Kristina Ohlsson lämnade Säpo – blev storsäljande författare

Carin Hjulström om inspiration till nya spänningsromanen

Redan under uppväxten i Kristianstad ville Kristina Ohlsson bli författare. Men det skulle ta en hel del kringelikrokar innan hon hamnade där hon är i dag, med böcker översatta till 40 språk och nästan åtta miljoner sålda exemplar.

Skrivandet förblev en högt älskad hobby medan hon gav sig hän åt sitt intresse för internationella relationer. Bland annat har hon arbetat på Utrikesdepartementet och på Säpo som analytiker.

När hon tog steget till att bli författare på heltid jobbade hon mot terrorism, bodde i Wien och hade en tjänst inom Osse, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

Men något kändes fel. Året var 2012, och hon hade bokdebuterat med Askungar – den första i serien om utredaren Fredrika Bergman – tre år tidigare.

– Jag hade haft ett fantastiskt år och Wien var en fantastisk stad. Men jobbet slukade väldigt mycket tid. Jag funderade mycket på det: ”Är detta det jag ska ägna mig åt så stor del av mina vakna timmar?”.

Kristina Ohlsson följde sitt hjärta

Svaret var nej. Hon kom fram till att hon skulle följa sitt hjärta och satsa på skrivandet på heltid. Sedan dess har Kristina Ohlsson varit minst sagt produktiv. Hon har sammanlagt fått 38 böcker utgivna, varav ungefär hälften för barn och unga.

Fantasin sinar aldrig.

– Att ha skrivkramp är helt obekant för mig. Det är en ynnest, och jag vill nog aldrig gå i pension! Däremot kanske jag inte kommer att jobba lika mycket längre fram.

Det lär hon inte behöva heller. För Kristina har – till sin egen stora förvåning – blivit rik på sitt författarskap. Men att leva i lyx och överflöd verkar inte vara hennes stil. Det som hon förändrat är främst boendet. Hon har kunnat köpa ett sommarhus i bohusländska Hovenäset, där hon tillbringade sin barndoms somrar.

Och när vi ses är det i det hon satsat mest pengar på: I en av hennes två vackra lägenheter i centrala Stockholm.

Har det förändrat ditt liv att bli förmögen?

– Detta är ett lite tråkigt svar, men mest ger det en väldig trygghet, till exempel om jag skulle bli sjuk. Det går inte att säga att man blir lycklig av pengar, men det är lättare att känna glädje om man inte förgås av oro för att elen blir dyrare eller att räntorna går upp. Att vara immun mot det är väldigt skönt, det är härligt att inte vara rädd för att förlora allt. Så det är lite naivt att säga att pengar inte betyder någonting alls.

Och visst unnar hon sig vissa saker som sätter guldkant på tillvaron. När hon reser bor hon gärna på bra och minnesvärda hotell. Hon köper råvaror av kvalitet när hon lagar mat eller bakar, som är ett stort intresse. Det har jag turen att få känna på när hon bjuder på nybakad sockerkaka som formligen smälter i munnen.

Den nya boken, Bortom broarna, gick snabbt upp på topplistorna när den kom ut i våras. Boken är speciell för Kristina – det är första gången hon skriver en berättelse utan någon spänningsintrig.

– Jag längtade efter det här jättefria skrivandet, så jag gör en utflykt dit nu. En deckargåta kräver en viss ram, så jag undrade – vad händer om jag tar bort den? När jag väl bestämt mig för min huvudperson Henrik så var det bara plattan i mattan. Det var länge sedan jag hade så fruktansvärt roligt när jag skrev, säger hon och ler.

Hon har ändå varit mån om att det ska vara spännande, att berättelsen ska ha ett starkt driv.

– Jag har oerhört svårt för böcker som bara ska vara ett vackert språk och ingen handling över huvud taget. Med det sagt så har jag stor respekt för att alla tack och lov gillar olika.

Om kärlek och hemligheter

Vilken genre går det då att sortera in den nya boken i? Jo, förlaget och Kristina är överens om att kalla den ”en roman om kärlek och hemligheter”.

Om vi börjar med kärleken så är de romantiska relationerna i boken komplicerade. Utan att säga för mycket handlar det en hel del om två olika sidor i en kärleksrelation – passionen, lust och förälskelse å ena sidan, gemenskap och trygghet å den andra.

– Det är ett spännande ämne. Attraktion är en kraft, och får den verka fritt så uppstår ett verkligt möte. Sedan är det inte självklart att det blir ”Åh, nu är det vi, vi ska köpa en gård och flytta ihop”. Utan även om det finns en spänning så gäller det att lära känna varandra också. Då kan man märka att det visst inte fanns så många gemensamma nämnare – även om det ibland kan funka utmärkt.

Hon förklarar:

– Det är just hur man kalibrerar en relation som jag tycker det är kul att skriva om. Och vi lever ju i en tid där det tack och lov kan finnas många olika sorters relationer.

Vad tror du själv – går det att förena passion med trygghet?

– Om det ska vara en livslång relation så måste det gå, tycker jag, säger hon med eftertryck.

– Eller också får man vara överens om att det är något annat... som att tycka om varandra, känna respekt och ha roligt ihop. Det kan också vara ett rikt liv. Men för mig skulle det inte räcka. Absolut inte. Alla bitarna ska med för att det ska hålla över sikt. Det är det som är svårt, men jag tänker att det inte är omöjligt.

Bokens relationer innefattar alltså även hemligheter. Här finns okända fäder och en liten speciell familj som består av en vuxen storasyster och en lillebror som fortfarande är ett barn. Det handlar också om att leva ensam, och kanske inte tänka på att det kan finns något annat, som Henrik gör – tills något händer …

När vi pratar om de två temana kärlek och hemligheter inflikar plötsligt Kristina:

– Det är faktiskt också en bok om döden, och vad vi gör med vår korta stund på jorden.

Just detta är något som författaren själv har fått anledning att fundera över. Hon drabbades av ett allvarligt sjukdomstillstånd och visste inte om hon skulle överleva.

Det hände precis när hon gjort slag i saken, sagt upp sig och flyttat från Wien till Stockholm för att se om författarlivet kunde fungera som ett heltidsjobb. Hon insjuknade dramatiskt och vårdades på sjukhus i flera veckor.

– Jag hade vatten i båda lungorna och kunde inte andas ordentligt på över en vecka. Det var helt fruktansvärt, som att kroppen stängde ner kvarter för kvarter.

Cancer, misstänkte läkarna, och ville kunna avfärda det först och främst. I tre veckor var Kristina akut sjuk, och hon minns tiden med fasa.

– Jag höll på att falla precis på mållinjen till mitt nya liv som författare. Jag hade fått den här insikten om att jag lade alldeles för många vakna timmar på något som jag faktiskt inte ville ägna mig åt – och så skulle jag inte få uppleva det nya livet. Det gjorde väldigt, väldigt ont.

Insikten om döden slog till med full kraft.

– Jag hade vetat intellektuellt att jag kunde dö ända sedan jag var liten, men när jag var så sjuk förstod jag den fulla betydelsen av det.

När det konstaterades att hon drabbats av streptokocker och kunde behandlas på sjukhuset vände allt.

Blev du annorlunda efter sjukdomstiden?

– Jag kände total eufori över att ha överlevt. Den höll i sig ungefär ett halvår. Jag var hög på livet och det tog tid innan jag blev mig själv igen.

Sedan dess ser Kristina till att ägna sig helhjärtat åt det hon tycker om. Förutom skrivandet är det att fotografera, baka, träna och träffa vänner. Hon älskar att ordna stora middagar och bjuda hem dem hon tycker om.

Just vänskap är en viktig ingrediens i boken. Där handlar det om att huvudpersonen Henrik känner sig övergiven av sin närmaste vän August, som flyttat till andra sidan landet för att bilda familj.

– Det finns så många böcker och filmer om äktenskap som går sönder eller om någon som är jättekär och det inte är besvarat. Men den övergivna vännen – och hur man räddar en sådan vänskap – är inte lika självklar att prata om. Ändå är vänner något av de viktigaste relationerna man har i livet, det gäller även om man också har en kärlek. Jag har vänner som definitivt kan kännas som syskon. Det är en rikedom.

Vad innebär en nära vänskap för dig?

– Att man har varandras rygg om det händer något. Men de flesta dagar i livet är man inte i desperat behov av hjälp, så då är det att man har ett kort steg in i varandras liv. Man är uppdaterad, hörs så ofta att man har koll på vad som händer. Och att man har väldigt roligt när man ses, att det finns en lojalitet och ömsesidig tillit.

Hon funderar lite.

– För mig är det nog viktigt med en gemensam värdegrund, att man delar vissa grundbultar. Visst kan vi ha politiska debatter och tjafs här hemma på middagarna, men det är aldrig så att vi skiljs som ovänner om en sådan världslig sak.

Kristina har inte bara gott om vänner, hon har dessutom fem syskon, varav ett är helsyskon. Under hennes uppväxt var de en ovanlig och stor bonusfamilj redan innan ordet fanns. Hennes föräldrar hade båda varit gifta på varsitt håll tidigare och hade med sig två äldre barn var till den nya relationen, och tillsammans fick de Kristina och hennes lillebror.

– Vi var en ovanlig familj när jag föddes 1979. Det gjorde att jag tidigt blev medveten om att det finns olika sorters familjekonstellationer. Jag har fyra syskon som är mycket äldre, så jag har vuxit upp främst med min lillebror Marcus. Jag tycker mycket om stora och livliga familjer, även om man kan vara olika nära varandra under olika tider i livet.

Kristina har själv valt att inte skaffa barn, något som fortfarande bryter mot den traditionella normen av att vara kvinna.

– Men jag har aldrig varit med om att någon har sagt något nedvärderande eller elakt om det, jag har ju hållit på med mitt och gjort annat.

Det går inte att undvika att prata lite om det skakiga världsläget med en före detta analytiker med Kristinas bakgrund. Men även om hon fortfarande är intresserad av världspolitiken längtar hon inte tillbaka till att arbeta med internationella frågor.

– Nej, jag gör inte det. Framför allt längtar jag inte efter ofria arbetstider och att ha en chef. Det finns något väldigt härligt i att vara sin egen.

Fotnot: Källa för mest sålda böcker är Svenska Förläggareföreningen.