Novell: Första julen som skild skulle hon fira själv – inte med en ny man

Du behöver resa bort ett tag. Skingra tankarna. Vila upp dig. Tänk så jobbigt du haft det här sista året!”

Hennes vänner hade varit rörande eniga och till sist hade Lina gett dem rätt. Tiden efter skilsmässan från Simon hade verkligen tagit musten ur henne och till sist hade hon själv insett att hon måste komma bort.

Det var därför hon befann sig på en liten ö mitt ute i skärgården den här julen, i stället för att gå på de sedvanliga julfesterna och middagarna.

Hon tackade sin lyckliga stjärna för att hon hade ett arbete som gav henne möjligheten att arbeta hemifrån och själv bestämma över sin tid. Och, förstås, för att hon hade en god vän som hade kontakter med en stugägare som hyrde ut till ett överkomligt, och till och med lågt, pris. Stugan var gisten och dragig men hade en svindlande utsikt över klippor och hav och här fanns både el, varmvatten och öppen spis. Hon behövde inte så mycket mer.

Mat hade hon köpt med sig så det räckte och blev över. Konserver mest, men också en liten julskinka, ingredienser till några goda sillinläggningar och ett par flaskor glögg. Bonden som ägde stugan, och som bodde en bit längre inåt ön, kunde dessutom bistå både med mjölk och grönsaker och andra färskvaror om hon behövde.

Bonden hette Matti och var en högrest och gladlynt man i hennes egen ålder. Han hade tagit emot henne vid bryggan när hon kom med taxibåten och inte bara gett henne nyckeln till stugan utan dessutom en hel låda med ägg och grönsaker.

– En liten ”inflyttningspresent”, sa han och log.

Lina tyckte om hans leende. Hon tyckte faktiskt om det mesta hos honom. Det förvånade henne lite, för hon hade inte trott att hon skulle bli attraherad av en man så nära inpå skilsmässan. Men det var något speciellt med Matti …

Han hade vuxit upp på ön, berättade han, och efter några års studier i storstaden hade han till sist valt att återvända och ta över familjens lantbruk.

– Det är förstås ett ganska litet lantbruk, sa han, men det är så jag vill ha det. Jag klarar mig gott och väl på det jag odlar och på de djur jag har här. Stordrift är inget för mig. Jag äter visserligen gärna kött, men bara om djuren har mått bra under sin tid på jorden. Så de få slaktdjur jag har strövar fritt här, och när det väl är dags att slakta så gör jag det i mitt eget slakteri.

En enkel livsfilosofi som Lina kunde skriva under på. Själv hade hon tillbringat somrarna på sin morfars lilla gård och hon visste hur djur skulle skötas för att må bra. Hon kunde inte låta bli att beundra Matti och hans jordnära sätt att leva. Han utstrålade en så innerlig harmoni och glädje att hon blev varm inombords.

– Om du behöver hjälp med något, eller om du får några problem, så är det bara du ringer eller kommer förbi. Gården ligger på en kvarts gångavstånd, avslutade han och pekade ut riktningen.

Lina kom på sig själv med att undra om han hade familj. Det var lätt att föreställa sig honom tillsammans med en kärleksfull kvinna och med två, tre barn lekande på gården. Inte för att det angick henne. Han var en trevlig och trygg hyresvärd, helt enkelt, det var allt.

Det hindrade inte att hon fortsatte att tänka på honom. Hela tiden. Den rufsiga kalufsen, hans glada ögon, det varma leendet … Det var nästan så hon önskade att det skulle bli något krångel med el eller vatten så hon var tvungen att besöka honom.

Sådan tur – eller otur – hade hon inte. Men när hon steg upp nästa morgon och gav sig ut på en morgonpromenad i den frostiga vintermorgonen gick hennes fötter nästan automatiskt utmed den väg som Matti pekat ut.

När hon kom så långt så att hon såg gårdsplanen och uthusen stannade hon till. Hon visste egentligen inte själv vad hon hade förväntat sig, men någonstans hade hon närt ett hopp om att Matti var singel, precis som hon själv.

Det var han inte. På gårdsplanen såg hon en kvinna och två barn, och det var uppenbart att de hade en nära relation.

Typiskt, tänkte hon. Men samtidigt var det förstås lika bra. Det sista hon behövde just nu var en ny relation. Det räckte så väl med den hon just avslutat.

Hon undrade vad Simon, hennes exmake, skulle ha sagt om han fått veta att hennes hjärta slog snabbare när hon såg en skärgårdsbonde i blåställ. Han skulle förmodligen bara ha skakat på huvudet. I hans ögon var män som Matti förlorare. För Simon var en hög inkomst och statusprylar det viktigaste i livet.

Men så hade han heller aldrig varit den kärleksfulle äkta make hon hade önskat sig. Och nu, när den första svåra tiden efter uppbrottet var över, kunde hon stundom komma på sig själv med att känna en viss lättnad. De hade ju egentligen aldrig passat ihop. Att hon trots det tagit skilsmässan så hårt berodde nog mest på att hon kände det som ett misslyckande.

Hon vände och gick tillbaka till stugan. Det blåste snålt och hon tände en brasa och värmde en kopp te. Sedan slog hon sig ner framför brasan med en bok och sjönk in i en spännande brittisk deckare. Den blev hon sittande med tills det började skymma, och det knackade på dörren. När hon öppnade stod Matti utanför.

– Ursäkta att jag stör, sa han, men jag tänkte fråga om du kanske vill komma på julmiddag i morgon kväll? Jag vet att det är kort varsel, men jag tänkte inte på det när vi sågs igår.

– Det var väldigt snällt att tänka på mig, sa Lina, men jag vet inte … Jag vill inte tränga mig på. Du ska inte behöva känna att du har något särskilt ansvar för mig bara för att du hyr ut stugan till mig.

– Det gör jag inte heller, sa han och såg rakt in i hennes ögon. Jag frågar för att jag vill.

– Men … Tycker familjen att det är okej att en främling kommer då?

– Det är klart de gör, svarade Matti. Ju fler gäster, desto roligare fest! Vi brukar bjuda in de flesta som befinner sig på den här sidan av ön, det är tradition.

Lina stod kvar i dörröppningen och såg länge efter honom när han gick. Sedan gick hon in i det lilla köket och tog fram ingredienserna till sillen. Något ville hon bidra med till julmiddagen och hennes krämiga basilikasill, och den fräscha sherrysillen, brukade gå hem hos de flesta.

Julaftons morgon bjöd på ett mjukt, stillsamt snöfall och Lina blev glad som ett barn. En vit jul … Vad kunde vara bättre?

”Att få krypa in i Mattis famn”, tänkte hon stilla.

Men så skulle det inte bli. En trevlig julafton skulle hon nog få ändå, tänkte hon, och hon var glad över att hon packat ner en klänning bland de vardagliga fritidskläderna.

När hon kom fram till Matti hade det slutat snöa, men marken var vit och vacker och gårdsplanen var prydd med marschaller. På varsin sida om ytterdörren stod en upplyst gran, täckt av snö, och när Matti öppnade sken han upp i ett ljust leende.

– Så roligt att du kom, välkommen! Kom så ska jag presentera dig för familjen!

Familjen och de andra gästerna minglade i köket där det doftade glögg och pepparkakor, och det dröjde inte länge förrän även Lina hade en glöggmugg i handen. Matti presenterade henne för alla, och till sist för kvinnan som hon sett på gårdsplanen dagen innan. Hon räckte leende fram handen:

– Hej, Miriam heter jag. Jag är Mattis syster.

Lina kände hur hjärtat tog ett skutt inombords. Matti var alltså inte gift. Han var singel, precis som hon själv …

Efteråt kunde hon inte minnas att hon någonsin upplevt en lika underbar julafton. Allt eftersom kvällen led blev det tydligare och tydligare att Matti kände samma attraktion som hon själv, det syntes i hans ögon och märktes på hans röst. När festen var över och det var dags att gå hem drog han henne intill sig och höll om henne hårt och länge.

– Det känns som om det var ödet som förde dig just hit, till den här ön, sa han lågt.

– Jag känner samma sak, sa hon med ansiktet tätt intill hans.

– Hur länge kan du stanna? Här på ön, menar jag.

– Så länge vi vill.

Och det var alldeles sant. Det fanns ingenting som höll henne kvar i det gamla livet. Hur det nya skulle bli hade hon ingen aning om. Men när hon kröp in i Mattis famn kändes det som om hon kommit hem.