Alltid på tapeten: Allt du vill veta om William Morris
Tänk William Morris. Vad ser du? Böljande, täta mönster av pilblad, rosor och en busig fågel som stjäl en jordgubbe?
Många ser en skäggig figur som blåste nytt liv i gamla tekniker. Någon kanske till och med skymtar en eldsjälad agitator inför en handfull nyfikna i regnet vid Hyde Park Corner? De flesta tänker på tapeter. William Morris var en fenomenal mönsterskapare, men det var bara en sida av hans vida spektrum. Han var också poet, inredare, fabrikör, byggnadsvårdare, journalist, socialist, boktryckare och utopist.
William Morris tapeter 150 år gamla
Morris tapeter har älskats i 150 år och utgör i dag en romantisk bildvärld kopplad till det blomstrande England. En idylliserad bild såklart, men ändå, idyllen har en stark lockelse.
William Morris liv och verk handlar just om drömmar: drömmar om en annan tid, om skönhet i föremål, liv och arbete och om skönhetens utopi – jämlikhet för alla. ”My work is the embodiment of dreams in one form or another” skrev han 23 år gammal till sin mamma.
Hans drömmar drar åt två håll samtidigt, dels bakåt mot medeltiden som ett estetiskt och hantverksmässigt ideal, dels mot framtidens klasslösa lyckorike, skildrat i hans roman News from Nowhere, en av den engelska litteraturens klassiska utopier. Mellan dessa poler gäller det att skala fram kärnan i Morris idéer. Vad menade han egentligen?
Bortom hans naturlyriska mönster finns Morris egen estetiska värld i bild och text, ett drömrike hopkokat av riddartidens myter, gotisk arkitektur och isländska och antika sagor.
Revolt mot industrialismens krassa verklighet
Denna fantasivärld dyrkades i en krets av unga män i 1850-talets Oxford, där prerafaeliterna var den konstnärliga kraftkällan. Morris ingick i en poesidyrkande, skämtande, bullrig herrklubb som gav honom vänner och arbetskamrater för livet. Vad var det för märkliga 20-åringar som längtade tillbaka till kung Arthurs tid, som föll i estetisk trans i katedraler och frälstes av John Ruskins läror om naturen, arbetet och materialens äkthet?
Kulten av det förflutna var i själva verket en revolt mot industrialismens krassa verklighet. ”Only in the world of art and literature was there any hope”, skrev Morris i en tillbakablick.
Drömmerierna i hans krets brände in romantiska bilder som skulle följa dem genom livet. Därför möter vi i dag gobelänger med högstämda riddarmotiv från graalmyten, glasfönster med medeltida barder och böcker från Morris handtryckeri Kelmscott Press, som tycks skapade i en parallell värld.
J.R.R. Tolkien inspirerades av William Morris
Mot slutet av sitt liv skrev Morris ett antal medeltidsdoftande äventyrsromaner som ansågs oläsbara och glömdes bort, men som med tiden har fått status som föregångare inom fantasygenren.
J.R.R. Tolkien tog starka intryck från Morris äventyrsvärldar under skrivandet av Sagan om ringen-trilogin. Även C S Lewis, Berättelsen om Narnias skapare, läste med förtjusning Morris sagor. Vår skäggige, blåklädde, legendariskt rufsige hjälte är inte bara en föregångare inom hantverkets ständiga pånyttfödelse, utan även till dagens mediala drömmerier, tv-serien Game of Thrones, dataspelen, livekulturen.
William Morris mest känd för sina tapeter
Men, William Morris är främst känd för sina tapeter från Morris & Co, som ända sedan 1800-talet har levt i sin egen zon av god smak och som ett kastmärke i salongsbohemiska medelklasshem.
I dag lever namnet också i floden av licenstillverkade livsstilsgrejer. Precis som Marimekko, Mumin eller Stig Lindberg är ”William Morris” en åtråvärd dekorvärld som klistras på massprodukter. Jogga i Morris-leggings eller påta i trädgården med mönster på handskar, vattenkanna och sekatör.
Jag kan höra Morris mullra i sin grav: ”Damned fools, pigs…” Hans utbrott över allt lättköpt, tramsigt och dåligt var legendariska. Morris mönster fick denna moderna roll genom 1960-talets popkultur som förtjust plockade upp bedårande inslag från den viktorianska eran. Mönstren blev en ungdomsprodukt i modet på King’s Road och syntes på popstjärnors hippa kavajer. Prerafaeliternas bohemiska attityd färgade kläder och skivomslag.
William Morris skapade drömhuset Red House
William Morris livslånga arbete med inredning och utsmyckning utvecklades från Red House i Bexleyheath i sydöstra London. Huset skulle bli den förmögne 26-åringens beboeliga manifestation. Det skapades i samarbete med arkitekten och vännen Philip Webb som en prototyp för arkitektur som totalkonstverk.
Red House liknar ett trivsamt medeltida minislott i tegel med tydligt redovisade material och konstruktioner. Två runda fönster som på en funkisvilla. Inga möbler på marknaden dög som inredning i detta ”palace of art”, Morris och hans vänner tillverkade allt själva. Här föddes idén att producera konstnärlig, handgjord inredning för marknaden.
Firman Morris, Marshall, Faulkner & Co, kallad The Firm, startades 1861. Färgade fönsterglas till kyrkor och slott blev den stora födkroken till en början.
Red House var hans drömhus, men Morris tvingades lämna det redan efter fem lyckliga år. Firman krävde hans närvaro i London, det var trist att pendla och huset var dessutom iskallt på vintrarna. Han skulle aldrig återse Red House som sedan 2003 ägs av National Trust som en välbevarad särling i engelsk arkitekturhistoria och ett mecka för Morrisdiggare.
William Morris ville sprida konst till allmänheten
Morris & Co, som företaget ombildades till 1875, var det sena 1800-talets mest fashionabla inredningsbyrå, med egen tillverkning, schyst betalda arbetare och showroom på Oxford Street. Att den exklusiva hantverksproduktionen blev så dyr att bara förmögna kunder hade råd med den blev en bitter paradox för Morris, som ville sprida konst till allmänheten.
Med drömmar om klassamhällets upplösning inredde han palats, slott och salonger, morrande över att tvingas stödja de rikas lyx. Han hatade sin samtid. Dess råhet, orättvisor och massproduktion var den drake Morris stred mot, men också det som drev honom. Utan den, vad hade han då utmanat? Han var ett udda geni, men samtidigt en produkt av sin tid.
Med sin idérikedom och sina kommersiella instinkter passade han perfekt i det viktorianska samhällets starka framåtrörelse. Han var hands-on, oavbrutet nyfiken, lärande och arbetande med händer som aldrig var stilla.
Han sökte kvaliteter i döda tekniker, ville begripa vad vi hade förlorat. Han släpade in en vävstol i sovrummet, skar träsnitt och tryckstockar, gick till botten med äldre växtfärgning, kokade örter och stoppade armarna djupt i färgbaden.
Den hantverksintensiva verksamheten gav inte bara inkomster och berömmelse utan ledde till slutsatsen att konst handlar om arbetsglädje, stolthet och kreativitet för alla.
Blev socialistisk agitator
För Morris var konsten starkt knuten till politik och jämlikhet. Han hade läst sin Karl Marx. Först i det klasslösa samhället kunde en verkligt betydelsefull konst för alla uppstå. När inte hantverket gav snabba resultat tog han steget över i politik. I över ett decennium var William Morris en socialistisk agitator och ledare i de vildvuxna arbetarpartier som skulle utvecklas till Labour.
Spänningarna mellan romans och revolution gör Morris beständigt attraktiv och relevant. Ett oändligt antal böcker tolkar och tar fenomenet vidare. Han är närvarande på bloggar, viktorianska webbplatser, i politiska forum och tapetbutiker.
I dag befinner vi oss i en tid som påminner om det sena 1800-talet med skenande teknologi, hotfulla internationella konflikter och en marknad flödande av anonymt maskintillverkade produkter. De flesta yrken utförs på platta skärmar och det driver fram vår längtan efter det taktila, äkthet i material och tillverkning, något att ta på och göra själv. Den trend som stretar emot lågprissamhällets miljövidriga slit-och-släng bottnar i Morris idéer om handens betydelse för arbetet och lyckan i livet.
Uppmärksammade naturförstörelsen på 1870-talet
Hans budskap är en självklar urkund för miljörörelsen. Morris varnade redan på 1870-talet för naturförstörelsen, talade om städernas svartnande floder och himlar, och rovdriften av den natur han älskade högst av allt.
Morris tal och texter liknar draperier av ord, men används som visionära strålvapen. I föredraget The Beauty of Life från 1880 framstår han som en renodlad funktionalist i den viktorianska erans prylproppade, kolrykande verklighet: ”Have nothing in your house that you do not know to be useful, or believe to be beautiful”, är hans mest kända citat. Ta bort allt onödigt, lev bara med det du verkligen behöver och älskar. Är inte det en stark längtan också i dag?
Inspirerade Ellen Keys och paret Larsson
Det funktionella är det vackra. Redan på 1930-talet, i sin klassiska bok Pioneers of Modern Design, placerade konsthistorikern Pevsner Morris som en länk mellan den viktorianska tiden och modernismen. Morris idéer spreds i den engelska Arts & Crafts-rörelsen och trädgårdsstadsrörelsen. De nådde Sverige och färgade Ellen Keys visioner om skönhet i hemmet. Paret Larssons ursvenska Lilla Hyttnäs rymmer en omisskännlig idédoft från Morris. Hans läror spreds till tyska Deutscher Werkbund, som kopplade konstnärer till industrin och gav upphov till idéer som skänkte oss vackrare vardagsvara.
Från det moderna svenska konsthantverkets värld kommer signaler om Morris närvaro, främst som referens i teorier och idéer, men också i hans sociala engagemang och starka hantverksvurm.
Morrisexperten Tony Pinkney, som i många år har bloggat om honom, vill lyfta Morrisfenomenet till ett ”pågående projekt”, en öppen källa för nya insikter om samhället. Varför arbetar vi och hur lever vi i de etiska och moraliska spänningsfält som fyller livet: miljöfrågor, politik, invandring, kvalitet och shopping, könsmaktsfrågor – allt detta berördes med skärpa av William Morris, kallad Topsy av sina vänner. Vi är alla hans vänner på något sätt.
