Lästips:NYTT! Korsord Läsarberättelser Gratis stickmönster Smarta städknep Livet med katt Julpyssel Nostalgi Klassiskt julpynt

Henrik Högström: Fri rörlighet för popcorn i biosalongen – det blåvita arvet

12 apr, 2022
author Henrik Högström
Henrik Högström
Henrik Högström krönika
En kvinna i min närhet brukar berätta om hur det var att växa upp i ett blåvitt hem. Hur hennes mamma poppade popcorn som NN fick ta med sig till bion i en konsumkasse. När Filmstaden nu hotar den fria rörligheten för popcorn går det så klart en rysning genom min folkhemssjäl.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Påsklovet är primetime för biobesök. Lovlediga barn och föräldrar kan ge svenska biografer en välbehövlig skjuts efter tunga pandemitider. Oavsett hur många streamingtjänster som finns tillgängliga så är det något speciellt med att sjunka ner i en biofåtölj och bli marinerad i film. Biograferna säljer inte en story, de säljer en upplevelse.

I den upplevelsen ingår även snask, snacks och dricka. Till exempel popcorn.

Jag och kvinnan i min närhet (NN) har numera barn tillsammans men har olika syn på saker och ting. Bland annat prisläget på popcorn. Hennes upplevelse av att åka in till stan med en blåvit påse färdigpoppade popcorn lever kvar. När NN berättar om popcornen låter det som något ur HC Andersens produktion fast det är 1980-tal. Det är dimma, gasljus och en yllehalsduk virad tre varv för att stänga ute den bittra Göteborgskylan. ”Flickan med konsumpåsen” har det inte lätt.

Konsumkasse
Konsumkassen på bilden har inget med personerna som figurerar i texten att göra

Betalar glatt

Alltså betalar NN glatt vad det kostar för biografens egna hink av förädlade majskorn. Jag tar med barnen till en butik om hörnet och köper fulimponterade tyska chips. Barnen går helst på bio med NN. Det är som det är.

Leonardo Di Caprio i The Revenant
Leonardo Di Caprio går på nit efter nit i The Revenant.
Se också: Skådespelare som tackat nej till ikoniska roller – och sedan ångrat sigBrand logo
Se också: Skådespelare som tackat nej till ikoniska roller – och sedan ångrat sig

Men även om jag är snål/ekonomisk så tillhör jag inte kategorin som undrar varför man överhuvudtaget ska ha tilltugg till bion. Jag har till exempel sett Leonardo di Caprio bli halvt uppäten av en björn i The Revenant med ett glas rött i ena handen och en god bit brie i den andra på Spegeln i Malmö. Men då har de en bar i salongen, servering och personal. Det är rimligt att jag inte tar med mig en Colibrie från Willys och en Parador (viss sötma) i innerfickorna.

Annons

Men, för att återgå, till Filmstadens importförbud av snask, läsk och snacks. Det är fullt begripligt att de, precis som vilken bensinmack som helst, vill ha en om kringförsäljning som ger intäkter. I vilket annat sammanhang som helst skulle man (läs: jag) betala för att slippa reklam. Här virkas det in i upplevelsen trots att biljetten är dyr. Men embargot mot snacksimport har genererat ett ramaskri i sociala medier. Det är dyrt att ta med hela familjen på bio och många föräldrar uppfattar Filmstadens drag som girigt.

Ingen kroppsvisitering

Men biokedjan ”kommer inte att kroppsvisitera besökarna”, som deras stackars kommunikatörer fått skriva en triljon gånger i Filmstadens twitterflöde. Besökare kan också åberopa hälsoskäl i snacksfrågan.
Själv är jag allergisk mot popcorn som kostar skjortan på samma sätt som att jag kan få spasmer av en p-bot. Det är inte rationellt men sån är jag. Det är ännu oklart hur NN ställer sig i frågan. Låt den som aldrig haft popcorn i en konsumkasse kasta första stenen

Prisexempel

Prisexempel

En biljett till Fantastiska Vidunder: Dumbledores hemligheter kostar 159 kronor (12 april)

En meny med mellanpopcorn och en dricka med kolsyrat vatten kostar 86 kronor

Om skribenten

Senast sedda film: The Batman

Snacks: Nej

Annons