Fira som på det glada 1920-talet – fina saker att fynda på auktion
Det glada 20-talet var kanske inte alltid så glatt, men ljuspunkterna övervägde. Efter fyra långa år var världskriget över och något liknande skulle inte upprepas, det var man övertygad om.
Under decenniets första år kunde svenska kvinnor praktisera sin nyvunna rösträtt och promenera till vallokalen i ankellånga kjolar eller – om de var så lyckligt lottade – åka dit i automobil.
Det hände mycket under årtiondet.
Modet ändrades drastiskt. Kjollängden krympte alltmer, trots motåtgärder från en bekymrad textilindustri och en omsusad predikan från självaste ärkebiskopen som tog anstöt av de korta kjolarna och ”ur hygienens och anständighetens krav” hellre såg långbyxor på damerna. Det hjälpte inte. Kjolarna förblev korta. Och den chica klockhatten satt perfekt över det korta, shinglade håret – även det en modenyck som väckte känslor och fick revykungen Karl Gerhard att parodiera bekantskapsannonserna när han sjöng: ”Jag vill ha en liten tös med långa flätor.”
Art déco
Stilbeteckningen art déco är uppkallad efter världsutställningen i Paris 1925. Men det var ingen samtida beteckning. Namnet myntades först under andra delen av 1900-talet.
Stilen, eller snarare strömningen, är inte lätt att inordna i ett enhetligt fack. Den uppstod efter första världskriget och tog intryck från många olika håll: den tyska Bauhausskolans avskalade formspråk, den ryska avantgardismen, nyklassicism och orientalism. De egyptiska influenserna var påtagliga, till stor del beroende på fynden från Tutankhamuns grav som upptäcktes 1922.
Varje land hade sin egen tolkning. I Frankrike fick art décon såväl en starkt lyxbetonad prägel som det motsatta. Av helt annat slag var den österrikiska paviljongen med inredning av Josef Frank, då ännu bosatt i Wien och lyckligt okunnig om framtida öden.
Arkitektoniskt uppbyggda former, geometriska dekorer och starka, kontrasterande färgställningar – svart och rött, svart och guld – är några av de utmärkande dragen. Det är en mångfacetterad stil, som kan vara oerhört elegant, lätt och strömlinjeformad, men också sökt och utstuderad.
Art décon är ganska sparsamt företrädd inom svensk formgivning. Enstaka praktmöbler av Carl Hörvik och Axel Einar Hjorth finns bevarade, men det mesta hittar man inom konsthantverket och porslinsindustrin.
Nöjeslivet blommade ut. Biografer, danspalats och revyer bjöd på underhållning. Och på privata tillställningar kom vevgrammofonen väl till pass. Nu, när arbetstiden hade kortats till åtta timmar, fanns ju tid för såväl dans som musikkonsumtion, menade grammofonförsäljarna i braskande tidningsannonser.
Shimmy-dansen exploderade
Och som det dansades! En av de mest utövade jazzdanserna var shimmy eller shimmy-shake som kännetecknades av vildsint skakande axlar som fick den äldre generationen att vrida sig i vånda. Det dansades så till den grad att myndigheterna måste ingripa! Dagstidningarna meddelade att dansflugan nu tagit så epidemiska proportioner att till och med det enklaste konditori kunde beslås med improviserad dans mellan borden. ”Från och med onsdagen den 18 oktober är det slut med detta gratisnöje och vill någon restaurangägare ha dans i sin lokal, får han i laga ordning begära resolution hos överståthållareämbetet” meddelades svart på vitt. Att påbudet hölls skulle distriktskommissarierna se till.
Men det var inte bara dans och musik som fyllde sinnena. Radion sände nyheter och redan 1921 automatiserades telefonen med roterande fingerskiva, fast det dröjde många år innan moderniteten nådde hela landet. Vid den här tiden var Stockholm världens telefontätaste stad med 25 telefoner per hundra invånare. London hade nio.
Göteborgsutställningen 1923 fick stor betydelse
Under detta dynamiska årtionde iscensattes den länge planerade Göteborgsutställningen som fick stor betydelse för modern svensk arkitektur och inredning. Året var 1923 och syftet var att fira stadens 300-årsjubileum, men också att internationellt marknadsföra svensk industri.
På de stora utställningsytorna kunde besökarna ta del av många nyheter. Här visades bland annat svensk möbelproduktion med formgivarnamn som Carl Malmsten, Carl Bergsten och Carl Hörvik. Här kunde man beundra Folke Bensows gjutjärnsbänkar från Näfveqvarns bruk och Anna Petrus bordsbrickor av tenn med underreden av Uno Åhrén. På avdelningen för konstglas firade Orrefors triumfer med Edwad Halds Fyrverkeriskål, där solar, stjärnor och fyrverkerier blev ett talande uttryck för den optimistiska tidsandan.
Även på den riktiga himlen skedde häpnadsväckande ting. Under utställningsmånaderna förekom internationella flygplansuppvisningar och publiken fick stifta bekantskap med skywriting, ett ord som väckte debatt. Varför inte ”planskrift” tyckte vän av ordning i insändarspalterna. Det var dock inga djuplodande budskap som förmedlades i det blå av aeroplanen, mest reklam för halstabletter.
Fler bilar än hästdroskor
Den tekniska utvecklingen gick i rasande fart. Bilar var inget nytt, men passerade nu hästdroskorna i antal, i alla fall i storstäderna. Enligt beräkningar gick det vid 1924 års utgång 774 hästtransporter på 7912 bilar – en rejäl ökning från 1905, då motsvarande siffror var 2391 mot 177.
Men inte ens den tjusigaste Buick kunde hävda sig mot det romantiserade flyget och när svenskättade Charles Lindbergh som första flygare någonsin korsade Atlanten i maj 1927 visste jublet inga gränser. Flygbragden mellan New York och Paris tog honom 33 timmar och 30 minuter.
Tjugotalsklassicism
Under 1910-talet upptäckte kritiker med Svenska slöjdföreningen i spetsen att såväl möbler som konsthantverk höll på att förflackas. Nu behövdes en rejäl uppryckning! Så inleddes operation ”Vackrare vardagsvara” under textilkonstnären Elsa Gullbergs handfasta ledning.
Genom Gullbergs förmedlingsbyrå knöts arkitekter och konstnärer till industrin för att formge estetiskt tilltalande produkter som trots hög kvalitet kunde lämpa sig för serietillverkning; ett för sin tid banbrytande projekt som skulle ge god utdelning även ur ett internationellt perspektiv.
Det var under denna nyskapande period som tjugotalsklassicismen – en uppdaterad variant av den sengustavianska stilen parad med kontinentala inslag – utvecklades och förfinades.
Utmärkande för möblerna är raka, smäckra linjer, ibland med stramt hållna intarsiadekorer. Skåp och soffbord försågs gärna med pelarben och träslagen var lönn, björk, bok och mer exotiska inslag som mahogny och jakaranda.
Även inom glas- och porslinsindustrin skedde stora förändringar när konstnärer knöts till bruken och vände ryggen åt allt som tangerade jugend eller 1800-talshistorism. Det skapades nya produkter med lugna former och sparsmakade dekorer, som låg rätt i tiden och gav en känsla av framåtblickande fräschör. Vid Orrefors och Sandvik revolutionerades inte bara konstglaset under Edward Halds och Simon Gates ledning. De visade också att även det enklare sodaglaset kunde förvandlas till vackrare vardagsvara.
Tjugotalsklassicismen gjorde succé vid världsutställningen i Paris 1925.
Swedish Grace
Uttrycket som står för den svenska tjugotalsklassicismen myntades av den brittiske kulturkritikern Morton Shand i en tidningsartikel 1930. Enligt honom hade svensk formgivning lyckats förena vågen av nyklassicism med ett eget, nationellt uttryck av harmoni, lätthet och behag.
Telefonförbindelse över Atlanten
Året därpå invigdes den nya telefonförbindelsen över Atlanten med pompa och ståt. Dagstidningarna informerade att allt fungerat förträffligt när kronprins Gustaf Adolf, omgiven av familj och höga dignitärer hemma i slottsvåningen, ringt upp utrikesdepartementet i Washington där minister Boström lyft luren. Det var det första svenska långdistanssamtalet – och läsarna fick till sin häpnad veta att konversationen mellan prins och minister hade kunnat hållas i normal samtalston. En allmän rusning över telefonlinjerna blev det dock inte, ett samtal över Atlanten kostade hundra kronor i minuten. Annars var det förhållandevis billigt att ringa och runt 1930 hade landet en halv miljon telefonabonnenter.
Ljud som fenomen gjorde sig märkbart även på andra sätt. På annandag jul 1929 var det premiär för den första svenska ljudfilmen med den passande titeln Säg det i toner, i regi av Edvin Adolphson. Eftersom Sverige saknade ljudateljé, hade filmen spelats in i Berlin. Men den saken blev det förstås ändring på. Som med så mycket annat när nya tider stundade.
Ta hand om ditt tenn!
Tenn är ett relativt mjukt material med mycket låg smältpunkt så tänk på att aldrig låta ljusen brinna hela vägen ner i stakarna – de kan deformeras och i värsta fall orsaka eldsvåda!
Att förvara tennföremål i temperaturer under 13 plusgrader en längre tid kan utlösa så kallad tennpest, en långsam process där tennets form går från att vara ”vit” och fast till grå och pulvriserad.
Ovanstående gäller endast rent tenn. Ofta är det legerat med andra metaller, vanligen bly, koppar och antimon vilket påverkar smältpunkt och motståndskraft mot bland annat kyla.
Ska du laga trasigt tenn är det lödning som gäller, inte limning. Att själv ge sig på det kan vara vanskligt då det finns en risk att omgivande tenn värms upp för mycket och deformeras. Dessutom kan det vara svårt att hitta rätt material till lodet då det måste ha lägre smältpunkt än (det eventuellt legerade) tennet.
