Jag testade att baka Lill-Babs jubileumstårta – nu förstår jag varför farmor alltid köpte färdiga

Året Runt firar 80 år!

Det var ”lill-turen till sist” som gällde på min farmors kalas. Vi ungar fick helt enkelt vänta medan de vuxna försåg sig av godsakerna på kaffebordet. Allt var med självklarhet hembakat. Utom tårtan. Den kom i en stor papperskartong från samma bageri varje gång och fick trona mitt på bordet.

Det där att vi barn skulle vänta på "lillturen" var så självklart att ingen ifrågasatte. En milsvid skillnad från dagens släktkalas där barnen med precis samma självklarhet ska få sitt först av alla. Jag säger inte att det var bättre förr - men visst är det intressant hur det har förändrats?

Men åter till tårtan. jag inser nu att alla farbröder och tanter hade ett egenintresse i det där med lillturen. De vill ha egna rejäla bitar av tårtan innan alla vi barn tog tabberas på hela härligheten. För det gjorde vi. Mockatårtan var legendarisk.

Bakades aldrig hemma

Egentligen är den en märklig tårta för barn att gilla. Smörkräm med mockasmak, vilka barn gillar det? Men marängen som är bas ger förstås sötma så det räcker och blir över, nu som då.

Jag minns inte när jag smakade den första gången, men jag vet precis var den kom ifrån. Den bakades nämligen aldrig hemma – och efter att ha försökt mig på den nu så förstår jag varför! Men jag kommer till det.

Mockatårtan från min barndom kom alltid från bageriet i Gökalund – en ort som mest var ett vägskäl vid E22:an, strax söder om Söderåkra, så liten att den försvann.

Eller om det berodde på namnet? Gökalund ska ha kommit ifrån att gubbarna gärna tog sig en gök i lunden i närheten – inget annat - men många gjorde sig såklart lustiga över det. Gökalund fick liksom försvinna in i grannbyn med det mer städade namnet Bergkvara. Och där finns faktiskt huset som en gång var ett bageri kvar.

Men åter till tårtan. Hela släkten älskade den. Alla vi kusiner älskade den. Och den räckte till ett helt släktkalas, för smörkräm på maräng mättar.

En enda gång hade någon släkting köpt en mockatårta på sockerkaksbotten. Jag kommer aldrig att glömma besvikelsen… Det var lurendrejeri på en nivå som blev en långlivad familjehistoria. "Minns du när mockatårtan var gjord på sockerkaka!?"

Men Året Runts jubileumstårta är ”den rätta”.

Det är däremot inte mitt nuvarande kök. Jag har inte haft underugn i köket på väldigt många år, och marängbotten behöver stå i en sådan för att torka till. Marängen blev fantastiskt god – men inte flyttbar. I receptet står det att man ska skära marängen till rätt form och storlek.

Jag vet inte vilka typ av knivar de hade, men min maräng, som äntligen torkat hyfsat efter att ha fått stå på eftervärme en hel natt (i brist på underugn) gick i bitar så fort jag satte kniven i den.

Fuskade med färdig marängbotten

Där gav jag upp. Jag är 60-talsbarn, trots allt, och en köpt färdig marängbotten är också en marängbotten. Det må vara fusk, men det påverkar faktiskt inte smaken.

Att få marsankräm och smör att gå ihop är heller ingen barnlek, även om smaken faktiskt blir precis som jag minns den.

Låt smöret ligga ute och bli mjukt – och försök inte med elvispen (det stänker smörkräm!), utan använd en hederlig köksasstisstent om du har en.

Receptet bjuder på tipset att värma smörkrämen väldigt försiktigt medan man rör ihop den för att undvika smörklumpar. Det funkar - men sedan är ju krämen ljummen och att lägga ljummen kräm på maräng trodde jag inte på.

Men när jag lät den stå för att svalna innan jag spritsade ut den så skar den sig lätt. Fast det påverkar ju inte smaken. Den smakar som när jag var barn – om jag bara blundar lite.

En kaloribomb från före minimjölkens tid

Kanske beror det på att jag har både mer och starkare kaffe i krämen än i receptet. Prova dig fram, skulle jag säga. Kanske får man välja mellan smak och konstistens?

Tårtan är från en tid när varken Lätta eller minimjölk var uppfunna – så kommentaren i receptet om att den inte är en så farlig för kalorierna blir lite skrattretande, men befriande. Smör, marsankräm och maräng kan inte bli annat än kaloribomb.

Men det är en mocka-tårta – så vem räknar?

Däremot förstår jag helt varför mockatårtan alltid kom från bageriet i Gökalund och inte var hembakt som allt annat. Farmor visste vad hon gjorde.