Novell: Han spanade in henne på hårsalongen
Myra låste upp glasdörren till sin frisersalong. Hon andades in den välkända doften av schampo och permanentvätska. Salongen var hennes andra hem. Hon hade tagit över den för två år sedan efter en kollega som bestämt sig för att lägga frisöryrket på hyllan och utbilda sig till lärare i stället.
Myra älskade sitt jobb. Att få möta så många olika slags människor och få förändra deras liv. För en ny frisyr kunde faktiskt få en grå mus att bli en modell. Det hade hänt flera gånger på Myras Salong.
Hon var skicklig och såg direkt vad hon ville göra med en kunds hår. Det var inte alltid som kunden tyckte likadant, men hon försökte övertala så gott det gick. Hon visste att kunden skulle bli nöjd till slut.
Helgen hade varit lugn och skön som vanligt. Hon hade börjat läsa en ny deckare som var så spännande att hon sträckläste den hela lördagen och glömde nästan bort att äta något på hela dagen.
Hennes bästa vän, Elin, ringde på söndagsförmiddagen och frågade om hon ville gå på ett kafé inne i stan. Myra släppte motvilligt sin bok och hoppade ur myskläderna för att ta tunnelbanan in till torget. Hon hyrde själv en tvåa i utkanten och trivdes utmärkt.
Myras Salong låg mitt i city och hon var stolt över att ha en egen frisersalong. Måndagen var nästan fullbokad. Men hon skulle kanske få tid för någon drop in-kund om det behövdes.
Klockan var bara halv nio och Myra bryggde en kanna kaffe och plockade upp två burkar med chokladmuffins som hon skulle bjuda kunderna på.
Då plingade det i dörren och första kunden var redan på plats. Det var en kvinna med självlockigt blont hår.
– Hej, är jag tidig? sa hon och hängde av sig sin grå kappa.
Hon hade håret uppsatt i en slarvig tofs och de vilda, blonda lockarna spretade åt alla håll.
Myra lämnade köket och kom fram och hälsade henne välkommen.
– Eva, eller hur? Du är min första kund i dag.
– Tack. Ska jag sätta mig i stolen?
Myra visade henne till en av de två stolarna. Hon brukade ha två kunder samtidigt ibland om det var en kund med permanent eller hårfärgning. Då kunde hon hinna med en klippning under tiden.
Hon fäste den tunna svarta capen som skydd över Evas kläder och tog bort gummisnodden som höll de busiga lockarna på plats. Hon visste att Eva bokat en vanlig klippning.
– Vi börjar med att tvätta håret, sa hon och Eva följde med bort till tvättfatet.
– Vilken frisyr hade du tänkt dig?
– Jag har självlockigt hår så det blir nog bara att klippa bort de slitna topparna.
Plötsligt skriver han att han vill bryta upp
Eva såg trött ut, noterade Myra. Hon gnuggade sig i ögonen som för att hålla tårarna borta.
– Ursäkta men jag har inte sovit i natt, sa Eva.
– Usch då, vad har hänt?
– Min sambo jobbar i Spanien. Plötsligt får jag ett brev där han skriver att vi är för olika, att han vill bryta upp. Jag är förkrossad. Vi var så kära. Något måste hänt.
Tårarna började trilla nerför Evas runda kinder. Myra hämtade några pappersnäsdukar.
– Lilla vän, gråt bara. Det lättar. Tror du han träffat någon annan?
Eva skakade på huvudet.
– Nej, då hade han skrivit det. Det tror jag inte. Han är nog sur för att jag inte kommit och hälsat på. Men jag har varit arbetslös och inte haft så mycket pengar.
– Åk dit och prata med honom. Ni kan inte göra slut via brev utan att ha pratat med varandra. Han måste väl ändå förstå att du blir ledsen om ni var så kära?
Eva snöt sig.
– Jag funderar på att boka en sista minuten-resa. Men han vill inte prata i telefon. Han säger att han behöver ha tid för sig själv.
– Det låter skumt. Säg att du åker dit och hälsar på. Att du vill prata med honom. Hur länge stannar han i Spanien?
– Han ska snart åka hem igen. Men han har velat att jag skulle ha kommit och hälsat på.
– Åk. Jag bjuder dig på lite kopparblonda slingor så du blir extra oemotståndlig.
Eva log matt.
– Tack snälla. Ja, jag ska boka biljett redan i dag.
Eva torkade sina ögon och såg mycket gladare ut.
– Tack snälla. Kanske kan jag sova lite när jag kommer hem. Det känns mycket bättre nu.
Myra tog bara betalat för klippningen, kramade om Eva och önskade henne lycka till.
Det plingade till igen. Viola, en stamkund, vinkade och satte sig tillrätta i den andra stolen.
– Ska det bli rött igen eller har du förslag på någon annan färg? undrade Myra.
Viola skrattade högt och slängde tuggummit som hon tuggat på. Hon sprudlade alltid.
Hennes gröna ögon framhävdes av ett rejält lager mascara och grön ögonskugga. Hon var inte rädd för färger.
– Jag är rätt trött på mig själv just nu. Vad föreslår du?
Myra funderade lite. Hon blev paff. Viola brukade alltid veta precis hur hon ville ha det. Hon hade en speciell stil.
Myra rufsade om i Violas axellånga hår. Hon ville gärna ändra utseende på henne, få fram hennes personlighet. Viola var en rak och ärlig kvinna med ett gott hjärta. Hon såg väldigt hård och tuff ut med allt smink och sitt rödslingade och vilda hårrufs.
– Vill du ändra stil? frågade Myra djärvt.
– Vad tänker du? sa Viola och såg lite nervös ut.
– En frisyr som tar fram din personlighet. Bort med allt onödigt smink. Lägg en sparsam make up. Vilken är din normala hårfärg?
– Brunt, men det var länge sedan. Jag började färga mig svart i tonåren. Drog med feta kajalpennor och målade svartvit make up. Jag såg ut som en geisha.
Viola skrattade högt.
– Du sa ju att du var trött på dig själv. Kanske är det dags att plocka fram den verkliga Viola? kontrade Myra.
Viola såg rädd ut.
– Då kanske jag ser tråkig ut. Som i tonåren. En grå mus.
Nu var det Myra som skrattade.
– Du blir inte tråkig för att du inte kletar tusen färger i håret och ansiktet. Den verkliga du lyser från insidan. Det är inte alla hårfärger eller sminket som är du. Det är din insida.
Viola tänkte till.
– Tusan vad klokt sagt! Du är en riktig filosof Myra. Kör i vind! Gör vad du vill!
Myra log nöjt. Hon började med att avfärga och sedan förstärkte hon Violas bruna nyans så att den blev mer mahognybrun. Violas hår fick en helt ny lyster.
– Gud, vad snyggt det blev! utbrast Viola. Jag ser ut som en ny människa. Ingen seriefigur som innan. Jag måste ändra på min sminkning också. Ser hemskt ut nu!
Myra höll med om att den starka gröna ögonskuggan stack ut. Hon klippte bort alla slitna toppar i Violas hår och klippte en tuff uppklippt frisyr som lyfte fram hennes personlighet på ett naturligt sätt.
Nu kanske jag träffar min drömprins
Viola stirrade på sin spegelbild medan hon började sminka av sig.
– Är detta jag?
– Ingen grå mus, eller?
– Absolut inte. Jag trodde inte att jag kunde se tuff ut utan en massa coola färger och smink. Men jag känner mig faktiskt tuffare nu än innan. Det här är mer jag. Du hade rätt.
Myra log nöjt.
– Vad säger din fästman nu?
– Arne?
– Ja, eller har du bytt?
Viola skrattade.
– Det var länge sedan. Jag är singel. Nu kanske jag träffar min drömprins.
– Hur är han då?
– Snygg blond man med humor.
Myra skrattade.
– Om han dyker upp här, så ska jag ge honom ditt mobilnummer.
– Ja, gör det. Vem vet? Du har ju många kunder. Även manliga.
Det plingade till i dörren och in kom en blond bredaxlad man med blå ögon. Han log brett.
– Har du någon drop in-tid i dag?
Både Viola och Myra gapade och tittade på varandra.
– Jag har en lucka om en timme, klockan ett, sa Myra.
– Perfekt, då kommer jag tillbaka.
Han tittade forskande på Viola som satt kvar i stolen.
– Snygg frissa.
Viola log tillbaka. Mannen gick efter att ha kastat ytterligare en lång blick på Viola.
De båda kvinnorna skrattade högt.
– Varifrån kom han? undrade Viola häpet.
– Från himlen? skojade Myra.
– Ge honom mitt mobilnummer. Om han är singel.
– Jag ska lirka det ur honom, lovade Myra.
Viola log igen.
– Vilken dag, konstaterade hon. Ny frissa, nytt liv och kanske en ny man.
– Vem vet. Agent 007 anmäler sig, skämtade Myra.
Viola betalade och gick. Myra stängde för lunch och tog fram en kycklingsallad som hon köpt på väg till jobbet.
Jag är nyskild så jag behöver lite egentid
Hon smålog för sig själv när hon tänkte på dagen som gått. Hon var lycklig. Att göra andra människor lyckliga gjorde henne själv lycklig. Förmiddagen hade verkligen gått i romantikens tecken. Först blonda Eva och nu nystylade Viola och den ljushårige mannen.
Myra själv var ogift. Hon var nöjd med det liv hon hade. Hon la mycket av sin tid på salongen och tyckte om att få koppla av på sin fritid.
Hon var en naturlig skönhet som inte sminkade sig så mycket. Några drag med mascaran och lite läppglans. Det var det enda som behövdes.
– Oj, klockan är ett.
Myra öppnade och den ljuse mannen kom in.
– Per Möller. Drop in, sa han och log brett.
– Välkommen.
– Klipp och gör vad du vill. Du hade lyckats bra med kvinnan som satt här innan. Hon var förtjusande.
Myra log.
– Ja. Hon heter Viola och är en av mina stamkunder. Jättetrevlig kvinna. Är du ledig från jobbet eller har du lunch?
– Jag har flexibla tider. Jag jobbar som fastighetsmäklare. Men snart ska jag resa utomlands.
– Åh, vad härligt. Reser du själv? Eller med någon vän?
– Jag reser själv. Jag är nyskild så jag behöver lite egentid.
Myra log nöjt.
– Det låter klokt.
Hon klippte igenom hans kalufs och han såg belåten ut med resultatet.
– Snyggt. Nu känner jag mig redo för att ge mig iväg.
Myra rynkade pannan och funderade på vad hon skulle säga för att ge honom Violas nummer. Per tittade sig omkring som om han väntade på att någon skulle dyka upp. Han tog fram sitt kort och betalade klippningen. Myra fingrade på papperslappen med Violas nummer i byxfickan.
Plötsligt ringde Myras mobil. Det var Viola. Myra ursäktade sig och Per dröjde sig kvar.
– Hej, vännen. Är du nöjd? Så bra.
Per lyssnade intresserat medan Myra pratade vidare i telefonen:
– Jag har precis avslutat en klippning. Du får gärna komma hit och leta. Kanske glömde du den här?
Myra ursäktade sig igen.
– Det var min förra kund. Hon hittade inte sin plånbok och undrade om hon glömt den här.
– Kommer hon hit? frågade Per nyfiket.
– Ja.
– Jag kan hjälpa till att leta. Jag har ingen brådska, sa han ivrigt.
Myra anade att han ville träffa Viola och log inombords.
– Gör gärna det om du har tid, sa hon.
De letade runt i lokalen men hittade ingen plånbok. Plötsligt plingade det till och in kom Viola. Hon nickade mot Per.
– Har du hittat den? frågade hon Myra.
Myra skakade på huvudet.
– Du måste ha tappat den någon annanstans.
– Ja, kanske på kaféet som jag gick till efter klippningen, sa Viola fundersamt.
Per sträckte fram handen och presenterade sig.
– Per Möller. Jag tänkte faktiskt ta en fika själv. Jag kan följa med dig dit och leta om du vill?
Viola såg för ovanlighetens skull lite generad ut, tänkte Myra.
– Tack, det var vänligt. Viola heter jag.
– Snygg du är i håret, berömde Per.
Myra log nöjt när de gick. Vilken dag. Hon hade verkligen fått leka Amor och hjälpt till att skjuta kärlekspilarna åt rätt håll.
