Här är mellanmålen vi aldrig glömmer – åt det alltid som barn: ”Inte ett fiber så långt ögat kunde nå”
Din gamla O'boy-burk kan vara värd tusenlappar!
Det finns smaker och dofter som tar en rakt tillbaka till barndomen. För mig är det doften av mammas kanelbullar, lätt värmda i mikron och ljudet av en bricka som ställs ner på golvet.
Jag hade den stora ynnesten att ha en mamma som kunde vara hemma när jag kom hem från skolan. Ibland satt jag och mina kompisar på mitt rum och lekte när mamma kom in med saft och en brödkorg med en liten duk över. Under duken låg nyvärmda bullar. En liten vardagsidyll som jag inte förstod storheten i då men som i dag är ett magiskt barndomsminne.
När vi på redaktionen började prata om våra barndoms mellanmål visade det sig snabbt att alla hade sina egna små tidsmaskiner. Några smakade 70-tal, andra 80-tal och 90-tal.
Den gemensamma nämnaren? Väldigt lite fullkorn och väldigt mycket känsla.
Redaktionens mellisminnen
Saftsoppa och sirapslimpa
För Eleonor Björch Lowe är det en särskild kombination som väcker stark 80-talskänsla.
– Inget ger mig mer 80-talsnostalgi än saftsoppa och sirapslimpa med smör, säger hon.
Enkelt, sött och mjukt. Precis sådant som kunde kännas som rena lyxen efter en lång skoldag.
O’boy och rostmacka
Tove Björnlundh minns ett mellanmål som nog många känner igen sig i.
– O’boy och rostmacka med honung! Både som frukost och mellis. Inte ett fiber så långt ögat kunde nå!
Filmjölk, cornflakes och jordgubbskräm
För Amanda Annell hör mellis ihop med fritids.
– Jag gick alltid på fritids efter skolan och där fick vi en buffé med mellis serverat. Jag brukade alltid ta en skål med filmjölk toppat med cornflakes och kanel. Det bästa var dock de dagar när det serverades jordgubbskräm med mjölk!
Frosties och Kalaspuffar
Jakob Meijer minns flingorna – framför allt de riktigt söta.
– Flingor i alla dess sorter – med mjölk. Framför allt älskade jag Frosties som var äckligt söta, men smakade ändå gr-r-eat! Det kunde gå åt ett halvt paket åt gången, det fanns liksom inget stopp på hur mycket jag kunde få i mig. Den absoluta favoriten var dock Kalaspuffar. Även de fasansfullt söta, men fantastiskt goda. Det tyckte jag i alla fall då...
Hönökakspizza på fritids
Susanne Lolling minns också fritidsmelliset och särskilt en rätt som låter som ett litet mästerverk i all sin enkelhet.
– Det bästa jag visste var när vi fick “pizza” – Hönökaka med ketchup och lite ost på som de gräddade i ugnen, säger Susanne.
Annars serverades det mycket flingor, fil, krämer och knäckemackor.
– Jag var ett kräset barn, så det blev mycket knäckemackor med smör för mig.
När barnen själva fick bestämma
Cecilia Gustavssons mellisminne är av det mer kreativa slaget. På 70-talet, när hon och bästisen var hemma utan vuxna, passade de på.
– Vi rörde ihop allt som vi tyckte var gott: havregryn, kokosflingor, glass, någon chokladkaka som vi snokade reda på, O’boypulver, socker och smör. Det tyckte vi var bästa mellanmålet!
Det blev med andra ord spridda skurar när redaktionen mindes sina mellanmål: fritidsklassiker, söta flingor, hemgjorda bullar och sådant man rörde ihop själv när ingen vuxen såg.
Kanske är det just därför barndomens mellis stannar kvar. Det handlade inte bara om vad vi åt, utan om stunden runt omkring. Att komma hem från skolan, slå sig ner vid köksbordet, hänga på fritids eller smyga runt i skafferiet med en kompis.