Nobelfesten: Här är historien bakom porslinet och besticken
Sverige är ett litet land och enligt mätinstituten är vi inte lika kända utomlands som vi tror. Men det finns något som omvärlden med säkerhet vet är svenskt och det är Nobelpriset.
Varje år delas det ut pris inom fysik, kemi, medicin och litteratur till personer som ”... under det förlupna året hafva gjort menskligheten den största nytta.” Det var så Alfred Nobel (1833–96) skrev i sitt testamente när han reglerade upplägget för hur pristagarna skulle utses och för hur Nobelstiftelsen skulle sköta fonden. Han skrev också att norska Stortinget skulle välja ett utskott för utdelning av fredspriset.
Vem var Karin Björquist?
Karin Björquist (1927–2018), var formgivare och keramiker. Anställdes på Gustavsbergs Porslinsfabrik 1950 och stannade där i mer än fyrtio år, de sista som konstnärlig ledare.
Hon är mest känd för sina fina vardags- och festserviser som Vardag, Kobolt och Röd Kant, och blomkrukor som till exempel Octavius. Karin Björquist gjorde även unikt stengods och keramiska utsmyckningar för offentlig miljö.
Hennes bidrag till Nobelservisen var porslinet, som tallrikar, assietter, skålar, fat med mera.
Priserna delas ut på Nobeldagen och Alfred Nobels dödsdag den 10 december. Då råder feststämning i Sverige. Skolor har tema Nobel och bjuder på godare lunch än vanligt och den vuxna befolkningen parkerar sig framför tv:n för att följa högtidligheterna.
Och så finns det de som deltar fullt ut varje år, utan att vara på plats bland gästerna i Blå Hallen i Stockholms stadshus. De dukar i stället hemma med Nobelservisen som lanserades 1991, då priset firade 90 år. Det är en enastående servis, färgstark, elegant och av hög kvalitet. Och så är det mycket guld såklart. Precis så ska en festservis se ut.
Historien bakom Nobelservisen
Om man är intresserad av 1900-talets formgivning ligger en del av fascinationen i den höga kvaliteten hos konst- och bruksföremål fram till ungefär 1965–70. Även om föremålen serietillverkades, fanns det många manuella moment. Dekorer handmålades och vassa kanter jämnades omsorgsfullt till. Under andra halvan av 1900-talet gick kvaliteten ner och slit-och-släng var i ropet. Ja, ni vet. Och så genom ett mirakel, i slutet av 1980-talet, när man trodde att all den där kunskapen var borta för evigt, bestämmer sig Nobelstiftelsen för att göra en jättesatsning och ta fram en servis på ett sätt som helt fokuserar på kvalitet, konstnärlighet och hantverksskicklighet. Och den blir fantastisk.
Konst- och kulturhistoriker Åke Livstedt var den som först blev kontaktad av Nobelstiftelsen. Så här berättar han själv på Gunnar Cyréns hemsida: ”I augusti 1988 tog Stig Ramel, dåvarande vd för Nobelstiftelsen, överraskande kontakt med mig. Frågan gällde förutsättningslöst: Hur skulle man högtidlighålla utdelandet av det 90-åriga Nobelpriset 1991?”
Se också: Så rengör du dina bestick
Åke Livstedt samlar en grupp för att börja spåna på hur de skulle kunna förnya festligheterna. Det är många olika moment som ska ses över: serveringen, dekorationerna, intågandet, uttågandet och så vidare, men gruppen landar i att en viktig ingrediens är dukningen. Och då behövs en ny servis.
Vem var Gunnar Cyrén?
Gunnar Cyrén (1931–2013) var formgivare, silversmed och glaskonstnär.
Började som formgivare på Hallbergs men rekryterades 1959 till Orrefors. Öppnade egen silversmedja 1975.
Han är mest känd för Popglasen som kom 1967, men även för servisglasserier som Måtta och Helena samt för sina djurfigurer i försilvrad metall, främst flodhästen.
För Nobelservisen skapade Gunnar Cyrén bestick och glas.
För formgivningen av själva porslinet kontaktar Åke Livstedt Karin Björquist. Det tillverkas i vitt, gult, grönt och blått med guldkant. Tallrikar och assietter är runda medan saltkar, skålar och buljongkoppar har klassiska, vackra former. Delarna görs i benporslin på Gustavsberg och dekoreras på Rörstrand. Glaskonstnären Gunnar Cyrén på Orrefors anlitas för att rita glasservisen. Han hade sedan en tid tillbaka grunnat över glas med raka stadiga ben i form av kolonner och de kommer väl till pass nu.
Gunnar Cyrén formger besticken
Bestick fanns inte med i planerna från början men Gunnar Cyrén tyckte att när nu porslinet och glaset är nytt, så behövs även moderna bestick. Sagt och gjort, Cyrén formger de stilrena matbesticken och de uttrycksfulla fiskbesticken för Gense. Slutligen anlitas den skickliga textilkonstnären Ingrid Dessau för att ta fram textilier.
Klässbols Linneväveri väver upp dukar och servetter i blankt linnetyg. Sammantaget blir det en fantastisk dukning. Honnörsbordet pryds dessutom av Karin Björquists höga glasobelisker som placeras ut för att markera Nobelpristagarnas platser.
Vissa av delarna som ingår i Nobelservisen finns att köpa eftersom de fortfarande nytillverkas. Det har dessutom tillkommit delar som till exempel Gunnar Cyréns snapsglas i form av djävlar. På auktion och i antikhandeln är möjligheterna stora att hitta färdiga uppsättningar för ett jämt antal personer. De är inte helt kompletta, men det är sällan alla delar behövs vid en middag.
Se också: Victorias 11 mest magiska klänningar
Den 10 december närmar sig med stormsteg. Vore det inte en dröm att arrangera sin egen Nobelmiddag? Att äta och dricka ur något av det vackraste som tillverkats i Sverige under senare delen av 1900-talet. Vad blir det för meny i år tro? Skål och välkomna, låt festligheterna börja.
Foto: TT och respektive auktionshus