Här föddes den älskade bakelsen – nu fyller Sveriges äldsta konditori 150 år

  • author Anna Örnberg
    Anna Örnberg
Ingela, Ella, Tina och Susanne är den femte generationen Broqvist på Broqvist konditori i Växjö.
Foto: Anna Örnberg
I småländska Växjö ligger Sveriges nu äldsta familjedrivna konditori. Genom generationer har släkten Broqvist serverat läckra bakverk och gott bröd till sina gäster. Här värnas om gamla tiders traditioner, men ges också utrymme för en och annan nymodighet.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto

Baka morotsbröd i långpanna

Brand logo
Baka morotsbröd i långpanna

Tidevarv komma, tidevarv går, men allt blir bra om Broqvist Konditori består”.

Redan år 1909 stod det skrivet att Broqvist konditori var det äldsta i Växjö stad. Vem hade då ens kunnat föreställa sig att det fortfarande skulle finnas kvar mer än hundra år senare? Inte bara det – etthundrafemtio år efter grundandet, drivs det fortfarande av familjen Broqvist.

Systrarna Broqvist som driver konditoriet i dag – Susanne, Ella, Ingela och Tina – är nu femte generationen i rakt nedstigande led.

Ingela, Ella, Tina och Susanne är den femte generationen Broqvist på Broqvist konditori i Växjö.
Ingela, Ella, Tina och Susanne är järngänget bakom Broqvist konditori i dag, den femte generationen Broqvistare.Foto: Anna Örnberg

Allt började 1876 när deras anfader Johan Broqvist med hustrun Johanna flyttade till Växjö och slog upp dörrarna till sitt då nya konditori.

Johan hade utbildat sig i Österrike och som bagargesäll skapade han en svensk version av Napoleonbakelsen som han började servera på Broqvists.

Napoleonbakelse på Broqvist konditori i Växjö.
Under mitten av 1800-talet uppfann Johan Broqvist den svenska versionen av Napoleonbakelsen, som har serverats på Broqvist konditori sedan öppningen 1876.Foto: Anna Örnberg

Åtskilliga Napoleonbakelser har avnjutits sedan dess. Både runt om i landet och självklart här, i dess vagga (och i dag har Napoleonbakelsen sin alldeles egna dag, den 17 november varje år). Faktiskt på exakt samma adress, fast först i det som då var ett ståtligt stenhus strax intill torget.

På sextiotalet drabbades Växjö av en iver att riva och bygga nytt. Då fick konditoriet flytta några år till tillfälliga lokaler, men återvände sedan till sin ursprungliga plats, om än i ett klossigare och mer modernt hus.

– Läget intill torget är en del av vår identitet, förklarar Ingela. När torghandlarna slår upp sina stånd är det livligt med folk på stan och då hör det till för många att också titta in på en fika.

Broqvist konditori i Växjö.
Broqvist konditori i Växjö.Foto: Wikimedia commons

En tradition som fortfarande är stark visar det sig.

Fikasugna stammisar

Denna torgdag, liksom alla andra onsdagar och lördagar, sitter Vera och Göran Wendt, båda 91, vid ett av kaféets bord. De är stammisar och beställer alltid samma sak. Om just deras favoritbröd håller på att ta slut lägger systrarna undan åt dem.

– Vi firade nyligen vår 60-åriga bröllopsdag med en festfika här, berättar paret. Favoritbordet är ett intill fönstret, så att vi kan titta på folk. Det är stunder som förgyller veckan och alltid träffar man på någon bekant här.

Kafégästerna Vera och Göran Wendt på Broqvist konditori i Växjö.
Varje torgdag hittar man stammisarna Vera och Göran Wendt här på förmiddagen.Foto: Anna Örnberg

Alla de känner vet var de kan hitta Vera och Göran på förmiddagarna under veckans torgdagar. Det blir en naturlig plats för vänner att stråla samman för en kaffe och en pratstund.

Genom åren har det förstås funnits många andra stammisar, vissa mer kända än andra. Wilhelm Moberg och Pär Lagerkvist har systrarna Broqvist bara fått höra om, men att hela popbandet The Ark hade kaféet som sitt tillhåll minns de själva.

Att vara här och hjälpa till var också ett sätt att umgås

Vid det här laget är också systrarna välkända profiler i staden. Alla fyra började extraknäcka och sommarjobba, redan i fjortonårsåldern.

– Det var en självklarhet på den tiden, förklarar de samstämt. Både mamma och pappa jobbade mycket, så att vara här och hjälpa till var också ett sätt att umgås, även med farmor och farfar.

Broqvist konditori i Växjö på ett foto från 1800-talet.
I begynnelsen, när konditoriet just öppnat, skyltades bakverken vackert.Foto: Privat

De ha alla drillats från tidig ålder i yrket. Bara Tina, den yngsta, har utbildat sig till bagare på gymnasiet. De andra har i stället gått som lärlingar och växt in i sina olika roller.

Klassikerna efterfrågas

En del är sig likt, men mycket har också förändrats under de 150 åren.

– Förr satt bakningen i ryggraden på bagarna, berättar Ingela. De kände när degen var rätt och hade alla mått i huvudet. För Smålandskringlorna skulle man ha ”fem nävar hjorthornssalt”. Det blev inte alls rätt sen när jag skulle göra degen, för mina händer var ju mycket mindre.

Broqvist konditori i Växjö under 1960-talet.
Systrarnas faster Marianne och farmor Dagmar i stiliga överdragsklänningar, som ersatte förkläden, och pappa Carl-Johan i bakåtkammat hår under 1960-talet.Foto: Privat

Ingredienserna blev till slut noga uppvägda och recepten ordentligt nerskrivna, så att det skulle bli precis rätt oavsett vem som skötte bakandet. Det är viktigare än man kan tro, att det blir lika var gång. Kafégästerna är konservativa, vill att det ska smaka precis som vanligt och de gamla klassikerna är de som efterfrågas mest.

– Vi tycker att det är roligt att prova lite nya recept emellanåt, säger Tina, men det är ofelbart de traditionella bakverken folk helst vill ha. Det finns skäl till att vi efter alla dessa år fortfarande bakar Napoleonbakelsen, Smålandskringlor, mjölkfranska …

– … och prinsesstårta! tar Ella vid. Glöm inte semlorna. Vi svenskar älskar semlor. Förr bakades 1 500 semlor om dagen i semmeltider. Det är färre nu när till och med bensinmackar säljer semlor, men vi bakar fortfarande 500 om dagen vid den årstiden. I runda slängar.

Ann-Christin och Susanne Broqvist på Broqvist konditori i Växjö.
Under tidigt 1990-tal stod mamma Ann-Christin och dottern Susanne bakom bröddisken, med Carl Larsson-inspirerade volangförkläden.Foto: Mats Samuelsson

Kvalitet och tradition har blivit något av deras signum. Nymodigheter som jättemuffins och amerikanska cookies finns det så det räcker av på moderna kafékedjor.

En och annan nyhet smyger sig förstås in här också, men på Broqvists kan fikagästen i stället få vara nostalgisk och avnjuta småkakor och bröd som smakar som på mormors tid. De håller också bestämt på att det, precis som förr, ska vara bordsservering med kaffe och te i egen liten porslinskanna. Självklart ska allt vara nybakat för dagen.

Ät som en kung

Personalstyrkan är tio kvinnor stark, på rullande schema veckans alla dagar, tillsammans med extrapersonal på helger och sommaren.

– Förr var det riktigt trångt, säger Tina, men vi har under vår tid lyckats utöka lokalerna genom att slå ihop dem med grannlokaler. Då fick vi ett bättre flöde och kunde dela upp sysslorna på olika avdelningar.

”Förr” är förstås ett yvigt ord när man pratar med systrarna Broqvist. För det kan vara något som hände för hundra år sedan eller ”bara” för tjugofem år sedan.

Förr kan vara så långt tillbaka som när konditoriet lastade bakverken och körde med häst och vagn ut till förnäma fröken Florence Stephens på godset Huseby för att leverera godsaker till de finare kalasen.

Särskilt till de tillfällen när kung Oscar II var på besök och fröken Florence ville imponera på sin kungliga gäst, som ryktas ha varit hennes egentliga pappa.

Florence Stephens på godset Huseby i Småland.
Stammisen Florence Stephens (1881–1979) under en fikastund hemma på godset Huseby. Kanske med kakor från Broqvist konditori?Foto: TT

Gamla kvitton vittnar om hur det skulle serveras läckerheter som spunnet socker, choklad, bakelser, småkakor och stiliga krokaner. Just krokanerna bakas nu sällan, men än i dag kan man alltså ”äta som en kung” på Broqvists.

Systrarna minns när arbetet var mer manuellt. Innan det fanns en maskin som formade runda bullar, skulle varenda fralla rullas för hand. Det skulle vispas, röras, knådas. I dag finns modern utrustning och fler hjälpredskap som avlastar mycket.

– Det kan vara slitsamt ändå, medger Ingela. Man går, står och arbetar fysiskt hela dagen. Axlar, rygg och nacke tar stryk. Ännu värre var det förmodligen för våra föregångare. Och då var det varmt som i en bakugn också!

”Gästerna är bäst”

Hjälpmedel till trots är det verkligen inget lättsamt jobb att vara sockerbagare. Här ska det gå undan! Just för att det är manuellt, måste alla arbeta effektivt.

Det går snabbt när Ella dekorerar smörgåstårtor, Ingela spritsar och lägger ihop bakelser fortare än man hinner stava till Napoleon och Tina skär upp Silviakakor på löpande band. Smidigt på det vis som bara åratal av övning kan resultera i.

Silviakakor på Broqvist konditori i Växjö.
Full rulle bakom kulisserna. Gänget som jobbar i bageriet bakar sju dagar i veckan. Färskt och nybakat är en självklarhet.Foto: Anna Örnberg

Om de andra mest arbetar i kulisserna, är ansiktet utåt oftast Susanne som möter gästerna bakom disken. Hon är idel solsken mot alla som kommer in.

– Det är det inte svårt att vara, säger Susanne. Gästerna är det bästa med hela jobbet. Många som kommer är välbekanta ansikten. En del har man följt genom många år, så det blir lite trevligt småprat också.

Susanne Broqvist på Broqvist konditori i Växjö.
Susanne hälsar kunderna välkomna, med samma varma leende som hon alltid har haft. De flesta känner hon väl vid det här laget.Foto: Anna Örnberg

Det är nog en del av hemligheten. I en föränderlig och emellanåt ganska orolig värld, är det många som tycker om att det finns sådant som består. Forna tiders kakelugnar är borta, liksom de virkade antimakassarna och stoppade sammetsfåtöljerna.

Broqvist konditori

• I år firar Broqvists konditori i Växjö 150 år, som Sveriges äldsta kafé/bageri drivet av samma familj under hela sin verksamma tid.

• Konditoriet drivs i dag av femte generationen Broqvist, som består av systrarna Susanne, 60, Elisabeth ”Ella”, 58, Ingela, 56, och Christina ”Tina”, 51.

Visst har man bytt inredning och tapeter några gånger genom åren. Man måste trots allt hänga med sin tid och prova en del nytt, men varför ändra sådant som uppenbarligen fungerar?

För känslan av trygghet kan ibland komma i form av en välbekant smakupplevelse. Ibland kan en bit prinsesstårta, en Napoleonbakelse eller en rejäl Smålandskringla med ost vara precis det man behöver för att må gott. Om systrarna Broqvist får bestämma, så kommer det att vara så ett bra tag till.