Sara vurmar för ödehusgardiner: Ett textilarv värt att bevara

Sara Kånåhols har står framför ett fönster och håller sin egenvävda gardin framför halva ansiktet och berättar om sitt projekt att dokumentera ödehusgardiner.

Dessa gardiner har Sara Kånåhols vävt efter ett 40-talsmönster.

Foto: Kristina Wirén

De må vara trasiga, blekta och smutsiga, men likväl ett värdefullt textilarv. Under två månader dokumenterade väverskan Sara Kånåhols ödehusgardiner via Instagram under #odehusgardiner. Gensvaret på projektet blev enormt!

På skänken i salen ligger ett tillknycklat bylte. Sara Kånåhols vecklar ut det och visar att det är gardiner, eller rester av gardiner. De hängde på vinden på den öländska gård som stått öde i många år innan hon köpte den tillsammans med sin sambo Adam.

Att renovera gamla ödehus har nästan blivit en folkrörelse.

– Men ofta glömmer man det textila arvet, säger Sara.

I höstas hade hon ett två månader långt projekt i sociala medier för att dokumentera ödehusgardiner.

Gardiner i övergivna hus

Hon hade konstaterat att i många övergivna hus finns gardinerna kvar som ett bevis på att huset en gång har varit ombonat och älskat. Sedan lämnades huset, men gardinerna togs inte med.

Ett övergivet hus där gardinerna hänger kvar ser nästan mer övergivet ut

– Ett övergivet hus där gardinerna hänger kvar ser nästan mer övergivet ut, säger Sara.

Hon menar att om fönstren är husets ögon så är gardinerna dess iris.

– Ödehusrörelsen växer och det görs fantastiska insatser för att ta tillvara på hus med höga materiella värden. Men jag har en känsla, kanske en rädsla, att trasiga, solkiga och smutsiga gardiner inte uppmärksammas på samma sätt som tapetlager, tidningar, färglager och profilerade foder. Här finns det en möjlighet, dels att bygga kunskap, dels att hjälpa ödehusägare och byggnadsvårdare att förstå värdet i det de har. Att de där trasiga tygstyckena kan ligga till grund för nya gardiner, säger Sara.

#odehusgardiner fick stort gensvar

Gensvaret på projektet blev enormt. Människor från hela landet bidrog med berättelser och bilder, och det blev över 40 inlägg på Instagram med totalt cirka 120 bilder.

– Inlägget med mest spridning på Facebook har nått cirka 17000 (!) personer. Jag trodde inte intresset skulle vara så stort för ett smalt ämne, säger Sara.

På Instagram, #odehusgardiner finns bilder på hus där taket rasat och fönstren saknar glas – men gardinerna är kvar. I ett hus hade gardinerna satts upp med häftstift både uppe och nere. Praktiskt och bra för då fladdrar de inte i vinden.

– Gardiner har en dubbel funktion, berättar Sara. De skärmar av och släpper in ljus, de reglerar i viss mån temperaturen men också insynen. Denna inbjudande och avskärmande dubbelhet samt att trasiga gardiner visar att huset är obebott är just det som gör gardiner i ödehus så spännande.

Tv-experten Erika Åberg: ”Tittarnas kärlek rörde mig till tårar”

Hon menar att det är fokus på hårda material, sten, trä, metall, när man renoverar gamla hus, att det är viktigt att renovera fönstren på rätt sätt, men att det sällan pratas om gardinerna som sedan hängs upp.

– Precis samma resonemang om kvalité, miljöpåverkan, estetik, hållbarhet och stil kan appliceras där. Är det för att gardinerna sitter på insidan? För att de är utbytbara? För att det är textilt arbete och därmed lägre värderat? resonerar Sara.

Det gäller inte alla textilier. Mattor har en helt annan status än gardiner, menar hon.

– Trasmattor är omtyckta föremål. Men gardiner är bruksföremål och byts ut. Och det är mer slitsamt att vara i solsken.

Ofta bevaras äldre material och tekniker längre i uthus och ekonomibyggnader.

I ett fönster till ett övergivet hus hänger trasiga, solblekta gardiner.

Trasiga, solblekta och en gång älskade gardiner.

Foto: Privat

– Så är det även med gardiner. Även på gårdar som är bebodda så går det att hitta gamla gardiner med originaluppsättning kvar i ett fönster på ladugården, drängstugan, boden eller dasset.

Mall för dokumentation av ödehusgardiner

Sara har tagit fram en mall för hur man ska dokumentera ödehusgardiner:

"Beskriv omgivningen, hur fönstret är, vilket intryck gardinen ger, färg, storlek, detaljer, mönster, hur den är sydd. Avsluta med att fotografera både helheten och detaljerna du skrivit och spara dokumentationen tillsammans med resten av husets historia. Och spara gärna en bit av gardinen som referens. En dag kanske du vill sätta upp nya i rummet och då kan det vara kul att titta på vad som hängde där tidigare."

När Sara och Adam köpte sin gård på östra Öland hade boningshuset inte varit permanent bebott sedan 1970-talet.

Så länge har vi använt gardiner

Hur länge det har funnits gardiner är lite osäkert. Kung Filip V av Frankrike ska ha beställt gardiner 1316 till fyra fönster i sitt slott, men det dröjde länge innan vanligt folk skaffade gardiner. 1617 hade Örebro slott fyra fönsterförhängen.

Tyger användes främst som värmeskydd runt sängen eller bonader på väggen. När fönstren blev större användes gardiner främst för att dämpa drag och kyla.

Delar av gården, som salen, vindsrummet och gårdshuset hade alla i princip stått orörda sedan mitten av 1950-talet och gardinerna hade därför inte bytts ut eller tagits ner.

Nu används rummen igen, efter varsamma renoveringar av hela huset. Det fanns varken vatten eller el.

– Jo, det fanns el, men när Adam kopplade in en sladd började det ryka, berättar Sara.

Gamla och nya gardiner

Det tog tre år innan hon och Adam kunde flytta in.

I deras hus är det numera en blandning av både gamla och nya gardiner.

Vilka gardiner man väljer är absolut en smaksak, de berättar något om vem man är

– Vilka gardiner man väljer är absolut en smaksak, de berättar något om vem man är. I salen har vi valt att hänga tillbaka de gamla gardinerna, säger Sara.

Det är tunna bomullsgardiner med tryckt blommönster i milda bruna och beiga nyanser, troligen från 1950-talet.

Efter varsam tvätt är de tillbaka på sin rätta plats. Men en tvätt till klarar de inte, tror Sara.

– De hör till huset, och när de har använts färdigt ska de få hamna i husets arkiv.

I sovrum och hall hänger gardiner som Sara själv har vävt.

– Mönstret är väldigt klassiskt, det kunde varit från 1700-talet.

Sara håller upp en rutig gardin som hon har hittat på vinden och som är så sliten att den inte kan användas mer än som inspiration till nya gardiner.

Denna rutiga gardin hittade Sara Kånåhols på vinden.

Foto: Kristina Wirén

Sara har hämtat det från boken Vävning av Märta Brodén och Signhild Wiklund från år 1944. De är randiga, en effekt som åstadkoms genom att varpen är omväxlade tätare och glesare. Varpen är i bomull, inslaget på gardinerna i sovrummet i lin, för där ville hon ha lite stelare struktur, till gardinerna i hallen har hon valt bomull i inslaget för en mjukare känsla.

– Gardinerna kommer att hålla lika länge som de nykittade fönsterbågarna.

Handvävt eller maskinvävt?

Gardinerna som en gång hängde på vinden går inte att använda. Förfallet har gått för långt, de är missfärgade och trasiga.

Men de har dokumenterats precis som de tapeter, lister och golvmattor som inte sparat bakom de nya lagren. Gardinerna skulle kunna användas som mall för nya gardiner.

– De är i bomull, vävda i tuskaft med prickar, beskriver Sara och håller fram dem i ljuset

Byborna lever Bullerbyliv vid älven: ”Hela byn ryms i ett kök”

Tyget har små rutor i färg. Alla rutor i samma färg är vävda parallellt och garnet som löpte mellan rutorna är senare bortklippt.

Om de är handvävda eller maskinvävda är inte lätt att se, inte ens för Sara som är yrkesvävare.

Det en får leta efter är mänskliga små fel

– Det är speciellt svårt att avgöra på tyger tillverkade mellan 1870–1960. Då fungerade handvävstolarna och de mekaniska vävstolarna väldigt lika. Det en får leta efter är mänskliga små fel, oregelbundenheter och ojämnheter som är svåra att få till i en maskinvävstol. Det kan vara ojämna stadkanter, överhoppade trådar, olika antal trådar i mönster som ska se lika ut och ojämnt eller sneda tillslag.

Problemet är förstås att handvävare också eftersträvar jämnhet och regelbundenhet och kanske helt och hållet lyckas missa att lämna de där mänskliga små spåren.

Se också: Titta in hos Karl Fredrik på Österlen

1:05

Efter reklamen: Titta in hos Karl Fredrik på Österlen

(1:05)

Sara är yrkesvävare, utbildad på Sätergläntan i Dalarna, och hon har också pluggat textilvetenskap i Uppsala, och har både en praktisk och en mer teoretisk utbildning. Sara lever tillsammans med Adam, som är ansvarig för textilateljén på Kalmar läns museum.

Egentligen hade hon tänkt sig en bana som yrkesmusiker. Hon spelar tvärflöjt, och det var när hon inte kom in på en högre musikutbildning som hon gick ett år på en textilutbildning på en folkhögskola.

– Jag trodde jag ville sy. Men jag upptäckte att det är roligt att väva, jag gillar det logiska upprepandet, det är som musik.

Hon spelar fortfarande tvärflöjt och är med i Ölands Blåsensemble.

Sara är ursprungligen från Mora, och uppvuxen med en levande textiltradition. När hon ska vara fin tar hon på sig folkdräkten som hon ärvt av sin farmor.

– Jag använder den så ofta jag får tillfälle, vid skolavslutningar, bröllop, begravningar. När jag pluggade i Uppsala hade jag den på alla baler. Det är otroligt praktiskt att alltid ha något fint att sätta på sig.

Sara är yrkesvävare och sitter vid en av sina vävstolar.

Här väver Sara Kånåhols ett tyg i halvylle som ska bli till bärsjalar.

Foto: Kristina Wirén

Sara lever som hon lär. När vi träffar henne har hon på sig en hemsydd klänning i ett bomullstyg som hon har vävt själv.

– Tyget är i tuskaftsbotten med ränder i rosengång. Det gick åt tre och en halv meter till klänningen. Det tog tolv timmar att sätta upp väven, och 16 timmar att väva tyget. När jag är i stan har jag hemvävda kläder, hemma till vardags går jag mest i yllekjolar.

Plats för sex vävstolar

Sara driver företaget Kulturlagret. I ett av uthusen har hon sin ateljé. Just nu väver hon ett tyg i halvylle som ska användas som bärsjal. Halvylle innebär att varpen är i bomull och inslaget i ull. Tekniken är gåsögon. Väven ska bli tio meter lång. Fem meter ska hon använda själv, den andra halvan ska hon sälja.

– Halvylle är otroligt hållbar kvalitet, det används ofta till möbeltyger.

Hon har tidigare jobbat heltid som vävlärare.

– Jag uppmanade studenterna att ha textil till yrke, och fick frågan "varför gör inte du det" och kände att jag måste testa att stå på egna ben. Det går ganska bra, även om man inte blir rik. Jag väver ganska mycket till privatpersoner, det är folkdräktstyger och det kan vara tyg till en speciell möbel. Och så har jag kurser, i sommar på Gamleby folkhögskola och Sätergläntan.

Framtidsdrömmen är att skapa en ateljé där alla sex vävstolarna kan få plats.

Just nu släpper jag aldrig vävstolen ifrån mig

– Så får Adam också väva. Just nu släpper jag aldrig vävstolen ifrån mig.

Ödehusgardiner är ett projekt finansierat av Nämnden för hemslöjdsfrågor med syfte att lyfta upp textiliers värde i allmänhet och gardiner i ödehus i synnerhet.

Projektets sida kommer ligga kvar på sarakanahols.se/#odehusgardiner Där finns även en dokumentationsmall och länkar till filmerna.

– Om jag får möjlighet att genomföra ett projekt till skulle det vara roligt att väva upp ödehusgardinerna.