Novell: En kvinna hittades död i skogen – var mördaren nu ute efter henne?
Det började bli sent på eftermiddagen. Mörkret utanför fönstret lystes upp av en lykta som hängde över byvägen och sakta rörde sig i vinden. Eva-Lena hällde upp kaffe i deras koppar och försökte truga på Birgitta en kaka till. Men hon såg på klockan och förklarade att det var hög tid för henne att bege sig hemåt.
På väg ut till hallen med barnbarnet Lotta sovande i barnvagnen hörde Birgitta att Eva-Lena hade skruvat upp ljudet på radion. En nyhetsreporter sa att polisen satt in alla resurser i jakten på vad de misstänkte var en mördare.
Kvällen före hade en kvinna hittats död intill motionsspåret som letade sig fram bland granarna i skogen. Några motionärer som gett sig ut i höstrusket hade larmat polisen sedan de hört rop på hjälp.
När de kom fram till platsen var det för sent. En kvinna låg bara en meter från motionsspåret livlös på marken. Ambulans och polis larmades, men de kunde bara konstatera att kvinnans liv inte gick att rädda.
Polisen hade snabbt inlett jakten på mördaren och försökte med hjälp av hundar spåra honom. Men det slutade med att hundarna tappade spåren efter mannen vid en parkeringsplats. Polisens teori var att han haft sin bil parkerad och kört ut på den stora motorvägen som passerade samhället.
Den täta granskogen fanns på båda sidor om motionsspåret, som var närmaste vägen hem för Birgitta. Det var mörkt och höstkylan kändes inpå kroppen och plötsligt tyckte hon sig se en rörelse i skogen.
Några grenar böjde sig sakta och hon tyckte att hon hörde tysta steg i den stilla vinden. Hon kastade en blick på barnvagnen. Lilla Lotta låg med slutna ögon och såg ut att ha det riktigt gott.
Birgitta stannade och lyssnade. Nu var det bara vinden som susade i träden. Hon fortsatte att vandra vidare och ansträngde sig för att bevara lugnet och skaka bort känslan av olust. Men rädslan hade blivit hennes följeslagare och när hon kom fram till en parkeringsplats funderade hon på att ta fram mobilen och be någon komma och möta henne.
Klockan var ganska mycket och inga motionärer syntes till. En enda bil stod parkerad på platsen och hon kände sig genast lite lugnare. Bilen tillhörde en grannfamilj som hon visste ofta var ute i skogen och motionerad. Bilen var övergiven och hon tänkte för en sekund ställa sig intill den och vänta tills någon i familjen kom dit. Men det hade blivit riktigt kallt och Lotta hade vaknat och jämrade sig som om hon frös.
Birgitta stoppade om barnbarnet och fortsatte promenaden. Spåret var visserligen upplyst, men det var långt mellan lyktorna som hängts upp i träden och så fort hon lämnat parkeringsplatsen slöt sig mörkret omkring dem.
Hon frös till is när hos såg den svarta gestalten
Hon hade bara tio minuters promenad kvar när ljudet kom tillbaka och hon såg att något rörde sig inne bland träden. Nu blev hon riktigt rädd och tankarna kom tillbaka till nyheten om mördaren i motionsspåret.
Hon koncentrerade sig på att komma vidare och slängde samtidigt blickar mot området runt omkring. Det var framförallt några täta buskar på höger sida av spåret som hon började stirra mot.
Plötsligt hörde hon ljudet av smygande steg på nytt. Hon stannade och såg sig omkring i mörkret. Långt framför henne, kanske hundra meter, gjorde stigen en sväng och försvann. Ett gult ljus spred sig och hon såg en lykta som hängde över spåret. Bara jag kommer fram dit är nog faran över, tänkte hon.
Ett par sekunder senare blev hon iskall och stannade. Nu var hon säker. Det var någonting som hände i skogen en bit framför henne. Grenarna som svängde ut rörde sig och ljudet av steg kom tillbaka.
Jag klarar inte det här, tänkte hon, jag måste ringa. Mobilen låg i kappfickan och hon fick snabbt fram den men tvekade om vilket nummer hon skulle ringa.
I samma ögonblick dök en stor svart gestalt upp i spåret framför henne. Hon kunde inte omedelbart uppfatta vad det var, men hon tyckte att figuren hade formen av en människa. En mördare? tänkte hon genast och började slå numret till polisen.
Men då kom nästa chock och hon frös till is. Den svarta gestalten som närmade sig kunde vara ett djur. Det såg ut som en varg.
Hon blev stående blickstilla och följde fascinerad och vettskrämd vargen med blicken. Den gick långsamt mitt i motionsspåret och liksom vädrade i luften. När den var tjugo meter framför henne stannade den. Då såg hon att bakom den kom två små valpar.
Varghonan gjorde sig ingen brådska utan stod bara och stirrade på Birgitta innan den sakta vände sig om och tog ett par steg åt sidan. Valparna följde efter och inom en minut var alla tre försvunna.
Väl hemma tände Birgitta en brasa i kakelugnen. Lilla Lotta låg på mattan på golvet framför elden och lekte med sin docka. Hon hade ringt Eva-Lena och berättat om promenaden och skräcken när hon först trodde att det var en mördare och sedan förstod att det var en varg som visade sig mitt på motionsspåret. Och lättnaden när den försvann in i skogen med sina valpar.
Eva-Lena sa att hon kanske inte hade behövt vara så rädd. Mördaren i motionsspåret hade redan gripits av polisen