Allas Anna von Koch: Något var fel under graviditeten – då fick jag oväntat tröst av prinsessan Märtha Louise

Att vara mamma till ett barn med särskilda behov

På ultraljudet hade man upptäckt att bebisen hade grå starr och för små ögon. Samma sak som jag själv hade fötts med – men som jag aldrig hade förstått var ärftligt. Ingen annan i min familj är synskadad. De har inte ens glasögon.

Jag minns fortfarande chocken. Hela min värld rasade samman. Min första tanke var fruktansvärd: Jag vill inte ha mitt barn.

Inte för att jag inte ville ha honom. Utan för att jag var så rädd för allt som väntade. Operationer. Oro. Begränsad syn. Ett liv som kanske skulle bli mycket svårare än jag hade föreställt mig.

Och samtidigt satt jag där som ett levande bevis på att det faktiskt kunde gå bra. Jag hade ju fötts med exakt samma sak. Jag hade ett jättebra liv, ett roligt jobb, en man jag älskade, en liten dotter hemma och ett barn på väg.

Men när det gäller ens egna barn är det inte alltid så lätt att tänka rationellt.

Märtha Louise bjöd in till änglakurs i London

Några veckor senare åkte jag till London i jobbet. På den tiden arbetade jag som reporter på Svensk Damtidning och skulle bevaka en kurs som den norska prinsessan Märtha Louise höll tillsammans med sin andliga kollega Elisabeth Nordeng.

Det var en så kallad änglakurs. Vi var tretton deltagare som satt på trästolar i en ring i ett ganska kalt konstgalleri. I mitten låg kristaller och två blockljus brann. Märtha Louise och Elisabeth ledde oss genom olika typer av meditationer, vilket var väldigt skönt och avslappnande som höggravid småbarnsmamma.

Vi fick öva på att lyssna till våra hjärtan och försöka känna de andra deltagarnas energifält, så kallade auror. Vi gjorde också övningar där vi skulle försöka känna av varandras skyddsänglar.

Märtha Louise var väldigt jordnära. Alla kallade henne kort och gott Märtha. Hon var varm, tolerant och hade en förmåga att få hela det ganska speciella upplägget att kännas odramatiskt. Om någon inte kunde känna, se eller höra någon ängel blev det inga pekpinnar. I stället skämtade hon och fick ofta hela gruppen att skratta.

Berättade om det tuffa beskedet

Och så var det min bebis. Under kursen berättade jag för Märtha Louise om honom. Om grå starren, om min rädsla och om sorgen som hade kommit över mig.

Då sa hon något som jag aldrig kommer att glömma:

”Anna, vi är inte här för att lära våra barn saker. Det är våra barn som kommer för att lära oss saker.”

Hon sa också att hon uppfattade att bebisen i min mage hade en väldigt stark aura och att han skulle komma med mycket kärlek till vår familj.

Hennes ord gick rakt in i mitt hjärta. De tröstade mig.

För första gången sedan beskedet om grå starr kunde jag tänka på mitt ofödda barn utan att bara tänka på allt som kunde bli svårt.

Snart fyller min bebis Axel 13 år.

Ja, han föddes med grå starr och något för små ögon. Ja, det blev operationer och mycket oro. Det blev tårar och sjukhusbesök och perioder då vi undrade hur framtiden skulle bli.

Men det gick bra.

Axel ser inte perfekt. Men han klarar sig fint. Han är stark, modig och har ett jättebra liv.

Efter att Axel föddes startade jag en Facebookgrupp för andra föräldrar som liksom jag och min man fått barn med grå starr. Det fanns ingen sådan grupp då. I dag har den gruppen 278 medlemmar och den har hjälp många familjer som plötsligt befunnit sig där vi en gång satt – med en bebis med grå starr och tusen frågor och rädslor.

Och prinsessan Märtha Louise hade rätt. Axel kom med kärlek och glädje. Han har också lärt mig massor om livet.

Jag har aldrig tackat prinsessan Märtha Louise för det hon sa den där dagen i London, 2013. Det är ju aldrig för sent. Så om du läser det här:

Tack, Märtha.

Du tog inte bort min oro. Du lovade inte att allt skulle bli bra.

Men du fanns där som en klok medmänniska som hjälpte mig att lyfta blicken och se situationen ur ett nytt perspektiv.