Ewa Roos tillbaka på scen efter tuffa året: Jag trodde det var ALS
– Jag är ju en positiv person som alltid försöker hitta lösningar, säger hon till Allas.
Att ställa frågan till Ewa Roos om hon gillar att stå på scenen i en sommarteater är egentligen ganska dumt.
Svaret är ju så självklart. Med buskisen Saltstänk & Smuggelsprit spelar hon för andra gången på Vallarnas Friluftsteater i Falkenberg – men det blir den 22:a sommaren totalt med föreställningen.
Det har blivit inte mindre än 14 somrar på Fredriksdalsteatern i Helsingborg, fyra på Krusenstiernska gården i Kalmar, samt en vardera i Gunnebo (utanför Mölndal) och Sundspärlan i Helsingborg.
– Jag älskar att vad som helst kan hända – allt från att änder parar sig på scenen till att publikens jubel från en fotbollsstadion i närheten hörs. Eller då vi spelade Prinsessan på ärten och jag hade en tung sammetsklänning i 1300-talsstil på mig. Plötsligt kom hällregnet och jag blev så blöt att jag inte kunde röra på mig, skrattar Ewa.
Gammal vän med Eva Rydberg
De flesta sommarteatrarna genom åren har varit tillsammans med Eva Rydberg – som hon har känt i över 60 år.
Väninnorna deltog även i Melodifestivalen ihop både 2021 med Rena rama ding dong och 2023 med Länge leve livet. Detta gjorde att de blev upptäckta och uppmärksammade av en helt ny publik – i form av små barn.
Vi har otroligt roligt ihop
– Vi hade otroligt roligt, och det var ju jättekul att vi blev uppskattade av en massa barn. Framför allt efter ding dong-låten var det många som kom fram och ville ta bilder eller visa att de kunde vår dans. Att låten skulle bli så pass stor var absolut inget vi hade räknat med!
Det här är Ewa Roos
Född: 12 juni 1949 i Borås.
Familj: Maken Kenneth, dottern Lotta, 54, och sonen Daniel, 50, barnbarnen Emma, Hanna, Ludvig och Agnes.
Bor: I en lägenhet i Helsingborg.
Intressen: Umgås med familj och vänner, måla akvarell, dreja, laga mat och fixa i hemmet.
Aktuell med: Buskisen Saltstänk & Smuggelsprit på Vallarnas Friluftsteater i Falkenberg mellan 28 juni och 9 augusti. Övriga i rollistan är Annika Andersson, Jojje Jönsson, Mikael Riesebeck, Jeanette Capocci, Helena Aspeflo och Håkan Klamas.
Ewa gillar att göra det oväntade – som att ställa upp i Melodifestivalen vid fyllda 72 år och delta i Masked Singer på TV4, där hon sjöng utklädd till Väckarklockan.
Inte är det alla som har en mormor eller farmor som släpper loss i två av våra mest populära familjeprogram på tv.
Familjen är viktigare än allt annat
– Mina två barn och fyra barnbarn tycker att det roligt. De vet också att jag gillar nya utmaningar och vågar bjuda på mig själv. Jag är övertygad om att jag håller mig lite yngre genom att fortsätta vara ganska barnslig. De brukar skratta åt mig och mina upptåg.
Den 12 juni fyllde Ewa 78 år och man kan lugnt påstå att hon har haft en lång och mycket innehållsrik karriär.
Ewa Roos blev barnstjärna
Som trettonåring blev det vinst i en talangjakt som ingick i radioserien Landet runt och Ewa fick jobb som vokalist i Bosse Lidéns orkester i början av 1960-talet – men hon var så ung att hon var tvungen att ha tillstånd från barnavårds-nämnden för att få sjunga på kvällarna …
– Med tanke på min ålder i dag behöver jag ju inte oroa mig över sådant längre. Eller jag kanske måste ha ett tillstånd från PRO när jag uppträder på Vallarna i sommar, haha.
Redan som trettonåring fick Ewa spela in sin första skiva Vad ska en flicka tro – och det blev också seger i en stor talangjakt i Bildjournalen. Det ledde till att hon fick representera Sverige i en sångtävling för barn i Italien med en låt skriven av Owe Thörnqvist.
Sedan var det fullt fokus på att ge ut skivor och turnera. 1968 kom hennes definitiva genombrott med den glada slagdängan Vilken härlig dag, som låg etta på Svensktoppen i tre veckor.
Jag gillar nya utmaningar
Ewa varvade långa folkparksturnéer med krogshower och revyer – för att sedan gå över mer till musikaler och teateruppsättningar.
Genom åren har Ewa jobbat med många stora namn, som Ernst-Hugo Järegård, Jarl Kulle, Carl-Gustaf Lindstedt, Hagge Geigert, Bert-Åke Varg och Johannes Brost.
– Det är verkligen så sorgligt och tråkigt att alla dessa har gått bort och jag saknar dem mycket som kollegor. Samtidigt är det en påminnelse om att man själv börjar bli äldre och att ingen kommer att finnas kvar för alltid ...
Mötte kärleken på jobbet
Under perioden då Ewa spelade med Gunnar Wiklunds orkester träffade hon 1969 musikern Kenneth Sevenheim. Tio år senare gifte de sig och har i dag varit ett par i 57 år.
Då och då får hon frågan om det finns någon hemlighet med att lyckas hålla ett förhållande vid liv så länge.
– Jag brukar svara att det är att lyssna på och att respektera varandra. Inte ha respekt – utan respektera varandra och varandras åsikter och allt vad det kan vara.
Hon blir tyst ett par sekunder och fortsätter:
– Min man sa en gång att han under alla år aldrig har försökt att ändra på mig och jag aldrig på honom – och så är det. Det handlar om att låta den andra få vara sig själv. Även om vi är rätt olika när det gäller flera saker har vi accepterat att det är så.
En bra kommunikation och mycket skratt är också viktiga ingredienser i en lycklig relation, menar Ewa.
– Vi har ofta en lättsam jargong. Och när det inte händer så mycket kan jag utbrista: ”Tråååkigt” till honom. Då brukar han fråga vad vi ska leka med i stället, haha.
Under 2024 flyttade makarna från sitt hus på Ljusterö i Roslagen, Stockholm till en lägenhet i Helsingborg med havsutsikt.
– Vi trivdes egentligen jättebra, men kände att villan krävde mer jobb än vad vi hade tid för. Och det märktes verkligen på packningen att vi samlat på oss en del genom de över 30 åren där – det blev runt 230 flyttkartonger …!
Extremt hektiskt år
Med tanke på flytten och annat som hände var 2024 ett extremt hektiskt år – något av en berg-och-dalbana.
– I samma veva som vi packade inför flytt deltog jag i Masked Singer och så gick tyvärr min systers man bort. Dessutom skulle jag repa inför sommarteatern – och mitt i allt fick jag en jobbig värk i kroppen. Jag trodde först att det berodde på att jag gick runt med en 20 kilo tung klockdräkt ...
När det eskalerade med allt fler symtom blev Ewa rädd för att ha drabbats av ALS eller någon annan liknande allvarlig sjukdom.
– Sedan kom jag i kontakt med en jätteduktig fysioterapeut som kom fram till diagnosen PMR Reumatika – en sjukdom som påverkar kroppens leder. Något som behandlas med kortison – vilket gjorde att det vände och blev bättre. Jag tar fortfarande kortison, men bara i en liten dos.
Däremot har hon i dag en del problem med sin artros i både axel och knän. Men det är inget hon låter ta överhanden.
– Jag är ju en positiv person som alltid försöker hitta lösningar på olika problem. Jag använder ett knäskydd när jag står på scenen och försöker sköta mig så bra som möjligt – jag gör övningar hemma och tränar lite på gym.
Fått flera utmärkelser
Ewa har haft en lång karriär, och två gånger har hon belönats med privatteatrarnas eget pris Guldmasken. Både för bästa kvinnliga huvudroll i Bröderna Östermans huskors på Folkan i Stockholm 1992 – och bästa biroll i Hon jazzade en sommar på Fredriksdalsteatern 2002.
Ewa var den första och enda gästen i premiärprogrammet av Allsång på Skansen 1979 med Bosse Larsson som programledare, och hon ledde själv tv-programmen Sköna maj 1981 och Sommarkväll i det gröna 1983.
– Det är roligt att jag kunnat hålla på så länge, och jag hoppas att jag har många år kvar. Men det jag är mest stolt över i livet är ändå mina barn och barnbarn. Familjen betyder enormt mycket för mig, den är viktigare än allt annat!
Personligt med Ewa Roos
Har du satt upp en arg lapp i en trappuppgång eller tvättstuga någon gång?
– Haha, nej, det känns inte riktigt som jag. Däremot skulle jag kunna sätta upp en lapp om någon exempelvis har glömt en skjorta i tvättstugan och liknande.
När var du som allra mest nervös?
– När jag skulle föda mitt första barn.
Vad är det första du gör när du vaknar på morgonen?
– Sätter på kaffet. Sedan dricker jag kaffe och löser korsord. Min man Kenneth brukar sova längre än mig. Själv behöver jag bara fem timmars sömn, varför sova bort livet?
Säg något som du alltid velat lära dig!
– Jag skulle vilja vara bättre på att baka. Att göra lite mer avancerade grejer än sockerkaka och bullar.
Skulle du hellre åka bakåt i tiden och träffa dina förfäder, eller framåt och träffa dina barnbarns barnbarn?
– Visst skulle det vara intressant att åka bakåt för att se hur de hade det, men det var ju rätt mycket elände då – och jag är en person som hellre ser framåt. Det vore spännande!
Vad äter du helst och vad kommer inte in i din mun?
– Allra godast är fisk i alla dess former, medan jag aldrig får för mig att äta lever, njure och annan inälvsmat. Tycker heller inte om ostar i stil med chèvre.
Har du någonsin åkt ambulans?
– Ja, när vi bodde på Ljusterö i Roslagen drabbades jag av förmaksflimmer i hjärtat och blev hämtad av en ambulanshelikopter. Det gick väldigt snabbt och smidigt!

