Aprils månadssten – Diamant
Det finns ingen annan ädelsten som kan mäta sig med diamanten, vare sig det gäller hårdhet eller bländande ljusbrytning. Men så har också diamanten en helt annan uppbyggnad och struktur. Den består av kristalliserat kol som bildats långt ner i jordens innandöme under stark hetta och oerhört tryck. Förenklat kan man säga att det är kolatomerna som placerar diamanten i ett alldeles eget fack.
Även namnet ger en fingervisning om stenens motståndskraft. Det kommer från det grekiska ordet adámassom betyder okuvlig och oövervinnlig. Förr trodde man att dessa egenskaper även överfördes till bäraren, som blev ett under av driftighet och mod, alltid med segern inom räckhåll. Stenen sades också mota bort nattliga gengångare (fast det gällde bara om diamanten var guld infattad och bars på vänster arm).
Enligt Hildegard av Bingen bestod diamantens viktigaste egenskap av att den förintade djävulens makt. Och vissa läkare hävdade med bestämdhet att en nypa diamantpulver över morgongröten var det bästa medlet för att hålla sig frisk.
Diamanten är den hårdaste ädelstenen
På Mohs’ hårdhetsskala tronar diamanten högst upp och som vinnare är den överlägsen. Man brukar säga att om det skiljer enmeter i hårdhet mellan var och en av ädelstenarna på skalan, skiljer det 150 meter mellan diamanten och den näst översta.En diamant kan bara repas av en annan diamant och om stenen ska kunna slipas måste stålskivan vara preparerad med diamantpulver. Ändå kan diamanter hackas sönder och i starkhetta omvandlas de, något snopet, till koldioxid. Så helt okuvliga är de inte.
Det är också hårdheten, men framför allt stenens ljusbrytande egenskaper, som banat väg för den intrikata briljantslipningen som följer exakt beräknade proportioner och vinklar. En briljantslipad diamant har 57 fasetter, 58 om man räknar den understa fasetten, som ger en gnistrande färgrikedom när ljuset bryts i prismorna. Briljantslipningen är den mest efterfrågade, men större stenar slipas även i ovala, droppliknande eller rektangulära former.
DIAMANTENS FYRA C:N
När en diamant värderas finns det fyrafaktorer som gemmologen tar hänsyn till. Internationellt talar man om diamantens fyra C:n. De står för Colour – färg, Clarity – klarhet, Cut– slipning och Carat– vikt. Färgen ska lysa med sin frånvaro, det vill säga inte finnas alls. I en färglös diamant bryts ljuset obehindrat och kan stråla ut i regnbågens alla färger. Färgfrånvaro/vithet skattas enligt en internationell skala som går från D–E, ”mycket sällsynt vit”, ner tillS–Z, ”färgtonad”.
Klarheten ska vara god och fri från inneslutningar. En diamant utan inneslutningar brukar kallas luppren. Det finns olika gradbeteckningar för klarhet, där Fl/IF är topprankade och P1-3 hamnar på nedre planhalvan. Mellan dessa polerfinns bland annat VS och SI som står för”mycket små inneslutningar” respektive”små inneslutningar”.
Slipningen ska vara väl proportionerad och skickligt utförd. Ju bättre slipningen är desto större blir den färggnistrande ljusbrytningen, på fackspråk kallad eldeller dispersion. Vikten har betydelse för värdet. Ju större sten desto bättre, vilket inte innebär att två diamanter med samma vikt värderas lika. Här beror värdet på de övriga tre faktorerna. Diamanter av hög kvalitet finns i alla storlekar.
Ju mindre färg på diamanten – desto bättre
När andra ädelstenar beundras för sina intensiva färger gäller det motsatta för diamanten. Den ska helst inte ha någon färg alls; ju mindre desto bättre. En helt fläckfri vit diamant tillhör toppskiktet. Det betyder dock inte att diamanter i allmänhet saknar färg. Tvärtom! Merparten av alla diamanter som bryts är gulaktiga eller bruntonade. De kan också ha helt andra färger som blått, grönt, rosa, orange, rött och svart, ja faktiskt vilken färg som helst. Men det är bara en bråkdel av de färgade som anses hålla tillräckligt hög kvalitet för att klassas som ädelsten. I handeln brukar dessa diamanter kallas fancy.
Historien kan berätta om ett antal exklusiva färg diamanter, bland annat den kända Hope-diamanten i lysande blått – numera bakom skottsäkert glas på Smithsonian Institution i Washington. Och 2017 sålde Sotheby ́sen stor rosa diamantring på hisnande 59, 60ct för över 71 miljoner dollar. Den har fått namnet Pink Star Diamond.
Från antiken och fram mot 1700-talet, när Brasilien tog över stafettpinnen, var Indien ensam diamantproducent. Idag bryts de flesta diamanter i Sydafrika. Det finns ganska gott om dem, men tillgången och därmed prisnivån styrs till åttio procent av gruvbolaget De Beers, som under generationer härskat över rådiamant marknaden och bara pytsar ut väl avvägda mängder under rigorösa betingelser. Vad man än anser om monopol kan du vara viss om att så länge De Beers drar i trådarna behåller dina höggnistrande diamanter sitt värde.
Fakta: Kort om slipning
Gammalslipade diamanter, även kallade antikslipade, har större fasetter, rundare form och högre vikt. De ger ”mer diamant” för pengarna, men lite mindre glitter. Dagens strikt reglerade briljantslipning fick sin nuvarande form under tidigt 1950-tal.
Fakta om månadsstenar
Månadsstenar har förekommit under lång tid, men urvalet har skiftat genom åren. Vi utgår från den indelning som det amerikanska juvelerarförbundet antog 1912 och som med smärre variationer blivit världsomspännande.
Januari: granat
Februari: ametist
Mars: akvamarin
April: diamant
Maj: smaragd
Juni: månsten och pärla
Juli: rubin
Augusti: peridot
September: safir
Oktober: opal och turmalin
November: gul topas
December: turkos, blå topas och tanzanit