Novell: Han kan inte släppa taget om sin döda fru
Att han går runt och pratar med sin döda fru när världen är full av levande människor.
Stina skulle ha blivit arg på honom.
Hon tyckte alltid att det är en människas skyldighet att njuta av livet medan man har det.
Med raska tag torkade han av diskbänken och vred ur och hängde upp trasan på kranen.
– Det blev väl bra sa han högt, och blinkade upp mot taket.
Sedan han blev änkling för snart två år sedan hade han fått lära sig många nya saker. Göra rent diskbänken var bara en av dem. Numera både manglade och strök han som om han aldrig gjort annat. Det var mycket som Stina skött och som han aldrig egentligen funderat så mycket på. Så många sysslor som inte märktes förrän det plötsligt inte var någon som gjorde dem längre.
Han hade gjort en strålande karriär och Stina hade skött hem och barn, det var en överenskommelse de gjort och som fungerat för dem båda. Stina hade satt en ära i att ha ett fint hem som var en trygg plats för barnen. Hon hade alltid haft tid och alltid varit engagerad i deras aktiviteter. Han gjorde så gott han kunde för att delta och hinna hem till matcher och annat men själva vardagen skötte Stina.
Båda döttrarna bodde i staden och det var han tacksam för. Han var stolt över dem och hur deras liv blivit. Alltid vänliga och trevliga och sedan Stina gick bort var deras omsorg om honom hjärtevärmande. De kom alltid förbi någon dag i veckan, tog en kopp kaffe och satt ner och pratade bort en stund. Han var ofta hembjuden till dem och deras familjer och de turades om att ringa varje morgon för att kolla så att allt var bra med honom.
Barnbarnen cyklade ofta förbi på väg hem från skolan, gungade en stund i hammocken eller åt en glass vid köksbordet. Han älskade när de dök upp och att de ville höra hans åsikt om det ena eller andra.
Han saknade Stina och deras ständigt pågående samtal
Egentligen hade han ett väldigt bra liv och klarade sig själv på egen hand. Så himla lastgammal var han ju inte heller. Men han saknade Stina och deras ständigt pågående samtal. Hur roligt de brukade ha, skratten och att alltid ha någon att prata med om stort och smått. De hade varit goda vänner, inte bara ett kärlekspar, utan verkligen varit överens om hur de ville ha sitt gemensamma liv.
Ibland blev han trött på tystnaden, ledsen över att inte få svar när han pratade rakt ut i luften. Saknade hennes kommentarer och klokskap. Hennes humor och positiva livssyn som han med sitt funderande behövde så väl.
Döttrarna hade sagt till honom att han borde gå med i någon förening och komma ut bland folk. Kanske dejta på nätet och träffa någon att dela lite trevliga stunder med. Utflykter och middagar, bio, om man nu gick på sådant längre. Han var tveksam. Det hade alltid bara funnits Stina och han kunde inte riktigt se att det skulle kunna finnas en Stina 2.0.
– Du sätter mamma på en piedestal, sa hans ena dotter. Inget fel i det, men du kan inte sitta här och kuckelura resten av ditt liv. Det finns hur många trevliga kvinnor som helst därute, lika ensamma som du. Du behöver ju inte gifta om dig, man kan faktiskt träffas och göra något trevligt bara för att det är just det, trevligt.
Han hade tänkt en hel del på hur det skulle vara att träffa någon. En gång hade han varit på konditori med en kvinna han träffat hos gemensamma bekanta. På tillställningen hade hon verkat rar, men så snart de satt ensamma och fikade blev hon en annan. Hon verkade inte tro att han kunde beställa själv. Hon tog beslutet att de skulle ha varsin hälsosam, torr kaka till kaffet (utan mjölk) för det var bättre, när han ville haft en chokladkaka.
Han borde försöka göra sig av med den där hade hon sagt och klappat honom på magen. Artig som han var kommenterade han det inte, men avslutade snabbt deras fikaträff. Hemkommen hade han pratat högt med Stina i sin himmel, men inte fått några tips.
Efter den fadäsen höll han sig på sin kant. Det där med internet kändes inte riktigt som han, det skulle vara konstigt att inte ses ansikte mot ansikte från början.
För ett par månader sedan hade han som vanligt klippt gräset, det gjorde han varje vecka. När han krattade upp gräsklipp intill staketet hade den nya grannen kommit ut på trappan. Den unga kvinnan vinkade på honom och kom fram för att hälsa. Hon berättade att hon och hennes man var nya i stan och att de hade tre pojkar. De pratade en stund och han var glad att det verkade vara trevliga grannar. Det var så viktigt att kunna heja, småprata och kanske hjälpas åt om det behövdes. De små pojkarna busade och sprang runt i trädgården med sin fotboll. Det var så härligt att höra barnröster och skratt igen från granntomten.
Det äldre paret som bott där tidigare hade sålt och flyttat till en nybyggd lägenhet för att slippa alla problem som det, enligt dem, innebar att ha ett gammalt hus. Han kunde inte tänka sig att bo i en lägenhet, än mindre en modern där allt var rakt och fyrkantigt och med trafikbuller utanför. Usch nej, det var så lugnt här på gatan och husen låg på lagom avstånd från varandra för att det skulle vara tyst och skönt.
En vacker vårdag hade pojkarnas farmor dykt upp. Hon jagade dem kors och tvärs över gräsmattan och de skrattade och skrek när de försökte springa ifrån henne. Efter att ha härjat en lång stund tröttnade pojkarna till sist och började leka i sandlådan. Då kom hon fram till honom och presenterade sig. Det var en parant kvinna med glada ögon och nära till skratt. De hade pratat både länge och väl där över staketet.
Det blev till slut så att varje gång hon passade sina barnbarn sågs de och pratade bort en stund. De stod där på varsin sida om tomtgränsen och pratade. Resonerade om när rosorna skulle klippas och hur man bäst blev av med ohyran. De gladdes åt vintergäcken och snödropparna och senare när talgoxarna började tuta i buskarna och koltrasten sjunga från skorstenen var de överens om att det skulle bli en fin vår.
Veckorna gick och han kom på sig själv med att titta efter henne när han var ute i trädgården. Han bannade sig själv för att rabatten närmast just den grannen var finare än den på andra sidan huset. Samtidigt pratade han mer än någonsin med Stina. Först lite osäkert och ursäktande. Förklarade att visst var det en vacker och trevlig kvinna men att det ändå inte kunde jämföras med Stina.
Till slut en dag blev han arg på sig själv. Det kunde inte fortsätta så här att han gick runt och pratade med sin döda fru när världen var full av levande människor. Stina skulle ha blivit arg på honom om hon hört hur han höll på. Hon var den som tyckte att livet var till för de levande och att det var en människas skyldighet att njuta och leva sitt liv medan man hade det.
För några dagar sedan hade mannen i grannfamiljen ringt på och bjudit över honom på lördagskvällen. Det var dags för årets premiärgrillning. Han hade tackat ja och såg fram emot att träffa den lilla familjen. Farmodern skulle också komma.
Hon tyckte det var en människas skyldighet att njuta och leva sitt liv
Tidigare på dagen hade han köpt en bukett med vackra vårblommor till värdinnan, som nu stod i köksvasken och väntade. Han valde noga bland sina skjortor och till slut tog han en rödvitrutig. Chinos och en röd tröja blev bra till. Han ville se färgglad och vårig ut och klädde sig snabbt innan han hann ändra sig. Kanske borde han ta med en jacka, det kunde ju fortfarande vara lite svalt på kvällarna. Fast den kunde han ju gå över och hämta om den behövdes. Han var faktiskt lite nervös.
Han tittade återigen på klockan och såg att det var dags att gå. I hallen fastnade hans blick på den gamla tröjan som hängde på en krok. Tröjan som döttrarna försökt förmå honom att kasta. Den var så sliten att den flisat sig i ärmsluten. Det fanns ett hål på ena armbågen där han alltid fastnade med fingrarna när han tog på den och färgen hade bleknat. Halslinningen var uttöjd och ojämn. Det var hans älsklingströja som han fått av Stina och som han mer eller mindre bott i sedan hon gick bort. Den fick hänga kvar i dag, det var dags att släppa taget.
Ute sjöng koltrasten sin härliga sång och med buketten i handen tog han trappan i några raska kliv. Från grannhuset hördes skratt och det kom en ljuvlig doft från den tända grillen.
