Här är klassiska midsommarmaten som försvunnit helt – det åt vi förr
Midsommar infaller ju när det är som allra ljusast i vårt avlånga land, optimalt för att bjuda in till fest tänker vi kanske nu men historiskt sett sågs det som inte mindre perfekt tillfälle, i alla fall vad gäller maten. För i och för sig var många i bondesamhället lediga i brytpunkten i arbetsåret men samtidigt var matförråden mer eller mindre tomma då det gått nästan ett år sedan den senaste skörden, och ett halvt dito sedan den senaste slakten.
Sillen och laxen äldst
Av de måsten som finns på midsommarbordet i dag är sillen den som får anses vara äldst. Sill var länge mat för de fattiga, men när fler fick tillgång till socker i slutet av 1800-talet och man började lägga in fisken med socker och ättika istället för att salta den, då fick den sin nya status som festmat. Även den gravade laxen har hängt med länge, i Sverige har man faktiskt ätit den ända sedan 1600-talet. Då smakade den mer åt surströmmingshållet, väldigt annorlunda från dagens variant.
Nypotatis – osund och giftig
Färskpotatis vill få svenskar i dag vara utan på midsommar, men för drygt hundra år sedan var det knappt någon, förutom de allra bäst beställda, som åt den. Måltidsforskaren Richard Tellström beskriver i en krönika att bönderna förr aldrig skulle fått för sig att gräva upp ny potatis – eller andra grönsaksprimörer – förr i tiden. Tvärtom sågs det som både slöseri och en synd att skörda en gröda som inte var färdigvuxen, eftersom missväxt kunde drabba åkern senare under sommaren. Dessutom ansågs färskpotatisen osund, av vissa till och med giftig.
Nyheter på buffébordet
Bland de absoluta nyheterna är ”klassikerna” Västerbottenpaj, jordgubbar och gräddfil. Västerbottenpaj, en veritabel lyxrätt med grädde, ost och smördeg, var det få som hade råd med innan efterkrigstiden i slutet av 1940-talet. Även vårt mest älskade sommarbär jordgubben blev populär först runt mitten av förra seklet. Innan det var det knappt någon som valde att odla jordgubbar, eftersom det inte hade varit vare sig lönsamt eller klokt att odla dem på den begränsade mark man hade.
Gräddfilen lanserades 1952 av Arla, som då hette Mjölkcentralen, som en sommarnyhet, och marknadsfördes som särskilt lämplig till matjessillen. Att man vill äta olika typer av mejerivaror till midsommar hör även ihop med att korna runt midsommar kalvat och att man därmed kunde mjölka dem igen efter vinterns uppehåll.
Midsommarmaten som försvunnit
Det finns samtidigt midsommarmat som förut var tradition, men som i dag helt eller i alla fall till stor del försvunnit. Skinkan är en av dem. I dag är skinkan given som en del av våra julbord, men historiskt sett så var just skinkan den del av grisen som ansågs vara sommarmat. I bondesamhället åts de färska delarna av den nyslaktade grisen, korv, sylta, grishuvud och -fötter, upp vid jul, medans den saltade skinkan lades i matförrådet och åts först till sommaren. I dag äter vi skinkan till jul, snarare än midsommar.
I en intervju med Allt om mat berättar även Rickard Tellström att det finns andra rätter som med tiden ser ut att försvinna.
– Ja, den konserverade midsommarmaten som böcklingsrätter, men också kall inkokt lax som varit midsommarmat, förklarar måltidsforskaren.
Och de lustiga små grodorna då? De har hängt med i snart 100 år, som tur är dock inte som midsommarmat.
Källor: Nordiska museet, Sveriges lantbruksuniversitet, Allt om mat, Ica