Novell: Hon är besviken efter alla hopplösa dejter – finns hennes stora kärlek runt hörnet?
Ella hade chattat med Martin Carlsson från dejtingsidan i någon vecka och till slut hade hon gått med på att träffas och äta middag. Hon blev visad till ett bord i hörnet av restaurangen, där en man väntade. Det var svårt att slita blicken från hans illgröna kavaj.
– Hoppsan! sa han och reste sig. Jag hade inte räknat med att du skulle vara så snygg!
Ellas första intryck hade inte varit till Martin Carlssons fördel. Dessutom irriterade det henne att de bilder hon sett av honom var flera år gamla. De ostyriga lockarna var numera ett glest hårfall med en stor och kal fläck som blänkte mitt uppe på hjässan.
Ju längre kvällen led, desto tydligare blev det att första intrycket varit korrekt. Martin var irriterande och tråkig. Vartenda samtalsämne han drog upp handlade om honom själv.
Till slut ledsnade hon. De hade redan avhandlat ämnet rökning. Martin var emot cigaretter och Ella såg nu sin chans till fem minuters flykt från sitt trista sällskap.
– Du får ursäkta mig, men jag måste verkligen ta ett bloss, ljög hon och satte av mot restaurangens utgång.
Det var bara några få rökare som höll till utanför i snålblåsten. För säkerhets skull frågade hon en av dem om hon kunde få en cigarett – om Martin skulle komma efter.
– Eld? undrade mannen när han såg att hon inte tände cigaretten.Ella skämdes.
– Jag röker inte, förklarade hon. Du får gärna tillbaka den här om en stund. Jag behövde bara en ursäkt för att kunna smita från mitt sällskap.
Hon gjorde en grimas.
– Usch, det låter hemskt!
Mannen skrattade. Hon la märke till hur bra han såg ut. Han var lång och mörkblond och ögonen glittrade.
–Tråkig date?
Hon nickade och mannen avslöjade att han tagit en kort men välbehövlig paus från en affärsmiddag med några kunder.
– De beställer in rader av drinkar och snapsar. Inte vad jag behöver när det är arbetsdag i morgon.
De småpratade om sina respektive jobb innan hon gav tillbaka cigaretten.
– Tack för lånet och sällskapet!
– Tack själv! Hoppas att ditt tråkiga sällskap har vett att betala för middagen.
Men Ella hade inga förhoppningar om det. Mycket riktigt. När det var dags drog han fram en miniräknare. Notan skulle delas rättvist på öret efter vad de hade beställt.
– Dela på hälften! föreslog Ella.
– Nej, rätt ska vara rätt!
Ella kunde ha klappat till honom. Hon längtade hem och det första hon skulle göra var att radera Martins mejladress.
Själv heter jag Tobias, kallas Tobbe.
Martin kysste henne oväntat och hårt när det var dags att skiljas åt. Ella ryggade ilsket tillbaka.
– Jag ringer dig i morgon så planerar vi något nytt, sa han.
Ella lämnade honom vid bordet där han väntade på att servitören skulle komma med växeln. Hon misstänkte att han skulle roffa åt sig dricksen men orkade inte stanna.
När hon var på väg mot dörren fick hon syn på charmören från rökpausen, i ivrigt samspråk med några äldre herrar. Ella vinkade när hon märkte att han såg henne. Mannen ursäktade sig och hann ikapp henne vid utgången.
– Jag uppfattade inte ditt namn! sa han med en glimt i ögat.
– Tänker du be om mitt telefonnummer också? frågade hon på skoj. Jag heter Ella.
– Och telefonnumret? log han. Själv heter jag Tobias, kallas Tobbe.
Det hade varit trevligt att träffa Tobias, men sitt telefonnummer tänkte hon inte lämna ut.
– Jag måste skynda mig, mumlade hon. Ha en trevlig kväll!
Ella småsprang i riktning mot hållplatsen. På ett sätt hade det trots allt blivit en ganska intressant kväll, tänkte hon belåtet.
Du gjorde stort intryck på mig
En eftermiddag på kontoret ett par dagar senare fick Ella ett besynnerligt samtal. Receptionisten sa att en man sökte henne men att han inte visste hennes efternamn. Ella tog samtalet och förväntade sig en vanlig kund med vanliga frågor.
– Tobbe Lind, hejsan. Vi träffades häromkvällen på restaurangen. Du kanske inte minns mig, men du gjorde stort intryck på mig...
Ella avbröt honom.
– Hur fick du mitt nummer?
Mannen i luren erkände att han på ett ungefär hade kommit ihåg det bolagsnamn hon hade nämnt när de pratat om sina jobb, men att han hade funnit flera företag med liknande namn. Han hade ringt runt till alla för att fråga om där fanns någon Ella med mörkt hår och skrattgropar.
– Nu hör jag ju att jag har kommit rätt!
Vilken ihärdighet! Hon visste inte vad hon skulle svara.
– Betalade han, din kavaljer från i förrgår?
Det skrattade hon hjärtligt åt.
– Nej, vad tror du? Det skulle vara millimeterrättvisa. Miniräknaren kom fram.
– Följ med mig ut i kväll, så betalar jag hela middagen. Samma ställe som sist halv åtta? Bordet är redan bokat i namnet Lind.
Hon blev på mållös. Vad tog han sig för friheter?
– Vi känner ju inte varandra! protesterade hon lamt.
I samma stund visste hon vad motargumentet skulle bli. Hon hade ju inte heller känt sitt senaste restaurangsällskap.
Tobias gjorde flera bra övertalningsförsök på sin sida av telefonen. Ella tänkte över situationen. Det var fredag, hon var singel och en snygg man hade lovat att betala hennes middag. Vad skulle hon egentligen bråka om?
– Vi ses där då, sa hon avmätt. Beställ ett glas rött åt mig om du kommer först.
Det italienska vinet var gott. Hennes beundrare satt vid bordet när hon kom, lite lagom sent. Han hade beställt in en flaska av det italienska vinet. Han kom henne till mötes och hälsade med en lätt kyss på hennes kind.
Tobias var artig, underhållande, romantisk. Middagen var inledningsvis mysig, men efterhand kände Ella att han var nästan lite väl perfekt. Något litet fel eller irriterande drag måste han väl ändå ha?
Han rökte visserligen, men Tobias Lind verkade osannolikt felfri. Det retade henne. Han var rolig, snygg och hade spännande historier att berätta.
Det blev till en envis lek att försöka finna åtminstone ett fel, förutom rökningen. Hon betraktade hans händer, rökare hade ibland gulfärgade fingrar.
Så la hon märke till en smal, blek rand på det vänstra ringfingret. Tänk att hon inte hade sett det tidigare.
Hon avbröt honom mitt i en historia om en misslyckad segelsemester i Grekland.
– Är du gift?
Tobias blev tyst.
– Hur kunde du veta det? frågade han med uppriktig förvåning.
Ella hade hittat felet och det var inget litet fel.
– Vi avbryter här nu, sa hon kort. Jag är inte intresserad av att gå ut med en gift man.
Än en gång skyndade hon ut från restaurangen. Jo, det här var allt en riktig saga. Vilken typ! Hon stampade ilsket iväg till busshållplatsen.
Ella slog sig ner vid fönstret på en av platserna längst bak i bussen. Besvikelsen och ilskan låg som ett moln omkring henne. Därför kändes det mer än irriterande när grannen hejade glatt.
Jonas bodde i ett prydligt vitt hus precis runt hörnet från Ellas egen vindsvåning. Han var alltid trevlig. Med ens rann hela historien ur henne och Jonas skrattade högt.
– Snyggt knep, tyckte han. Att ringa upp dig på jobbet... Inte dåligt! Man är tydligen inte tillräckligt framåt när det gäller att dejta. Tack för tipset!
De småpratade hela vägen hem. Jonas var en väldigt rar kille, tänkte Ella när de skulle skiljas åt. Han blev stående vid grinden, huttrande i den kyliga vinden.
– Följ med in på en fika!
Ella tvekade ett ögonblick.
– Tack gärna! Men låt mig i så fall hämta min chokladkaka, jag har en stor bit i frysen.
– Det låter perfekt.
Ella smålog och rotade runt i frysen. Efter alla misslyckade försök med främlingar kändes bra att tillbringa kvällen med en granne. Någon som hon brukade småprata med och som hon alltid tyckt om.
Hon blev stående framför spegeln, borstade håret, satte upp det och sprayade på sig lite parfym.
Med chokladkakan i handen och en spirande känsla av förväntan gick hon mot grannhuset.
Tänk om kärleken väntat på henne precis runt hörnet?
