Tina Nordströms nya liv med kärleken – en dröm som gått i uppfyllelse: ”Rätt beslut”

Genialt köksknep för färska kryddor

Tina slog igenom år 2000 som första kvinnliga finalist i Årets kock. Det var också där hennes talang för tv upptäcktes. Med sitt sprudlande sätt och oemotståndliga charm gick hon rakt igenom rutan.

Ett år senare blev hon känd för hela svenska folket när hon lagade mat i det omåttligt populära programmet Mat tillsammans med Tomas Tengby.

Sedan dess har hon skrivit en rad böcker och programlett bland annat Sveriges Mästerkock och Sveriges yngsta Mästerkock. Nu har hon varit borta i två år från Hela kändis-Sverige bakar men gör comeback i höst.

– När de ringde sa jag bara ”Det är klart jag kommer”. Och när taxin rullade in här så kände jag mig hemma. Det här är jag, säger hon.

Juryn består i år, liksom i fjol, av Tina, bakprofilen Camilla Hamid och konditormästaren Bedros Kabranian.

Den här säsongen tävlar bland andra programledaren och författaren Agneta Sjödin, fotbollstränaren Janne Andersson, journalisten och författaren Alexandra Pascalidou och komikern Hasse Brontén.

Programmet är Sommarsverige porträtterat. Det är vackert, roligt, lättsamt och sprängfyllt med inspiration till bakning.

Tina har många bollar i luften. Till hösten släpper hon boken Min vintermat och i våras var hon med i Masked singer på TV4.

– Jag var Höstacken. Det var otippat kul. Det var som att jag levde ett hemligt parallellt liv. Min man visste om det, men inte mina barn. Och det var okej att ljuga. Jag njöt nästan lite av det. Min son sa ”Jag vet att det är du som är höstacken” men jag bara fortsatte att blåneka, skrattar hon.

Matdoft är lika med trygghet

För Tina kom matintresset tidigt. Tinas föräldrar drev Ramlösa värdshus i Helsingborg. Pappa var kock och lagade all mat från grunden, mamma serverade.

Tina hade många vuxna runt sig, personal och farmor och farfar runt knuten. Alla hjälptes åt.

– Doften av mat är trygghet för mig. Jag åt äggakaka hos farmor och blev förhörd på läxorna av Kerstin som jobbade som kallskänka, samtidigt som jag drog av skinnet på tonvis med sill, säger hon.

Föräldrarna jobbade jämnt, det var bara något Tina fick förhålla sig till. Hon fick tidigt lära sig att uppföra sig.

– Jag visste att när jag gick genom svängdörren på värdshuset så visste jag att jag var tvungen att sträcka på ryggen. Ibland ställde jag mig bredvid mamma och väntade in att hon skulle bli klar med en beställning. Sedan viskade jag ”Får jag gå till Maria och leka?”.

Tina hade ingen tanke på att hon själv skulle bli kock när hon sökte till gymnasiet. Att hon sökte restauranginriktning var mer av lathet. Hon var skoltrött.

Efter gymnasiet åkte hon till Köpenhamn och jobbade på olika restauranger. Hon beskriver det som en fantastisk tid. Det var ovanligt med tjejer i köket och hon gillade att sticka ut. På den tiden var Danmark i framkant när det gällde både råvaror och matlagning.

Efter avslutad kockutbildning började hon tävla i mat. År 2000 var hon med i Matolympiaden Erfurt i Tyskland och tog silver tillsammans med sitt lag.

– Jag är en riktig tävlingsmänniska. Det var egentligen där jag tänkte ”Shit, man kan tävla i mat”. Då väcktes mitt intresse för att bli ännu bättre, säger hon.

Tina Nordströms relation till föräldrarna

Tina värdesätter tid med familjen och försöker träffa sina föräldrar så mycket som möjligt. På frågan om hon är mer rädd om tiden nu med tanke på att de är lite till åren, skakar hon på huvudet.

– Det är klart att jag förstår att jag inte kommer få ha dem för evigt, men jag tänker inte så. De är så nära och så involverade i våra liv.

I dag är Tinas föräldrar skilda. Hennes pappa bor i Helsingborg och hennes mamma bor bara fem mil bort, i Båstad. När hon hälsar på sover hon ändå alltid över hos Tina med familj.

– Hon har sitt eget rum. Hon har alltid två hundar och en katt i sängen. De våldgästar henne på nätterna. Alla älskar mormor. Hon sover knappt en blund och kommer upp som ett vrak varje morgon, skrattar Tina.

Pappa träffar hon ofta. Mycket av inspirationen när det gäller mat kommer från honom. Hans rustika och rejäla sätt att laga mat från grunden har färgat henne. Hon kan fortfarande tycka om råa lingon till gräddsåsen, eftersom det var så det skulle vara på 1980 och 90-talet.

Men i dag lagar han inte lika mycket mat längre. Nu är det Tina som lagar till honom istället.

– Han har gett mig så mycket, så jag vill ge lite tillbaka. Han kan säga ”Det här var bra men såsen skulle behöva lite mer syra”. Och så har vi alltid diskussioner om hur man kokar ris. Jag kokar med bara lite vatten och salt. Han tycker det är slarvigt. Själv fräser han på lök, paprika och buljong som han blandar i vattnet, säger hon.

Så träffades Tina Nordström och Martin Holmqvist

Tina och hennes man Martin gick i samma klass i lågstadiet. Hon erkänner att hon redan då hade ett gott öga till honom, men det var först i gymnasiet som de blev ett par.

– Vi har verkligen varit ihop sedan istiden och känner varandra utan och innan. Vi ger varandra mycket frihet, det är nog hemligheten för att få det att hålla. Man får göra sitt. Jag jobbar och reser mycket och han gör också det han verkligen vill göra, säger hon

Familjen har ett stort gemensamt intresse – handboll. Martin har spelat och båda deras barn Elsie, 17, och Albin, 20, spelar flera gånger i veckan. Även Tinas pappa är intresserad. Han följer med och tittar på alla barnens matcher.

– Vi är tokiga i handboll och jag kan inte gå förbi köket utan att någon gör en stegkombination. Ibland blir det nästan lite för mycket och det händer att jag säger ”Kan vi prata om något annat än handboll?”.

Familjen har ett lantställe i Vemdalen. Det är deras ”happy place” och ett ställe som alla älskar. Dit åker de så ofta de kan.

För några år sedan köpte de även en stor gård i Mörarp, utanför Helsingborg. När hon får en fråga om gården skrattar hon samtidigt som hon suckar.

– Ahhh, gården är ju gården!

Hon berättar att huset är i stort behov av renovering, att taket måste bytas, att Martin visserligen är händig men att det är så mycket som måste göras att de har köpt in all hjälp. Men hon berättar också att det är en dröm som har gått i uppfyllelse.

– Det var absolut rätt beslut. Vi har alltid velat ha en gård. Det är så härligt att kunna släppa ut katten och hundarna. Och nu ska vi bli biodlare. Vi har precis köpt dräkter och kupor, säger hon.

Hon ler ett stort brett leende. Det är omöjligt att inte smittas av hennes livsglädje och engagemang.

– Vi är lite bonniga både jag och min man, men jag vill bli ännu mer bonnig, säger hon och skrattar. Vi tycker om grus under fötterna. Det passar oss. Min man jagar och gillar traktorer och fordon. Och på gården kan han hålla på med det. Han har precis köpt en hjullastare.

Hon berättar att boytan är på 400 kvadrat.

– Det är så stort. Ibland orkar jag inte gå upp för trappan så ibland ringer jag Elsie och säger ”Kom nu! Nu är det mat”, säger hon och skrattar.

Tina älskar att pyssla i trädgården. Det är inte helt lätt att hålla den vid liv, eftersom hon reser så mycket. Om hon inte själv vattnar så blir det inte av. Men målet är att hon en dag ska ha en välskött och vacker trädgård.

– Jag kopplar verkligen av när jag får hålla på. Jag älskar att ta med mig en kaffe och gå ut till mina odlingslådor. Jag har en liten ful bänk där som jag sätter mig på och så tittar jag på mina rabarber och tänker ”Nu tar dem sig nog”. Det mår jag väldigt bra av, att kolla odlingslådorna och klippa gräset. Jag älskar att klippa gräset, säger hon.

Oroliga tankar kom med klimakteriet

Vi kommer in på klimakteriet som är ett hett ämne för kvinnor över 50.

– Om jag känt av några klimakteriebesvär? Absolut, i allra högsta grad, säger Tina.

Hon berättar att hon för några år sedan hamnade i obalans och att hon plötsligt fick svårt att sortera bland oroliga tankar.

– Jag brukar kunna tänka: Det där tankarna är inte vettiga, bort med dem, men helt plötsligt kunde jag inte värja mig. Det störde mig. Saker som annars inte kom åt mig kom plötsligt åt mig. Jag blev påpucklad av mig själv och det brukar jag inte bli, säger hon.

Tina har en väninna som sa ”nu kollar du upp det här”.

– I dag äter jag östrogen och det är en otrolig skillnad. Jag tycker att man ska gå till läkaren direkt om man har besvär. Det är viktigt att veta att det finns hjälp att få, säger hon.

När vi börjar prata om att sonen Albin som är 20, snart är flyttredo märks ett stråk av sorg i Tinas annars så sprudlande ansikte.

– Han tar studenten nu, så det blir antingen plugg eller handbollsskola på annan ort. Han är absolut redo att börja sitt eget liv. Jag kommer att släppa honom, men det är klart att det känns lite jobbigt. Jag kommer att möblera om i mitt schema, så att jag kan finnas där för honom. Han är så vettig, så jag är inte orolig, säger hon.

Det låter som att Tina vill föra över lite av sin egen barndom till sina barn. För henne är familjemiddagarna heliga. Det får gärna vara livligt, bullrigt och högt i tak. Kärleken till maten finns där. Och tryggheten!

– När vi alla samlas trivs jag som bäst. Vi pratar verkligen om allt. Hundarna är också med. Vi har gjort dem så sociala. De sitter på varsin stol runt köksbordet, avslutar Tina Nordström.