Jultraditioner – här är allt du behöver veta om våra älskade seder
Dekorationernas högtid är här. Frågar du sökmotorn på nätet om tips på julpynt att göra själv får du mer än 150000 träffar. I antikaffärerna skyltas med antika prydnader till granen, Heissnertomtar och glöggmuggar.
Se också: Gör det själv – klassiska garntomtar
Under december säljer stadsauktionerna julporslin till priser de aldrig kommer i närheten av andra tider på året. Loppisarnas julpyntsförsäljning är en högtidsstund för många entusiaster som köar timmavis för att vara först. Glittret och de spegelblanka ytorna är förtrollande. Men hur gamla är traditionerna egentligen?
Yngre än många tror. Det är först under 1800-talets andra hälft julen som vi känner den i dag börjar ta form. Den första klädda inomhusgranen i Sverige möter vi visserligen redan 1741 hos familjen Tessin på Sundby i Södermanland. Då pryddes den av saffranskringlor, äpplen och vaxljus. Men det skulle dröja mer än hundra år innan inomhusgranen blev vanligt förekommande. Traditionen spred sig från herrgårdar och prästbostäder för att bli ordentligt utbredd först runt 1800-talets slut. Hos folk i allmänhet rörde det sig då oftast om mindre bordsgranar. Hade man lite utrymme hängde man den rentav i taket.
Granen dekorerade med frukt och glaskulor
År 1848 publicerades en bild av drottning Victoria med familj som firar jul på slottet Windsor. I centrum på ett bord står en stor julgran som dignar av dekorationer. Denna bild räknas allmänt som startskottet för inomhusgranens spridning i Europa.
I och med att granen flyttade in i hemmen blev efterfrågan på dekorationer större och större för varje decennium som gick. I den tyska staden Lauscha grundades en blomstrande glasindustri redan vid 1500-talets slut.
Under 1700-talet och framför allt 1800-talets början blir produktionen av glasprydnader att hänga i julgranen en av ortens huvudindustrier. Till att börja med var det enbart dekorationer i form av frukt och nötter som tillverkades. Med tiden utvecklades formerna och man började tillverka glaskulor i form av musikinstrument, soldater och stjärnor.
Blylösning förgiftade arbetarna
Mot slutet av 1800-talet hade repertoaren utvecklats ordentligt och alla möjliga former fanns tillgängliga för den konsumtionsglada allmänheten. De spröda glaskulorna formblåstes i porslinformar, för att sedan försilvras invändigt innan en liten metalltopp sattes på och upphängningsöglan fästes. Fram till 1860-talets slut använde man främst blylösning som försilvringsmetod, vilket ledde till allvarlig förgiftning av arbetarna. Trots att man under 1860-talet i England uppfann en icke giftig teknik för att försilvra fortsatte man att använda blyförsilvring fram till sekelskiftet 1900, om än i allt mindre utsträckning.
Glansen från glasdekorationerna i granen kompletterades länge av levande ljus. Mysigt och stämningsfullt, men riskabelt ur brandhänseende. Levande ljus i granen i kombination med 1870-talets modefluga smällkaramellen var långt ifrån idealiskt.
Redan 1882 kom den första elektriskt belysta granen. Den fanns hos en av direktörerna för Edison Electric Company. Men allmänheten fick än en gång vänta. Det dröjde några årtionden innan det var möjligt att köpa elektrisk julgransbelysning ute i handeln. Att få till en enkel strömförsörjning till flera ljus samtidigt var en komplicerad process.
Elektrisk adventsljusstake sprids från Sverige
Den svenskaste av juluppfinningar – den elektriska adventsljusstaken – dyker upp först 1937. Från 1920-talet hade vi njutit av att tända ett nytt, levande ljus varje adventssöndag i den traditionella ljusstaken. Så fick man vid Philips i Göteborg idén att montera in julgransbelysning i en ljusstake som kunde vara tänd även under nätterna för att muntra upp oss i vintermörkret.
Sedan dess har traditionen spridit sig över världen. Mycket tack vare Ikea som säljer elektriska adventsljusstakar i större delen av världen. Ingenstans finns det dock så många som i de svenska hemmen.
Tomten kommer från Tyskland
Tyskland har inte bara bidragit till idén om inomhusgran. Det är också därifrån inspirationen till den figur vi i dag känner som tomten kommer. Runt 1800-talets mitt blev vi genom importerat julpynt från Tyskland bekanta med den rödklädde, vitskäggige mannen med guldbrokad på kläderna.
Nikolaus (270–343), den grekiske biskopen i Myra i dagens Turkiet, blev för världen mest känd som Sankt Nikolaus. Han tyckte om att ge gåvor i hemlighet. Man sa att han bland annat lämnade mynt i skor som ställts ut. En tradition som förts vidare i bland annat Nederländerna där både barn och vuxna får små gåvor i sina skor på Sinterklaas som firas på kvällen den 5 eller morgonen den 6 december.