Moa Herngren skriver om en svärmors värsta mardröm
Säg svärmor och det kryper i kroppen på en del kvinnor. Kanske handlar tankarna om konflikter, konfrontationer och kriser.
– Det är en knepig och komplicerad relation för många. Det är en relation som man får på köpet, det är någon man inte själv har valt som man ska förhålla sig till, säger Moa Herngren, nu aktuell med romanen Svärmodern.
I boken har Åsa, 50 plus, svårt att komma nära sonens nya flickvän/sambo, och när paret snabbt blir gravida kompliceras relationen ytterligare. Det blir inte alls som Åsa har tänkt sig och hon går vilse när hon ska hitta sin nya roll som svärmor och farmor. Utan att avslöja för mycket leder några övertramp fram till en rejäl krasch i familjen.
– Många kan nog känna igen sig i att det blir problem fast man vill väl. Det kan bli missförstånd och det låser sig. Jag ville utforska det som många innerst inne är rädda för, vad händer om någon är gränslös, vad händer om det går för långt?
När hon själv blev farmor till Harry för två år sedan såddes ett frö till det som nu har blivit en bok.
– Jag var inte alls beredd på att det skulle innebära så starka känslor att bli farmor. Det var ju nästan som att få barn själv, samtidigt som man som far-/morförälder inte har några rättigheter. Jag har en otroligt bra relation till både min fina svärdotter och fina son men jag började tänka på de där historierna man hört genom åren där kontakten inte varit bra eller till och med brutits helt. Hur hamnar man där och hur blir det så? Jag började fantisera kring hur ett skräckscenario skulle kunna se ut.
Moa har även egna erfarenheter av såriga familjerelationer över generationerna.
– Min mormor tog avstånd från min mamma under en tid av min barndom och under några år träffade vi inte mormor och morfar, något jag sörjt och tänkt mycket på, säger Moa.
Blir överraskad
Hon är samtidigt noga med att påpeka att Svärmodern inte är självbiografisk, den handlar inte om henne och hennes familj.
– Visst hämtar jag i viss mån inspiration från mitt eget liv och det jag har upplevt. Jag bär med mig en skatt av karaktärer som jag har stött på, men när jag skriver hittar jag på och försöker leva mig in i situationer och karaktärer. Det är som en stor gryta där man stoppar i olika ingredienser och rör ihop eller som ett lapptäcke man syr av många bitar, säger hon och tillägger skrattande:
– Man frågar aldrig deckarförfattare hur många de har mördat i verkligheten eller om erfarenheterna är självupplevda.
Det är nyfikenheten på människor och våra relationer till varandra som är Moas drivkraft som författare.
– Det var oerhört intressant att gräva i relationen svärmor-svärdotter, inte minst för att det handlar om svåra och förbjudna känslor som svartsjuka, revirtänkande och rädsla för att bli lämnad utanför. Sådant som är svårt att prata om. Även mannen kan ju hamna i en svår situation om det skär sig mellan hans mamma och fru, det blir en lojalitetskonflikt och kan vara svårt att kritisera eller välja sida.
Moa säger att hon lyckligtvis har en mycket bra relation med både svärdotter och svärmor, men har varit öppen med att det har krisat i den bonusfamilj hon lever i. Därför tror hon inte att det behöver vara hopplöst även om man har kört fast i relationen med svärmor.
– Om det finns något budskap i boken så är det att det alltid finns olika perspektiv i en konflikt och att det sällan är svart eller vitt.
Hon tycker att självkritik, respekt och acceptans är viktiga byggstenar för att få en trasig relation att bli hel igen. Båda sidor måste släppa oförrätter för att kunna gå vidare.
– Ta första steget, sträck ut en hand. Man måste vara inkännande och förlåtande för att kunna lösa en konflikt, men man ska inte heller slå huvudet i väggen om det inte går. Svärdottern blir kanske inte extradottern man drömde om, men det kan bli en relation som fungerar på rätt nivå. Mycket handlar ju om vilka förväntningar man har. Släpper man sina egna förväntningar och accepterar verkligheten som den är blir det lättare.
Svärmodern är inte någon relationshandbok med goda råd och tips utan skönlitteratur och Moa säger att hon vill ge läsarna ett drama som är intressant, komplext och spännande. Det ska vara underhållning men med ett djup, med viktiga frågor som berör.
– Jag är ju autodidakt och har aldrig gått någon skrivarkurs, men jag tänker att om jag tycker att det är spännande att skriva om något så tycker förhoppningsvis läsarna att det är spännande att läsa om det. Både för min egen skull och för läsarna jobbar jag ofta med cliffhangers, man ska vilja läsa vidare och vilja veta hur det går.
Och hur det går vet Moa inte alltid när hon börjar skriva, historien och karaktärerna utvecklas efter hand.
– Det är det som är det roliga med skrivprocessen. Tjusningen är att jag inte alltid vet vad karaktärerna ska göra. Det är fascinerande hur de får liv och jag engagerar mig i dem och de överraskar mig. Det är magiskt!
Hoppade av skolan
Att vara författare ger också möjligheten att utforska sig själv i en fantasivärld.
– Jag kan ju låta karaktärerna testa saker som jag inte vill eller vågar göra i verkligheten och se vart det kan leda. Vad är det värsta tänkbara? Det kan kännas jobbigt, men det är intressant att utforska sina egna känslor och rädslor.
Redan som barn var Moa en bokslukare som också älskade att skriva. Kreativitet uppmuntrades i familjen Herngren och när Moa var i tonåren började hennes äldre bröder Måns och Felix synas i tv, men själv hade hon ingen längtan efter rampljuset. Det var skrivandet i form av dikter och noveller som var hennes grej.
Visst hade hon författardrömmar, men de kändes länge ouppnåeliga. Att hon som i dag skulle kunna försörja sig på att skriva vågade hon inte riktigt tro på.
– Vägen hit har varit knölig och krånglig. Jag hoppade av skolan och jobbade med många olika saker.
Karriären innehåller jobb på tv, frilansuppdrag som journalist och chefredaktörstjänsten på modemagasinet Elle. Men sedan Moa väl bestämde sig att satsa på skrivandet har det gått väldigt bra. Efter debuten 2007 med Allt är bara bra, tack har hon skrivit ytterligare sju romaner samt faktaboken Fältguide för bonusfamiljen. Moa har också skrivit manus till flera tv-serier som Solsidan, Svartsjön, Finaste familjen, Sjölyckan – och inte minst Bonusfamiljen som har blivit en stor succé. En fjärde säsong är på gång.
– Vi sitter och skriver på fjärde säsongen nu efter att ha fått en beställning från Svt. Inspelningarna har blivit försenade på grund av coronaviruset, så jag vet inte när serien kommer att visas, säger Moa som har skapat den tillsammans med sin storebror Felix Herngren, hans fru Clara Herngren och Calle Marthin.
Moa tror att tv-serien har blivit omtyckt av många skäl.
– Jag tror att många känner igen sig även om de inte lever i en bonusfamilj själva. Det är vardagsperspektivet på familjelivet som man inte har berättat om på det här sättet tidigare som jag tror engagerar. Vi har fått kommenterar som ”har ni suttit i vårt vardagsrum och lyssnat?”. Att flera generationer är med och att även barnen får synas är också viktigt. Av de tittarreaktioner vi har fått har vi förstått att man ofta diskuterar det som har hänt i serien med sina barn.
Se mer: Gör sommarens finaste och minsta midsommarstång
Mindre tabubelagt
En betydelsefull ingrediens i Bonusfamiljen är humor.
– Det är inte bara becksvart, man måste få garva åt eländet, säger Moa.
Hon erkänner att hon själv är mest lik Lisa, även om hon garderar sig med att det finns delar av henne i alla karaktärerna.
– Jag är som Lisa, lite kontroversiell, lite slarvig och curlar lite för mycket. Hon är nog närmast hjärtat, så är det.
För Moa är det också viktigt att få skriva om en bonusfamilj efter att själv ha levt i en sådan i många år.
– Jag brinner verkligen för bonusfamiljen och hoppas att det har blivit mindre tabubelagt att prata om hur svårt det kan vara att leva i en bonusfamilj. En bonusfamilj kan aldrig bli en kärnfamilj och det blir lättare om man inte försöker göra om den till något den inte är.
Under en besvärlig tid när hennes man och son inte kom överens blev lösningen att flytta isär. Nu bor Moa och maken åter ihop med hans barn. Moas son har själv bildat familj och Moa trivs med sin nya roll som farmor till Harry, två år.
– Jag är väldigt kär i mitt lilla barnbarn och älskar att tillbringa tid med honom. Jag brukar hämta honom från dagis någon gång i veckan och tycker att det är väldigt fint att få en vardag tillsammans. Jag är nog ganska busig och knasig som farmor. Det är väldigt lyxigt att inte ha föräldrarollen och behöva tänka på uppfostran utan att vara mer av en lekande person i hans liv. Jag hoppas att jag får vara en trygg punkt för honom som han känner att han kan komma till när han behöver men som också är någon som han har roligt med, säger Moa som har märkt fler skillnader jämfört med mammarollen:
– När vi ses så skrattar vi mycket och jag leker mycket mer med honom än vad jag gjorde som mamma. Oftast märker jag hur jag hamnar på golvet med Harry och hans leksaker. Just nu lär han sig prata och vi sjunger mycket och leker med ord och bokstäver. Harry är en väldigt glad och kärleksfull liten kille med mycket humor. Jag ser mycket av Max i honom men också mycket av min fina svärdotter Madeleine.
Vem är Moa Herngren?
Ålder: 51 år.
Familj: Maken Tomas, 49 år, sonen Max, 24 år, barnbarnet Harry, 2 år, bonusbarnen Leia, 14 år, Nelly, 17 år, och Wille, 29 år.
Bor: I Stockholm.
Fritidsintressen: Jag är dålig på fritidsintressen eftersom mitt jobb är lite av min hobby. Skriver helst på en ny bok om jag har tid över. Tycker om att springa eller åka ut med båten.
