Edward af Sillén om okända kampen: ”Det håller mig på tårna”
Är det något på tv eller scen som känns extra festligt eller folkligt – då har oftast Edward af Sillén ett finger med i spelet. Han står nämligen bakom manus eller regi på de flesta stora produktioner i vårt land, bland annat Pernilla Wahlgrens succéturné, filmen Ett sista race och musikalen Änglagård. Och i år var han tillbaka som manusförfattare och regissör till Melodifestivalen efter nio år, och han har även stått bakom manuset senaste gångerna Sverige anordnat Eurovision Song Contest.
Men trots att Edward är ett av landets mest etablerade namn inom sin bransch får han nypa sig i armen varje dag.
– Det ligger så många års arbete och så många nej bakom framgångarna och den karriär jag har i dag, säger han.
När vi ses är han just hemkommen från en fyra veckor lång, välförtjänt semester på Bali där han vandrat i djungeln, läst böcker och fyllt på sina batterier.
Vi har bara har en kort stund på oss innan jobbet kallar igen. Snart är det dags för genrep på farsen Trassel med bland andra Robert Gustafsson, Ola Forssmed och Sussie Eriksson.
Ville stå på scen
Som barn brukade Edward skapa sin egen fantasivärld, som han kände sig väldigt lycklig och glad i.
– Jag hade svårt att uttrycka mig och tillbringade en hel del tid för mig själv. Jag var inte mobbad eller så, men jag var inte killen som var bjuden på alla kalas. Mest tyckte jag om att vara i min egen bubbla, lite nördig och töntig kanske. När jag blev lite äldre fann jag fler som var som jag, då kunde vi vara nördiga tillsammans.
Hans stora dröm var att få jobba med underhållning. Att gå på teater stod överst på hans önskelista varje födelsedag och jul från att han var i tioårsåldern.
– Oftast var det farmor och jag som gick på teater tillsammans, men när vi inte hade råd med två biljetter fick jag gå själv. Alltid lite uppklädd, berättar Edward.
Edward af Sillén
Ålder: 42 år.
Familj: Pojkvän.
Bor: I Stockholm.
Yrke: Manusförfattare samt regissör.
Från början ville han själv stå på scen, och få sin publik att skratta. För när han närmade sig tonåren upplevde han vilken kraft skrattet kan ha. Det var under tonårstiden han hittade sin röst, sin ton.
– Då gjorde det inte längre något att jag var lite nördig. Humorn blev ett vapen och en nyckel för mig. I samma veva kom jag ut som gay, vilket var en befrielse eftersom jag var sann mot mig själv. Dessutom kunde jag börja skämta på min egen bekostnad. De tuffa killarna var snälla mot mig för jag fick dem att skratta och alla tjejerna tyckte det var kul att ha en kompis som var gay.
Skrattet och humorn har Edward fått med sig från att han var riktigt liten. Inte minst familjens olika kulturer och de missförstånd kulturkrockar kan leda till, har utlöst en hel del skratt. Edward föddes i Rio de Janeiro, men blev adopterad av pappa Claes från Blackeberg i Stockholm och mamma Judy från Florida. Att adoptera genom brasilianska myndigheter var inte lätt och det tog många år innan de till slut fick ta emot en mycket efterlängtad Edward som nyfödd.
– Jobbet förde dem till Brasilien, men det var jag som tog dem hit till Sverige eftersom de tänkte att det skulle vara smidigare och bättre att låta mig växa upp här än där.
Scenskräcken växte
Drömmen om att göra karriär inom underhållningsvärlden kändes länge totalt ouppnåelig. Edward såg ingen väg in och kände ingen i branschen. Det här var innan sociala medier fanns, innan man kunde bli upptäckt genom att lägga ut roliga sketcher och samla på likes.
– I dag kan vem som helst nå ut med sin humor genom att skapa sin egen scen. Det var till exempel så jag upptäckte Gina Dirawi, William Spetz och nu senast Edwin Törnblom. Jag älskar att försöka hitta nya förmågor, de finns överallt och de märks, menar Edward.
Själv började han hanka sig fram genom att spela teater, han fick småroller här och där på olika amatörteatrar. För att ha råd att betala hyran tog han jobb som servitör eller dj. Men ju mer han stod på scen, ju sämre mådde han eftersom hans scenskräck eskalerade.
– Jag testade på stand up, men det var ännu värre. Min absolut största skräck, det var fruktansvärt. Samtidigt var stand up på den tiden som sociala medier är i dag, ett fönster att visa upp sig i.
Åren gick men till slut vände tillvaron då en man, efter att ha sett Edward på scen en kväll, kom fram och presenterade sig. Mannen visade sig vara regissör.
– Han frågade om jag var intresserad av att skriva en krogshow för R.E.A. med bland andra Sissela Kyle som en av huvudkaraktärerna. Det var helt ofattbart. Efter den frågan återvände jag aldrig till stand up. Jag började skriva humor och Sissela Kyle kom att betyda jättemycket för mig. Vi arbetade tillsammans under många år och jag har lärt mig massor av henne.
Edward var nära att krascha
Sedan dess ”har det åkt” som Edward själv säger. Film, musikal, fars och Mello. Edward är medveten om att han gör väldigt många olika genrer, men det är just denna bredd han ”går igång på” och som gör att hans jobb aldrig känns tråkigt. Han säger själv att det är ovanligt, framför allt i Sverige, eftersom man helst paketerar människor i olika fack här. I den amerikanska kulturen är det vanligare med denna bredd.
– Att göra både film, teater och tv tar otroligt mycket tid och jag ska erkänna att jag kämpar med att inte ta på mig för mycket för att också värna om själva livet. För några år sedan var jag nära att krascha på grund av för mycket jobb, men numera har jag lärt mig och vet vad jag själv behöver.
Samtidigt är det inte stressen, utan snarare pressen som ger Edward ångest. Ibland kan han drömma sig tillbaka till tiden som liten pojke då han kände att allt var möjligt, när han var en underdog.
– När väl framgången kom blev fallhöjden mycket större. Frågan ”hur ska jag toppa det här?” snurrar konstant runt i mitt huvud och skapar hjärnspöken.
Han är extremt ångestfylld, men har i sin ångest hittat en bra bensin vilket betyder att han slutat vara rädd för sin ångest och att han i stället använder den som ett slags bränsle.
– Jag tror att tricket att lyckas i den här branschen är att jobba lite hårdare än andra. Detta kommer alltså från en kille som aldrig trodde han skulle få syssla med det här. Jag ser tillbaka på alla år av nej och tänker på alla dörrar som stängdes.
Han kämpade hårt och tänkte att han aldrig skulle lyckas.
– Ångest håller mig på tårna, får mig att ifrågasätta mina beslut och att skriva om en replik eller sketch om och om igen. Jag tänker att folk som inte är nervösa eller bär på minsta ångest inte presterar tillräckligt.
Edward är en stor förespråkare för kognitiv beteendeterapi och har under perioder gått hos olika terapeuter.
– Ibland kan det räcka med att bara ta en promenad för att få bukt på den allra värsta ångesten, men ibland har jag behövt professionell hjälp för att sortera tankar och för att få rätt verktyg, framför allt hur jag ska hantera min stress och ångest.
Misslyckas gör mig rädd
När han var yngre drabbades han ofta av panikångestattacker. De kom sig främst av en oro kring om han skulle lyckas med det han drömde om eller inte. En oro som påverkade hans självförtroende, inte minst under alla de där hundåren.
Skakis inför Eurovision
Så länge Edward kan minnas har han varit besatt av Mello och framför allt Eurovision. Att skriva manus eller kommentera Eurovision Song Contest som ses av en sisådär 200 miljoner människor skulle kunna få vem som helst att ligga sömnlös, men Edward säger att sömnproblem har han aldrig haft, ja, inte förrän nu då, när han blev påmind om antalet tittare.
– Visst, inför mitt manus till Malin och Petra (Eurovision i Malmö 2024, reds anm) var jag enormt skakis. Jag är min värsta kritiker och även om jag får adrenalin av all den positiva respons jag fick, är den där lyckan så kortvarig. Att få vila i framgången av ett projekt får jag sällan göra innan jag är på nästa.
Men att hela tiden föröka toppa sig själv … vad händer den dag du floppar?
– Det måste ju hända och jag väntar bara på den stora floppen. Men det får vara okej. I den här branschen finns ju inget facit. Jag jobbar på och försöker så bra jag kan genom att skapa sådant som jag tror gemene man vill se och går igång på. Blir det dåligt får jag bara försöka på nytt igen. Men visst, att misslyckas gör mig rädd. Det är därför jag jobbar så hårt. Jag är också rädd för att göra folk besvikna.
Varifrån hämtar du din inspiration?
– Min största vilja och längtan är att folk ska ha kul och bli berörda. Jag utgår oftast från det som ger mig själv glädje, det kan vara att åka utomlands och gå på en teaterföreställning, att skratta tillsammans med mina vänner.
Varför är det svårare att skratta så att man kiknar ju äldre man blir?
– Jag kan också sakna när man var liten och skrattade så man höll på att dö i skolbänken. Det handlar nog främst om att ju äldre vi blir desto mer har vi sett. Det är svårare att överraska oss och ju äldre vi blir desto svårare har vi för att släppa kontrollen. Det är ju först när vi släpper vår kontroll som man släpper fram skrattat så där underbart ohämmat.
Längtar efter barn
Vid sidan av jobbet är hemmet viktigt för Edward. Han uppskattar att stänga dörren på kvällen och bara vara själv i tystnad och titta på filmer eller serier.
– Jag har ju inga barn, vilket gör att jag har mycket mer tid för mig själv hemma än många andra. Ibland kan jag känna mig avundsjuk på mina kollegor som åker hem från jobbet för att laga mat åt sin familj eller skjutsa till olika aktiviteter. Men jag försöker skapa den där lyckan i mina rutiner.
Längtan efter barn är stor och har varit så i många år. För ett par år sedan ”var han nära” men så ville inte livet så just då. Och även om han tänker att det fortfarande inte är för sent att bli pappa, kan livet bli bra även utan barn.
– Jag växte upp utan syskon, men hade gärna blivit storebror. Det kanske är därför jag har dragits till just det yrke jag har, att regissera handlar ju om att ta hand om andra människor och se till att de mår bra. Jag tror kanske det är en av anledningarna till att jag vill bli pappa, bara få den rikedomen i livet att få ta hand om ett barn och skapa en familj.
Därför håller Edward af Sillén pojkvännen hemlig
Vi konstaterar att känslor kan leva i samexistens. Trots sin saknad efter barn känner sig Edward lycklig och rik på så många andra plan. Han har just flyttat ihop med sin pojkvän, som han fortfarande vill hålla hemlig. Han är inte i samma bransch som Edward och så har det varit också med hans tidigare pojkvänner. Edward tycker att han får nog av underhållningsbranschen ändå och att det är skönt att få komma hem till något som liknar ”vanlighet", vad nu vanlighet egentligen är.
– Jag dras till snälla människor. Vänlighet och stora fina leenden är något som jag går igång på och dras som en magnet till. Snällhet är så underskattat, men jag tycker det är grymt sexigt. Det är tufft nog att vara människa, man tvivlar ofta och är arg på sig själv, men att omge sig med snälla människor gör så mycket för måendet. Lika osexigt tycker jag det är med de personer som anser att snällhet är detsamma som svaghet, säger Edward som vidare berättar att en viktig del i hans och pojkvännens relation är humorn och skrattet.
Ljudet av skratt är det som gör Edward som lyckligast. Han har ett brett kontaktnät och de är många vänner som tar hand om varandra.
– Jag älskar att skratta tillsammans med mina vänner. Att finnas för varandra i vått och torrt och göra varandra glada betyder jättemycket för mig. De är som min familj. Det mesta som gör mig glad har med underhållning att göra. Jag tror att vi människor hamnat på jorden av olika anledningar och jag tänker att jag är här för att syssla med just underhållning, något som jag vetat sedan jag var tio år.