Champagne är inte dyrt – billigare än mjölk

Dryckescoachen #8 – Skillnaden mellan champagne, cava och prosecco

Jag befinner mig långt under jorden yta, i en labyrint av gångar. Det är mörkt och fuktigt, och jag är omringad av flaskor, de ligger i höga torn och långa rader.

Om vår ledsagare hade lämnat mig där och då, hade jag aldrig hittat ut.

Epernay, som är Champangedryckens huvudstad enligt vår ciceron på Champagnehuset Pol Roger, har en stad under staden. Det är oändliga gångar som slingrar sig under stadens alla gator och pampiga slottsliknande byggnader – som alla inhyser ett champagnehus.

Där i mörkret och fukten ligger de på rad, de eftertraktade flaskorna som förknippas med det ljuva livet, med fest, med glam och det extravaganta.

Här nere i mörkret doftar det av krita och kalk, jordmånen som vi bokstavligen är mitt i. Väggarna är fuktiga och sammetslena och du får vit krita på händerna när du rör vid dem.

Priset sätts av kollektivet

Vinregionen Champagne är ett geografiskt avgränsat område och är den enda platsen i världen där man får tillverka mousserande vin och kalla det champagne. Reglerarna kring denna tillverkning är rigorös. Benämningar på områdets 319 byar är även den fastslagen och orubblig.

De två klassificeringar Grand Cru och Premier Cru har några få utvalda byar. Det är de som anser ha de absolut bästa förutsättningarna för att odla dessa ädla druvor. Klassificeringen är egentligen en prisnivå. Priset för druvorna sätts av regionens beslutande organ, Champagne kommittén. Druvor från Grand Cru byar får 100 procent av priset, Premier Cru-byarna mellan 90-99. Druvor som kommer från en by utan Cru-betäckning får ett lägre kilopris för sin frukt.

Reglerna är många. Kommitén består av representanter från alla som jobbar inom champagneindustrin, eller snarare champagnehantverket. Det är bönderna, som odlar och brukar jorden, små champagnehus som både brukar jord och producerar champagne, och så de stora jättarna, vars flaskor produceras i miljontals och skeppas runt hela världen.

Allt görs för hand

När jag nu har landat här, på en av jordens mest exklusiva platser är det lätt att tro att det bara är störst och starkast som gäller. Men så är det inte – här ska allt värnas, liten som stor. Man kan inte kunna prisa sig eller köpa sig till en skörd. Avtal, kontrakt och regler styr.

I Sverige kan du hitta en flaska champagne på Systembolaget från 249 kronor, i skrivande stund kostar den dyraste 29 999 kronor.

Då kan man undra hur jag kan påstå att Champagne inte är dyrt. En adekvat fråga.

Men jag fortsätter i mitt besök bland tunnlar, tunnor, charmiga små byar och pampiga byggnader. Precis överallt är det vingårdar. Skyltar med internationellt superkända företagsnamn och lika många med för mig helt okända små familjeägda företag.

Det finns 28 000 vingårdar, som sköts av 16 000 odlare – det är inga stora fält, genomsnittsytan för ett vinfält är 0,12 hektar, som en tennisplan.

Här hanteras det mesta manuellt. Nu på hösten sitter det personer bland rankorna och klipper ner dem inför vintern och vårens kommande blomning. De sitter på huk och klipper planta för planta – för hand. Även alla druvor skördas för hand. En av regler som måste följas. Men också för att druvorna inte får gå sönder innan de kommer till pressen och måste plockas i hela klasar. Dessa vinfält, byar och byggnader är sedan 2015 världsarvslistade av Unesco.

Den hemliga ingrediensen

Under mitt besök träffar jag idel besjälade hantverkare. De pratar om sin dryck, processen och druvorna med stor vördnad och respekt. Druvorna är kungar, var de växer, vilken sort de är, hur de mognar och hur de blandas. Sju olika druvor är tillåtna, de tre vi mest hör talas om är Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Och visst är druvorna, blandningen av dem, och även kryddan av de reservviner, det vill säga gamla viner som alla champagnehus har i sina källare för att kunna göra det bäst av viner varje år, otroligt viktiga ingredienser i vinet. Men det som slår mig under mitt besök är att det kanske är en faktor som är viktigare, eller minst lika viktig och det är tiden. Utan tid – inga ädla bubblor.

Innan drycken når kund i butik går det många år. Väldigt enkelt beskrivet så skördas och pressas druvorna, jäser första gången på fat. Efter första jäsning ska drycken buteljeras för att få sin andra jäsning i flaskan – det är har själva champagnemagin träder in. Och här ska den ligga i minst 15 månader. Men som sagt, tid är en viktig ingrediens, så väldigt många låter drycken ligga än längre. Med denna information och research har jag räknat fram produktionskostnaden, från skörd till att drycken kommer till butik är cirka 14 öre för Champagne och 27 öre för mjölk.

Tid är, som vi alltid vetat – det dyrbaraste vi har.