Stefan gick från att vara hemlös till advokat: ”Alla kan hitta en väg ut”
Under en av sina första semestrar sommaren 2025 valde brottmålsadvokaten Stefan Olafsson att resa runt i Sverige. Bland annat åkte han till före detta anstalten Västervik, där han suttit inne två gånger. Numera är fängelset omvandlat till ett hotell – och Stefan betalade för att tillbringa ännu en natt i en cell. Men den här gången var allt annorlunda.
– Det var mycket sorg som kom upp till ytan. Fängelsekänslan sitter i de tjocka väggarna. Jag trodde att jag hade glömt, men alla minnen vällde fram och det var smärtsamt. Besöket blev en del i mitt läkande, som bland annat handlar om att gottgöra dem jag har utsatt för brott, säger Stefan och berättar att han har sökt kontakt med många offer för att be om förlåtelse.
– Tyvärr har inte alla svarat… Men jag känner mycket skuld och försöker gottgöra. Bland annat jobbar jag som volontär bland hemlösa. Det är mitt sätt att ge tillbaka.
Det går inte att se på Stefan att han en gång var narkoman och hemlös. Mellan åren 2001 och 2011 levde han utanför samhället på Stockholms gator, jagade knark och begick brott för att finansiera sitt missbruk. Han gick ner sig totalt, tappade tänderna och förlorade hoppet om att någonsin leva ett vanligt svensson-liv.
I dag är hans leende perfekt. Han är stramt elegant, eftertänksam i ord och tanke och har en lugn, ödmjuk utstrålning.
Det är fascinerande att tänka att hans resa har tagit honom från den absoluta botten till toppen – på sätt och vis inom samma gebit.
Den stora skillnaden är att han nu befinner sig på rätt sida om lagen. Han har särskild kompetens i narkotikamål och upplever att hans bakgrund som kriminell narkoman är ett stort plus i mötet med klienter.
– Många känner till min bakgrund och det gör att deras skam minskar. Klienterna vågar vara sig själva och jag kan vara rak och brutalt ärlig eftersom jag själv varit i deras sits. Det finns en stark förnekelse i missbruket, men den gör det också svårt att lösa problemen. Själv kallade jag mig hemfri, inte hemlös, i ett försök att lura mig själv, säger Stefan och tillägger att många häktade ofta är gnälliga självömkande.
– Men inte gentemot mig. Jag får mycket respekt både från klienter och folk i rättskedjan, och förtroendet från polis, domare och åklagare är stort. Vid ett tillfälle, efter ett förhör med en klient, gick jag med en polis som log snett och sa ”vi har visst träffats förut, Stefan”. Han kände igen mig från förr och konstaterade glatt ”bra jobbat!” Det värmer!
Drogs ner i ett svart hål
Ja, Stefans resa är svindlande och ganska unik. Men han understryker att även om den är speciell så finns det andra, lika viktiga, resor att göra för människor som fastnat i missbruk och hemlöshet. Det viktigaste är att man finner sin mening och sin plats i tillvaron.
Allt handlade om att jaga den där kicken...
Stefan hade en trygg uppväxt i Nyköping med kärleksfulla föräldrar och två äldre syskon. Familjen kom från Island och etablerade sig snabbt i Sverige. Föräldrarna var belästa och den sociala plattformen var stabil. Ändå började han testa alkohol. Det ena ledde till det andra och en dag stod han utan bostad, vilket fick honom att flytta till Stockholm.
– Jag var 28 år, kände mig fri och trodde att allt skulle lösa sig. I stället blev jag hemlös och började begå stölder för att kunna köpa droger. Jag som var en tänkande människa blev som ett djur. Allt handlade om att jaga den där kicken…
Stefan minns hur han drogs ner i ett svart hål av hopplöshet. När han åkte ut till miljonprogramsförorterna hände det att han blev stående utanför huskropparna och tittade in i de upplysta lägenheterna där människor levde vanliga liv med jobb, skola och middagar med familjen. Liv som han längtade efter men som tycktes ouppnåeliga för honom.
– Jag var sorgsen och besviken på mig själv och agerade ut mycket ilska. Många i den situationen är ledsna och drivkraften att döva sorgen med droger är stark, konstaterar Stefan.
Pluggade i fängelset
Under åren i utanförskap hamnade han i fängelse flera gånger. Han gick i behandling och blev tillfälligt drogfri, men tog återfall när han kom ut. Under en av vändorna började han läsa upp sina betyg och sista gången han satt inne tog han tag i studierna på allvar. Han insåg att han hade läshuvud och han ville vända sitt liv.
– Den sista fängelsevistelsen blev min räddning. Då var jag 38 år. En kompis tjallade och jag häktades. I dag är jag honom evigt tacksam. Tack vare att jag åkte in kunde jag ta tag i mitt liv. Jag gick tolvstegsprogrammet och pluggade hårt för att få göra högskoleprovet. Min dröm var att bli advokat.
Det här är Stefan
Namn: Stefan Olafsson.
Ålder: 52 år.
Bor: I Råsunda i Solna utanför Stockholm.
Gör: Brottmålsadvokat på Advokatfirman De Basso. Medförfattare till boken Uteliggaren som blev advokat (Forum)
Kriminalvården såg hans ambitioner och starka driv. De ordnade så att han kunde göra högskoleprovet inne i fängelset och de sista månaderna fick han tillbringa i en lugnare del av anstalten – eftersom han var en mönsterfånge.
– Jag har en stark övertygelse om att vård är bättre än fängelsestraff. Tyvärr tycks vi gå i motsatt riktning. Målet är att tredubbla antalet fängelseplatser inom tio år.
Mötet som förändrade livet
Hans egen väg mot ett liv i frihet var kantat av svårigheter. Bland annat blev han hotad av gängkriminella för att han begått synden att bjuda plitarna på rulltårta. Det uppfattades som ett svek. I stället för att böja sig för hoten valde Stefan att anmäla, vilket ytterligare ökade hotbilden mot honom.
– Jag tog ställning emot de kriminella, vilket var en viktig signal. Jag ville visa att jag var en ärlig person som ville samarbeta med polisen och står på brottsoffrens sida, säger Stefan, som brukar uppmana sina klienter att göra något vettigt av tiden på anstalt.
För Stefans del var det flera faktorer och personer som bidrog till att han till slut hittade sin motivation. En av dem var Heidi, en äldre dam som han råkade på i samband med ett planerat inbrott.
– Hon satt i en bil utanför ett kontor på Östermalm där jag hade planerat att stjäla laptops. Jag blev irriterad på att hon aldrig klev ur och gick fram och kollade. Det visade sig att hon drabbats av akut sjukdom och behövde hjälp. Det slutade med att jag ringde 112. Någon hände inom mig den stunden. För en gångs skull hade jag gjort rätt och fick beröm av blåljuspersonalen. Det kändes fint, säger Stefan med ett leende.
Han och Heidi höll kontakten och hon stöttade honom i hans strävan att göra rätt för sig. Hon hjälpte honom både ekonomiskt och på andra sätt och en varm vänskap växte fram.
– Hon tyckte om mig och trodde på mig, det betydde mycket. Hon är en av mina käraste vänner i dag.
Stefan fick höga poäng på högskoleprovet och kunde börja på juristprogrammet i Lund efter muck och en tid på behandlingshem. Juristutbildningen är erkänt tuff, men Stefan spetsade nästan alla tentor.
Jag förlorade min stora kärlek på grund av drogerna
Han var på banan igen och jobbade målmedvetet för att uppnå sin dröm. 2018 tog han juristexamen och sedan 2023 är han advokat och arbetar på Advokatfirman De Basso.
Vill inspirera med egenskriven bok
Han har alltid känt sin familjs stöd, även under de långa perioder då han inte hörde av sig.
– Mamma oroade sig, men hon blev lyckligtvis inte medberoende. Hon hälsade på när jag satt inne och hon åkte ner till anhörigveckan på behandlingshemmet i Malmö. I dag är hon jättestolt över mig!
För något år sedan väcktes tanken att skriva en bok och med författaren Gustav Gelins penna berättar han nu sin historia i Uteliggaren som blev advokat.
– Många svåra minnen har väckts till liv under skrivprocessen. Men det har också varit ett sätt att bearbeta och läka. På något sätt har min berättelse blivit mitt uppdrag. Jag som tidigare var så skadlig har nu uppdraget att hjälpa andra.
Stefan är mäkta stolt över sig själv och det han åstadkommit; en stolthet som också rymmer en stor portion ödmjukhet. Det händer att han har mardrömmar om att han börjar knarka igen och att han kommer att bli avslöjad.
– När jag vaknar känner jag mig euforisk av lättnad. Jag är ren och lever ett ärligt, normalt liv. Ett sådant liv som jag tidigare avundades andra.
Senaste från Allas
Det behöver han inte längre. Han äger en bostadsrätt, har en fin bil och många vänner i en stabil, nykter krets. Det enda han saknar är en egen familj.
– Det är priset jag betalade för mitt leverne. Jag förlorade tyvärr min stora kärlek på grund av drogerna. Men jag är inte bitter. Jag vet att det kommer att lösa sig när tiden är inne.
Boken ska bland annat distribueras till anstalter och behandlingshem och förhoppningsvis bli en inspirationskälla för de som sitter inne. 25 procent av vinsten går till Brottsofferfonden.
– Med min historia visar jag att det finns hopp och att man aldrig ska ge upp. Om jag kunde bli advokat så kan alla hitta en väg ut.