en förändring för att komma bort från rädslorna.

– Om man har fobi för att bajsa på offentlig toalett blir det kanske att man inte kan åka någonstans för att man vill vara nära toaletten hemma, och blir då begränsad i sitt livsutrymme för att det blir viktigare att undvika offentliga toaletter än att leva ett meningsfullt liv.

Agera trots dina rädslor med ACT

Lösningen för att komma över sina fobier är utsätta sig för det som känns läskigt och obehagligt om och om igen.

– Vi har blivit vana att inte ta kroppens signaler på allvar. Om du kom till mig med det här problemet skulle jag fråga om det känns viktigt att kunna det här och varför. Kanske det handlar om att vara fri, kunna vara flexibel och lyssna på kroppen. Behandlingen skulle kunna vara att träna att gå på toaletten på olika platser, säger Rikke.

Annika led av kronisk förstoppning i 25 år: Jag satt på toa i timmar

Med ACT får man hjälp att förstå och acceptera att ens tankar finns, men att de inte behöver styra över hur man agerar. Man försöker inte stånga bort eller stänga av, utan noterar hur man känner och tänker. När man gör saker trots obehag kommer tankarna sedan inte kännas lika farliga längre.

– Hur skulle du vilja bemöta din egen kropp i det här? Vilka barriärer står i vägen? Det handlar om att acceptera och vara med obehaget i den här specifika situationen. Om patienten bajsar med rädsla och tankar om att det ska låt och lukta, så får man göra det trots obehagen och tänka att "jag har mina tankar, men tankarna har inte mig.”

Att bajsa är en omsorg om din kropp

Rikke säger också att hon skulle fråga patienten hur den hade agerat om ett litet barn behövde bajsa – antagligen skulle patienten velat hjälpa, så varför inte ha samma medkänsla till sig själv?

– Jag vill vända det till att det handlar om en egenomsorg, att faktiskt lyssna på kroppen.

Helena och Lovisa om Bajspodden: Man ska inte behöva skämmas!

– Bebisar bajsar ju välvilligt, men med tiden lär vi oss på något sätt att det är något äckligt. Man skulle kunna se att bajsa som en handling av att ta hand om sin kropp, istället för att tänka att man gör något fult som luktar. Då tror jag att man kan få en lite vänligare inställning till att det är en naturlig process, säger Rikke.