Jag testade det 70 år gamla retroreceptet – så smakar pannbiffen från förr

3 goda recept i mikrovågsugn

Inför Året Runts 80-årsdag fick vi på redaktionen i uppgift att laga retro-recept från förr. Jag var snabb att paxa en hög köttfärstimbal, men ångrade mig när jag insåg att den skulle kokas i vattenbad. Kokt köttfärs – där går min gräns.

I stället föll mitt andrahandsval på ett 70 år gammalt recept, Aptitbiff med lökpiff, mest för att jag tyckte att namnet är så festligt.

Receptet är från 1956 när Året Runt utlyste tävlingen ”Bäst på pannbiff”. Den vanns av en fru Anna Öqvist från Salmis som skickade in sitt bästa recept: Pannbiff med pepparrotsfyllning, som min kollega Amanda Lundin testlagar.

Aptitbiff med lökpiff hade andrapristagaren, fru Ragnhild Forsberg från Vänersborg, lagat.

Om du, som jag vill testa receptet så kommer det här:

Gör så här:

Skär lökarna i tunna ringar och bryn dem ljust guldbruna. Flytta över dem till en liten gryta med tättslutande lock. Lägg på margarinet och paprikan och rör om. Tillsätt därefter tomatpurén och grädden. Låt piffen puttra över ytterst svag eld och laga biffarna under tiden.

Blanda färsen med det uppblötta brödet ägget och vattnet. Arbeta samman färsen snabbt och forma 6 st lika stora biffar. Krydda dem på båda sidor och stek dem vackert bruna.

Lägg upp dem på ett rymligt varmt fat och häll stekfettet över.

Fördela piffen, som nu ska vara väl hop-kokt och tjock, på biffarna. Potatispuré och små, gröna ärter passar bra till.

Så gick det

När jag ögnade igenom receptet insåg jag att den elektriska spisen inte var en självklarhet i var mans hem 1956. Meningen ”Låt piffen puttra över ytterst svag eld” vittnar om detta och syftar så klart på en vedspis.

Jag har en sådan – i sommarstugan – men eftersom det är 2026 valde jag att tillaga receptet på en helt vanlig vitvaruspis à la hyresrätt.

En snabb googling bort upplyste mig också att oxfärs och nötfärs är i princip samma sak, så jag valde att använda nötfärs i mitt recept. Inte heller hade jag något franskbröd hemma så det fick bli ströbröd, och svartpeppar i stället för vitpeppar.

Jag tyckte också att det var lite väl tilltaget med vatten i receptet så tog bara en halv deciliter.

Receptet i sig var väldigt enkelt att göra, men jag noterade att själva lökpiffet saknade salt. Jag fick stå emot mitt sug att salta den och lät det vara så. Även biffarna var snålsaltade.

Så smakade det

För att citera min man: ”Det smakar som en blandning av pannbiff och korv Stroganoff”, det var alltså ingen höjdare om man inte är ett fan av båda i en och samma tugga.

Jag berättade för min man att receptet kom tvåa i Året Runts pannbiff-tävling 1956 och frågade om det skulle kunna placera sig i topp i dag med.

– Det skulle komma sist, sa min man krasst.

De orden sammanfattar det här receptet bra. Det är inget vi kommer att laga igen.

Barnen, som inte åt lökpiffet, tyckte däremot att biffarna var toppen!