Tidernas soffläge: Så föddes de trendiga modulsofforna

Kvinnor och män sitter i olika orange soffmoduler med orange draperi i bakgrunden.

I mitten på 1960-talet formgav Nanna Ditzel serien Vilette, en färgglad och lekfull modulmöbel som man kunde både sitta och ligga i.

Foto: Nanna Ditzel Design

Modulsofforna, som blev populära på 1970-talet, är tillbaka i våra vardagsrum. Möjligheterna att skapa hela landskap med sitt- och liggplatser är oändliga. Det smarta är att man bara köper de delar man har plats för och råd till.

Den unga generationen på 1960- och 70-talen efterlyste flexibla lösningar när de skulle inreda sina vardagsrum. De ville inte vara låsta i föräldrarnas traditionella uppsättning med två- och tresitssoffor som matchades med tunga fristående fåtöljer. Nej, nu skulle det finnas plats för många. Även barnen.

Se också: 6 saker du inte visste om Antikrundan

0:47

Efter reklamen: 6 Saker Du Inte Visste Om Antikrundan

(0:47)

Samtidigt inreddes gillestugor så att släktingar och kompisar lätt kunde bjudas in och köket, som tidigare hade varit litet och endast tänkt för köksarbete, utökades och blev familjens samlingsplats.

"Nu var det slut med finrummet som man ändå aldrig utnyttjade och som var möblerat med ärvda möbler som var obekväma att sitta i."

Lena Larsson introducerade Skal och kärna 1955

Det nya sättet att umgås krävde ett nytänk inom möbeldesignen. Flexibilitet och futurism var ledorden, något som lockade till spännande former i hela Europa. I Italien byggde man vidare på ett framgångsrikt 1950-tal och skapade ett flertal möbler som var helt i linje med de nya strömningarna.

Pionjären

På senare år har man börjat återupptäcka den skicklige och produktive inredningsarkitekten Otto Schulz, mannen bakom Boet i Göteborg. Ett företag som inte bara drev butik med stor visningslägenhet utan även hade ett eget arkitektkontor och var tidningsutgivare. Schulz grundade företaget 1920 tillsammans med en kollega, men drev det själv från mitten av 1920-talet och framåt. Boets kunder erbjöds flera olika typer av möbler och inredningar men de som är eftertraktade idag är Schulz stoppade sittmöbler och flotta skåp i mjuk art déco, dekorerade med pärlspik. Schultz var aktiv i firman fram till 1950.

I Sverige hade Lena Larsson introducerat det nya sättet att umgås redan 1955 i huset Skal och kärna, som visades på utställningen H55. Nu var det slut med finrummet som man ändå aldrig utnyttjade och som var möblerat med ärvda möbler som var obekväma att sitta i. I stället skapade hon ett rum där hela familjen kunde umgås. Hennes allrum hade ett klätterträd för barnen i mitten av rummet och en lugn hörna för mamma och pappa. Oj så modernt!

Nanna Ditzel skapade modulmöblen Vilette

I samma anda var Alf Svenssons sektionsfåtöljer, som även de visades på H55. De kunde stå för sig själva eller sättas ihop till lätta soffor. Likadant tänkte den nydanande formgivarduon Nanna och Jørgen Ditzel när de ritade sittgruppen Flydedok 1961. I mitten av 1960-talet skapade Nanna Ditzel den supermoderna modulmöbeln Vilette som inbjöd till avslappnade konversationer i halvliggande läge.

Ditzels dejliga design

Det välkända danska formgivarparet Nanna och Jørgen Ditzel träffades när de utbildade sig på Kunstakademin. År 1946 var de klara med sina studier och startade en designstudio i Köpenhamn. De var produktiva och formgav inte bara möbler, utan även bland annat textilier och smycken. 1956 tilldelades de Lunningpriset.

Jørgen Ditzel gick bort redan 1961, men Nanna Ditzel fortsatte sin formgivarkarriär. Utmärkande för hennes stil var lusten att pröva olika material och förmågan att skapa skulpturala möbler i organiska former.

Det finns en härlig lekfullhet i de möbler som kommer från Ditzels designstudio och man hittar den i både modulmöblerna som Nanna och Jørgen Ditzel skapade tillsammans och därefter i Nannas serie Vilette som hon formgav 1966.

Från 2005 är det paret Ditzels äldsta dotter Dennie som leder arbetet i studion. De två yngre döttrarna är verksamma i styrelsen. Läs mer om Nanna och Jørgen Ditzels formgivning på nanna-ditzel-design.dk.

Fast idén att skapa flexibilitet i inredningen fanns redan på 1930-talet. Ett par olika möbelarkitekter ritade raka fåtöljer som kunde stå fritt eller ställas ihop till en soffa. Med fotpallar till i samma former kunde man redan då skapa trevliga sittgrupper i varierande storlek. För unga par som skulle sätta bo var det en fördel att kunna köpa det antal moduler man hade råd med och plats för.

Konkav soffa i grönt och kromat stål.

Möjligheterna att skapa runda, raka eller slingrande sittgrupper är oändlig med Verner Pantons (1926–98) system Pantonova. Hemligheten är att modulerna är antingen konkava, konvexa eller helt raka. Soffan, som finns till försäljning hos den Brysselbaserade handlaren Joevin Ortjens Galerie, består av tio konkava moduler och en konvex. Panton formgav möbelsystemet 1971 och det tillverkades av Fritz Hansen. Är man James Bond-diggare känner man säkert till att skurken sitter i en Pantonova-soffa i filmen The Spy Who Loved Me (Älskade spion) från 1977. Stommen är i kromat stål.

Rutig hörnsoffa i bruna nyanser.

Något för 70-talsdiggaren. Den häftiga modulsoffan klädd i brunmönstrat plyschtyg består av sex moduler som är 75–78 cm breda. Den är omärkt och formgivaren är okänd, men sannolikt är soffan tillverkad i Sverige. Den finns hos Reformfurniture och kostar 17 500 kr.

Foto: Reformfurniture

Två sektionsfåtöljer och en fotpall i skinn.

Att tänka i möberlmoduler var inte så vanligt i början av 1900-talet, men den danske möbelarkitekten Kaare Klint (1888-1954) skapade 1933 en sektionsfåtölj med tillhörande fotpall. Modellen visades bland annat på Snedkerlaugets utställning samma år. Tillverkningen skedde på det fina snickeriet Rudolf Rasmussen. Kaare Klint brukar kallas för den moderna möbelkonstens fader då han på Kunstakademiets møbelskole utbildade alla de möbelarkitekter som skulle göra dansk möbelkonst så känd från mitten av 1900-talet och framåt. Hos Bruun Rasmussen kunde man njuta av två fåtöljer och en fotpall, tillverkade på 1970-talet. De är klädda med vackert skinn och rikligt djuphäftade i både sits och i rygg. Möblerna klubbades tillsammans för 160 000 danska kronor. Modellen heter 4698.

Foto: Bruun Rasmussen

Två delar, en hörnsektion och en fåtölj av den bruna möbelserien Togo.

Hyperaktuell. Möbelserien Togo av den franske formgivaren Michel Ducaroy (1925–2009) innehåller fem–sex olika moduler som går att kombinera till bekväma sittgrupper. Ducaroy formgav serien 1973 och den tillverkades av Ligne Roset. På Bruun Rasmussen hade man fått in en fåtölj samt en hörndel som tillsammans blir en svängd tvåpersonerssoffa som är totalt 194cm bred. Klädseln i brunt skinn hade en hel del patina. Kanske påverkade det budgivningen som avstannade redan på 4400 danska kronor.

Foto: Bruun Rasmussen

Fåtölj med beigt tyg och trästomme.

Med säker hand ritade Alf Svensson (1923–92) ett flertal möbler som skulle komma att fylla svenska hem under 1950- och 60-talen. Fåtöljen Interiör från 1952 tillverkades av Dux och är en typ av sektionsmöbel som om man har flera stycken kan sättas ihop till en soffa. Exemplaret som Bukowskis hade fått in till försäljning har stomme av bok och klubbades trots slitage och ranglighet för 5 900 kr.

Foto: Bukowskis

Fyra sittmoduler i blå sammet och svartlackerade ben.

Den otroligt produktive Otto Schulz (1882–1970) drev inredningsbutik och arkitektkontor i Göteborg och gav ut en tidskrift där han skrev artiklar och puffade för sin firma Boet, men även för andra samtida formgivare och tillverkare. I 1933 års årgång av tidskriften kunde man läsa hans artikel om de egna Bo-Möblerna med många olika kombinationsmöjligheter. De här möblerna är ovanliga på marknaden idag, men för cirka tio år sedan sålde Bukowskis fyra sittmoduler, klädda i blå sammetsplysch som troligen är originalklädseln, och med svartlackerade ben. De klubbades för 29 000 kr (6 000–8 000). Hörnmodulerna är 80 cm breda och mittenmodulerna är 60 cm breda.

Foto: Bukowskis

Stor soffa i skinn bestående fyra hörnmoduler och elva mittenmoduler.

Något av en Rolls-Royce bland modulsofforna är utan tvekan den med modellnummer DS15, tillverkad 1970 på det schweiziska företaget De Sede. Det är inte bara storleken som är häftig utan även att soffan är klädd med tjockt skinn som bara blir vackrare med åren. Med de här elva mittenmodulerna och fyra hörnmodulerna kan man skapa en soffa som rymmer många vänner och bekanta. De finns till försäljning för 21 500 euro hos MassModernDesign i holländska Roosendaal.

Foto: MassModernDesign

Svart skinnsoffa med mörkbrun trästomme i fyra moduler.

Delarna i möbelserien Moduline av Ole Gjerløv-Knudsen & Torben Lind går att använda som fristående fåtöljer eller så kan de sättas ihop till en soffa i valfri storlek. Serien lanserades under 1960-talet och tillverkades på France & Søn under modellnumret 175. På Bruun Rasmussen hade man fått in fyra stycken moduler klädda i svart skinn. De klubbades tillsammans för 7 500 danska kronor (6 000). I ropet ingick sex stycken skruvar för att hålla ihop modulerna till en soffa.

Foto: Bruun Rasmussen

Hörnsoffa i zebramönstrat tyg.

Mycket coolare än såhär kan det knappast bli. Hörnsoffan Playboy med zebrarandigt tyg är från 1970-talet och tillverkades av Dux. Just dethär exemplaret består av tre olika moduler som är 130, 150 respektive 195cm breda. Det var många om budet på Stockholms Auktionsverk och klubban slog på 27 000 kr (8 000). Något för 70-talsdiggaren. Den häftiga modulsoffan klädd i brunmönstrat plyschtyg består av sex moduler som är 75–78 cm breda. Den är omärkt och formgivaren är okänd, men sannolikt är soffan tillverkad i Sverige. Den finns hos Reformfurniture och kostar 17 500 kr.

Foto: Stockholms Auktionsverk

Soffmodul i ljust skinn och stomme i vitt glasfiber och runda, svarta fötter.

Den italienske formgivaren Mario Bellini (f 1935) började samarbeta med C&B 1966 och skapade med en gång den häftiga möbelgruppen Amanta som består av en ensitsfåtölj, en fotpall och ett fyrkantigt respektive ett rektangulärt soffbord. Sittmodulens stomme är av glasfiber och de runda klotfötterna i gummi för att ligga mjukt mot golvet. På Helsingborgs Auktionsverk hade man fått in fem stycken fåtöljer klädda i ljust skinn. Med de här fem sektionerna kan man bygga en lång femsitssoffa, eller skapa en liten grupp med nätt soffa och fristående fåtöljer. Med ett bud på 8 001 kr (10 000) fick man de fem modulerna med sig hem och kunde börja bygga. En fåtölj är 85 cm bred och 70 cm som högst.

Respektive auktionshus

En tresitsig soffa och en fåtaölj i gult- och svartrandigt tyg.

En av Andreas Siesings 1970-talsfavoriter är sittgruppen Bossanova som tillverkades av Scapa Industri AB i Alvesta. Formgivaren hette Jan-Eric Bengtsson.

Foto: Scapa Industri A

Fem moduler, ihopsatta till en tvåsitssoffa och en tresitssoffa i brunt sammet och i runda, mjuka former.

En av de mest kända modulsofforna från 1970-talet är Mario Bellinis (f1935) Camaleonda. Soffan fick sitt stora genombrott när den visades på en utställning på Museum of Modern Art i New York 1972 och lockade en ny ung publik. Med Camaleondas olika moduler fick de både flexibilitet och en futuristisk känsla i sina vardagsrum. Namnet är en blandning av orden kameleont och det italienska onda, som betyder våg. Soffan tillverkades av det italienska företaget B&B fram till 1979, och sedan en tid tillbaka har de tagit upp den i produktion igen. På Christie’s i New York klubbade man förra året fem moduler klädda i tyg för 12 500dollar (12 000–15 000).

Foto: Christie’s

9 mästerverk av formgivaren Arne Jacobsen

5 snabba med Andreas Siesing

Vi var många som fick upp ögonen för 1970-talsmöbler efter Andreas Siesings medverkan i Antikmagasinet på SVT i vintras. Nyskapande formgivning och avancerade tillverkningsmetoder gjorde det möjligt att ta fram möbler som ingen ens hade kunnat fantisera om tidigare. Men när Antik & Auktion ringer upp Andreas Siesing för att prata modulsoffor från 1970-talet börjar han i en helt annan ände.

I vilket sammanhang och ungefär när introducerades modulsoffan?

– Den första som jag kommer att tänka på när det gäller modulmöbler är Otto Schulz (1882–1970) och Boet. Sparat

i arkiven finns mängder med ritningar på förslag till kunder som beställde hela inredningar. På en Boet-utställning 1933 visade Otto Schulz en typ av möbler som han kallade för Couches. Det var sex, sju olika moduler som kunde kombineras på mer än 200 olika sätt.

I vilken stil var de här möblerna?

– Det var stoppade möbler som drog åt funkishållet. Även om det var funkis, var de exklusiva och dyra. Men som kund valde man det antal moduler man hade råd med.

Vilken typ av modulmöbler fanns på 1950-talet?

– Till exempel visades Alf Svenssons två sektionsfåtöljer Domus och Interiör på flertalet utställningar, bland annat på H55. Båda fåtöljerna lanserades 1952 och tillverkades av Dux. Interiör var i trä medan Domus hade svartlackerat stålunderrede. Även AB Lani i Malmö gjorde en liknande sektionsfåtölj som hette Alster. Men det företaget är ganska okänt idag, trots att de gjorde en stor insats på möbelområdet.

Varför blev modulmöbler så modernt vid den här tiden?

– Det hängde ihop med att man umgicks lite friare. Dessutom var det smart med modulmöbler som man kunde flytta på för att kunna samlas runt tv:n.

Quiz: Hur mycket kan du om våra designklassiker?

Har du någon egen favorit från 1960/70-talen?

– En av mina favoriter är sittgruppen Bossanova som tillverkades av Scapa Industri AB i Alvesta. Formgivaren hette Jan-Eric Bengtsson. Bossanova har bullig stoppning och låg sitthöjd och visades på Scandinavian Furniture Fair i maj 1972 på Bella Center utanför Köpenhamn. Den drog till sig en hel del uppmärksamhet och i ett efterföljande reportage i tidningen Möbelvärlden kunde man läsa att ”... också en kräsen kille som Verner Panton …” hade gratulerat till framgångarna.

Storsäljaren Duxiana

Den smarta modulsoffan Duxiana lanserades i slutet av 1970-talet och blev en storsäljare

hos Dux. Delarna bestod av en tvåsits- och en tresitssoffa och så fåtöljen, berättar Kenneth Bergenblad som var chefsdesigner på Dux åren 1978–93 och som även är formgivaren bakom Duxiana.

– Den blev en enorm succé. Valmöjligheterna var många, man kunde bygga ett helt rum. Till exempel kunde man välja mellan många olika armstöd. Jag gjorde även en lösning för belysning, lampan Wing som tillverkades på Bergboms, och som fästes på soffans armstöd. Duxiana låg lägre i pris än till exempel Dux modulsoffa Playboy där varje modul var klädd även på sidorna, vilket gjorde att det gick åt onödigt mycket tyg eller skinn som inte syntes när modulerna stod intill varandra. Playboy hade Dux-spiraler i både sits och rygg, medan Duxiana hade spiraler endast i sitsen. Duxiana var även en variant till bäddmöbel. Jag skapade modulerna som lådor. Man kunde lyfta på sittplymån och använda möbelbottnen som förvarings-utrymme för sängkläder. En barnfamilj kunde köpa frottéöverdrag till sin soffa, och när barnen hade flyttat ut kunde man ta av överdraget och soffan var som ny. Duxiana passade i alla miljöer.

Relaterade artiklar

9 mästerverk av formgivaren Arne Jacobsen