Efter mörka åren fann Tristan sin väg: ”Nu kan jag ge tillbaka till min familj”

7 saker att tänka på när du hyr ut din bostad

Solen skiner på de snöklädda, steniga partierna längs gångstigen. Några modiga fåglar kvittrar i träden på gårdarna mellan de vitrappade trevåningshusen med gråblå balkonger.

Det är en vacker vårvinterdag i Sätra söder om Stockholm. Här jobbar Tristan Burdick, snart 28, sedan några månader tillbaka som fastighetsvärd. Eller, han är egentligen lärling, då han har en hand­ledare men redan kommit så långt i sin utbildning att han tidvis ersatt en fast anställd som är pappaledig.

Vi befinner oss i en del av Stockholm som har ganska dåligt rykte. Här, mellan Vårby och Bredäng som polisen klassat som utsatta områden, finns en del socioekonomiska utmaningar.

När vi hör talas om förorter som dessa är det ofta med ord som våld, kriminalitet och ungdomar utan riktning. Men här händer annat också, och det är Tristan ett exempel på.

Fyra antogs – Tristan är en av dem

För ett halvår sedan var hans liv ganska mörkt. Med undantag av några kortare inhopp hade Tristan varit arbetslös i två år, och hade börjat misströsta.

– Jag gick till Arbetsförmedlingen, till Jobbtorget, sökte genom både Linkedin och olika annonser, spontant på företags hemsidor och ringde runt, men jag hittade inget alls.

Tristan har haft sina utmaningar i livet. Han blev diagnostiserad med autism för två år sedan, och några år tidigare med bipolär sjukdom. Det senare innebär att han pendlar mellan perioder av hypomani, som är en mildare form av mani, och perioder av minskad energi och depression.

Gymnasiebetygen var inget vidare, men han gick sedan på folkhögskola och utbildade sig så småningom till energispecialist. Tyvärr var timingen på arbetsmarknaden den värsta när han väl fått sin certifiering.

– Det är inte kul, särskilt när man inte har någon form av ekonomiskt stöd. Det var väldigt tufft, speciellt eftersom min familj är ekonomiskt utsatt också. Då måste man liksom leva på dem och det känns inte bra.

Så kom plötsligt samtalet från Stena Fastigheter, ett företag med stora bestånd i storstadsregionerna som arbetar aktivt med social hållbarhet, där deras nya lärlings­program för fastighetsvärdar ingår. Kunde han komma på en intervju? Det kunde han såklart.

Intervjun gick strålande och Tristan blev en av fyra på lärlingsprogrammet som varar i nio månader.

– Nu är jag väldigt glad att jag kan ge tillbaka till min familj, ­lönen för lärlingar är 75 procent av ingångslönen så det har varit ett stor lättnad att hushållet har en till inkomst.

Har fått ett nytt liv

Men livet har vänt för Tristan mer än på ett ekonomiskt plan. Han, som är duktig på datorer och gärna spelar rollspel och liknande, vände på dygnet innan han började som lärling.

– Jag var vilse, konstaterar han. Jag kunde sitta framför datorn 16 timmar i sträck – och så undrar man varför man är så trött när man vaknar klockan fyra på efter­middagen, säger han med ett skratt innan han fortsätter:

– Hjärnan smälter ur öronen, man behöver göra någonting.

Han var uttråkad och kände sig ganska värdelös.

– Då hamnar man i depressioner och det blev lätt en spiral nerför väldigt mörka trappor.

I dag pratar han med glädje om sin vardag.

– Arbetet som fastighetsvärdarna gör är så himla viktigt!

Människorna är i fokus, man kliver inte bara in i någons hus och fixar grejer och sticker. Det är inte som att jobba på ett kontor, man pratar med folk och ser hur de lever, man ser väldigt mycket, och ibland kan man vara en tröstande röst. De är inte bara serviceanmälningar, de är människor.

Hans charmiga, knappt märkbara amerikanska brytning avslöjar att Tristan är född i USA. Föräldrarna är amerikanare, men han flyttade hit som elvaåring med sin mamma som hade träffat en svensk man.

Engelskan är på akademisk nivå, men han går ner två nivåer på svenska säger han. Fast det tog bara ett halvår innan han som liten gick från språkgruppen till en ­vanlig klass.

– Jag var ett väldigt tyst barn redan innan, och det blev inte bättre när vi flyttade hit … Det är en annan energi här i Sverige.

Utmaningen för honom med hans autismdiagnos är att tolka det där som inte sägs rakt ut, både på svenska och engelska.

– Den klassiska svenska passiva aggressiviteten fattar jag inte ­riktigt, jag har svårt att bara läsa av folk utan ord.

Varierat arbete

Han jobbar i Sätra och Bredäng, och någon gång ibland hjälper han till i Vårberg.

Arbetsdagen börjar klockan sju på kontoret en halv trappa ner i ett av bolagets hyreshusområden. De dricker kaffe och lägger upp arbetet. Sedan följer en dag av kontakt med hyresgäster och entreprenörer och sådant som att fixa dörrar och lampor, byta lås.

– Jag har lärt mig så himla ­mycket och fastighetsvärdarna här är asgrymma!­

Känslan av att veta att han har en längre tid på lärlingsprogrammet är skön. Och förhoppningsvis har fastighetsbolaget jobb åt honom, kanske ett sommarvikariat, när han väl fått sitt certifikat. Om inte så har han åtminstone certifikatet.

Tristan har redan klarat nio av de tolv valideringar, ett slags kunskapstest som ingår i programmet, som han behöver för att kunna kalla sig fastighetsvärd. Och han har också fått tillfälle att presenteras för andra fastighetsägare som kan behöva folk framöver.

För inte länge sedan såg Tristan ingen chans att flytta hemifrån, nu finns det som en möjlighet i framtiden. Kaffet är urdrucket och det börjar bli dags att avsluta, men mötet med Tristan är så trevligt att det tar emot att packa ihop och lämna kontoret i Sätra. Vi pratar vidare en stund till …

– Jag tycker om att prata med folk som du kanske har jag märkt, jag håller aldrig käften, säger Tristan och ler. Det går emot bilden de flesta har av folk med autism men jag tycker verkligen om att prata med folk, jag tycker om att lära mig om dem och dela med mig av den jag är.

Med tanke på vad jobbet som fastighetsvärd innebär har han ­definitivt hamnat på rätt plats.