Därför saltar jag alltid mina jordgubbar – de har aldrig smakat bättre
Jag älskar jordgubbar. Inte på ett så där vanligt ”åh, så gott med lite jordgubbar" -sätt, utan på ett mer fanatiskt sätt. Jag kommer från en jordgubbsbesatt släktlinje i rakt nedstigande led, och mängden av de små gubbarna som konsumeras under en sommar ska vi inte ens våga oss på att uppskatta.
För min jordgubbsälskande mamma är det uteslutande svenska gubbar som gäller, själv är jag dock inte lika nogräknad utan uppskattar såväl spanska och belgiska som holländska lika mycket. Medan mamma mest äter jordgubbar under årets varmare årstid, så vill jag ha mina året runt. En emellanåt rätt så dyr preferens. Men – något ska man ju unna sig, så varför inte jordgubbar?
Det finns dock ytterligare en sak som har med jordgubbarna att göra som skiljer mig och min mamma, och de flesta jag känner, åt. Jag saltar nämligen mina jordgubbar.
Husmorsknep som fungerar
Nu kan jag riktigt känna hur det slår bakut i tankebanorna för en del, men låt mig förklara, för det är långt ifrån lika galet som det först kan låta. Det hela handlar om hur man rengör sina jordgubbar, både inför förvaring och när man ska äta dem.
Jag kan uppskatta skönheten hos såväl fjärilar som skalbaggar, men samtidigt har jag inte mycket till övers för kryp i min mat. Efter att jag för ett par år sedan fick en högst oangenäm överraskning bland jordgubbarna i form av vad jag googlat mig fram till var en insekt med det passande namnet jordgubbsvivel, så har jag blivit smått nitisk med hur gubbarna ska preppas.
Jag har testat en rad så kallade husmorsknep, med bättre och med sämre resultat. Allt från att dränka dem i bakpulver och vatten, i ättikssprit utspätt i vatten till att bara skölja dem i både varmt och kallt ”rent" vatten. Det som jag dock fastnat för mest är just salt.
För all del så finns det de som äter sina jordgubbar med salt, och även om jag absolut ibland dristar mig till att avnjuta mina med såväl fetaost som lök i en sallad, så har jag inte gått så långt att jag äter dem med bara salt. I alla fall inte ännu. I dag är det dock just rengöring som gör att jag dristar mig till att salta mina gubbar.
Fina jordgubbar upp till två veckor
Jag fyller en skål med lagom kallt vatten, rör ner någon tesked salt, och häller sedan ner jordgubbarna och låter de marineras. Med jämna mellanrum rör jag om lite, för att inget bär ska missas. Och vips så dyker de upp, krypen. Allt ifrån de stora till de allra minsta, de som haft oturen att åka med hela vägen från jordgubbslandet. För salt vatten är bevisligen inte deras favorit.
Därefter sköljer jag bären i ett durkslag, låter de rinna av ordentligt innan jag lägger tillbaka dem i sin förpackning (här fungerar de av plast och de av papper ungefär lika bra). River av en bit hushållspapper och lägger ovanpå bären, och sätter in hela härligheten i en papperspåse och sedan in i kylen.
Så länge jag byter ut hushållspappret med ett par dagars mellanrum och ser till att plocka bort bär som börjar se ledsna ut, så håller faktiskt jordgubbarna sig i fint skick i upp till två veckor.
"Jordgubbarna blir inte salta av saltet"
Om man oroar sig för besprutningsmedel är dock saltet inte nog, och ibland brukar jag därför ibland även tillsätta en skvätt ättikssprit i vattnet när jag tvättar mina jordgubbar. För det har google lärt mig är ett effektivt sätt att få bort de värsta kemikalierna, men även för att stävja mögelangrepp och förlänga hållbarheten på bären.
Huruvida det finns några vetenskapliga belägg för mina metoder ska jag låta vara osagt, men jag avslutar med att svara på den absolut vanligaste frågan som kommer när jag berättar att jag saltar mina jordgubbar: Nej, det smakar ingenting.
Jordgubbarna blir inte salta av saltet, och detsamma gäller för ättiksspriten. Den ger heller ingen smak. Båda ger de dock rena – och insektsfria – jordgubbar.