Novell: Hon var övertygad om att hennes dotter valt fel pojkvän

Någonting var fel. Eller kanske inte fel, direkt. Det var bara inte som det skulle vara. Inte så att hon kunde sätta fingret på det. Det kändes bara inte rätt, som det skulle.

– Låt ungdomarna vara i fred, sa alltid Erik.

Men vad begrep han sig på sådant? Visst var han varm och kärleksfull och klok, hennes man sedan 28 år, men intuition hade han då inte. Inte som hon.

Britt lät gardinen falla tillbaka men stod kvar och såg ner mot gäststugan bakom det höstledsna syrenbuskaget.

Disa hade blivit överlycklig när hon och Alex fått flytta in i gäststugan.

– Det gör inget att den inte är vinterbonad, mamma. Om vi får bo där ett halvår kan vi ju spara ihop till insatsen till en lägenhet. Och då flyttar vi ju till hösten.

Hon hade strålat av glädje. Och förälskelse. Och själv hade Britt tyckt att det var bra att de åtminstone kunde ge sin enda dotter lite hjälp till första lägenheten.

Även om det nu blev till en lägenhet hon skulle dela med den där Alex. För så mycket mer kunde ju Erik och hon inte ställa upp med. De var ju verkligen inte välbeställda. Det var svårt med jobb i deras lilla brukssamhälle och hon fick vara glad över städtimmarna hon fick på skolorna i kommunen. Och Erik hade ju sin onda axel som tvingade honom till sjukskrivning titt som tätt.

Så visst var det bra att de hade gäststugan. Disa hade gjort så fint där inne.

Pengar … Hon suckade lite och lät blicken glida över trädgården där ute. Om de haft lite mer av den varan skulle hon ha velat lägga dem på trädgården. Hon hade haft så många planer för den när de flyttat dit i och med att Disa kommit till världen, men det hade liksom aldrig funnits de där pengarna.

När allt det nödvändiga var införskaffat, mat och kläder, elen betald och amorteringarna på huslånet gjorda fanns liksom ingenting kvar. Inte så mycket som behövdes för att göra ett blommande paradis av deras lilla tråkiga fyrkant till trädgård. Och Disa och hennes bröder hade förstås ändå haft en trädgård att leka i. Det var ju det viktiga.

Nu när de alla flugit ur boet längtade hon efter det där paradiset hon drömt om den gången. Framför allt längtade hon efter äppelträd och rosor. Å, vad hon längtade efter äppelträd och rosor! Men man fick vara glad över det man hade. Och att ekonomin i alla fall gick ihop, även om det var nätt och jämnt. Och att Disa verkade lycklig med den där Alex. Trots allt.

– Det är väl inget fel på Alex, hade Erik tyckt.

Visst. Alex hade ju jobb och nu var det ju så att det var honom som Disa valt. Och inte Kalle. Britts blick gled vidare, över det lilla villaområdet där de små 30-talsvillorna låg tätt, bort mot de nybyggda flerfamiljshusen invid skolan.

Han hade ett bra jobb nu, Kalle, Disas första pojkvän. Han var chefens högra hand på den stora matbutiken, hade hon förstått. Hade nyligen flyttat till en stor trerumslägenhet i ett av de nybyggda husen nere vid torget och ibland såg hon honom i en fin vinröd bil, säkert splitt ny.

Det var honom väl unt att det hade gått bra för honom. Han var ju så rar och snäll och duktig. Och så uppmärksam, till och med mot henne, Britt. Han hade till och med kommit med blommor och choklad på hennes födelsedag.

Men han hade inte dugit åt Disa. Hon var tvungen att fnysa lite vid tanken. Han var väl inte tillräckligt snygg och charmig för hennes dotter, förstås. Alex var annorlunda, pratsam och livlig, och hon kunde gott förstå att Disa blivit störtkär i honom.

Än så länge höll de ju ihop. Så länge det nu varade. För förr eller senare skulle förhoppningsvis Disa inse sitt misstag.

Hon såg igen mot de nybyggda husen borta vid torget och suckade tyst. När den dagen kom skulle nog inte Kalle vara ledig och Disa skulle ångra sig bittert. Och det fanns ingenting hon, Britt, kunde göra. Eller kanske ändå?

– Jag borde kanske berätta för Disa, sa hon.

Erik suckade bortifrån kökssoffan där han satt och läste lokaltidningen över morgonkaffet.

– Vad då? Att du tycker han verkar vara en charmör? Att du tror att han har andra? Fast du inte har det minsta bevis för det?

Nej, bevis hade hon ju inte, men när han kom från sitt byggjobb på eftermiddagen hann han knappt innanför dörren till gäststugan förrän han gav sig av ut igen. Och han var alltid hemma strax före tio på kvällen när Disa gick av sitt skift som undersköterska på vårdhemmet. Och vad kunde få sådan fart på en ung, snygg grabb på några och tjugo om inte flickor ...?

– Han spelar kanske fotboll, hade Erik sagt, men det hade hon en gång frågat Alex om och fått till svar att han inte var så intresserad av sport.

Kalle var sportig. Han var kassör i knattarnas fotbollsklubb och på vintern var det ishockey och bandy som gällde för honom.

– Jag går ner med de där extra limporna jag bakade, sa hon plötsligt. Disa blev glad när jag frågade om de ville ha. Det är ju hennes favoritlimpor.

– Så du ska ner och snoka igen, sa Erik med en suck, men hon brydde sig inte om honom.

Hon fick småspringa ner till gäststugan för hon hade bara koftan på sig och hade liksom glömt att det var höst nu. Nordanvinden hade skakat ner nästan alla blad från träden och syrenhäcken såg ynklig och naken ut. Tänk vilken skillnad det skulle ha gjort för deras trädgård om de haft de där rosenrabatterna hon drömt om! Det fanns ju sorter som blommade långt in i oktober. Och tänk om de haft några äppelträd. Vinteräpplena skulle ha hängt lysande röda på grenarna nu och de skulle ha börjat plocka ner dem för vinterförvaring och sedan kunnat njuta av dem till långt in på våren.

Inne i gäststugan ställde hon limporna på arbetsbänken invid kylskåpet och täckte dem med en kökshandduk. Hon hade tänkt ta med några burkar med de småkakor hon bakat till sin födelsedag veckan därpå, men dem kunde hon ge Disa dagen därpå istället. Så fick hon en orsak till att titta in i gäststugan också då.

Det var varmt och gott där inne. De eldade i vedspisen och kaminen och gäststugan var inte större än att det värmde hela huset. Och hyfsat städat höll de huset också.

Hon plockade förstrött upp lite pappersskräp som fallit ur vedkorgen och just när hon skulle slänga in det i vedspisen såg hon att det var en anteckning på det. Inte med Disas handstil. Halva papperet var avrivet. Kvar stod ”... Marie! OBS!” och så ett telefonnummer.

Hon blev stående med papperet i handen. Det kunde finnas tusen anledningar till att Alex skrivit det som stod där. Fler än så, till och med. Så det var ingenting hon behövde bry sig om. Men hjärtat hennes började genast banka oroväckande. Ett flicknamn och ett telefonnummer …

En stund senare var hon tillbaka uppe i huset och när Erik åkt till jobbet drog hon upp papperet ur fickan och slog telefonnumret. Hjärtat bankade än hårdare nu medan hon väntade på svar.

– Hanssons Trädgård, hördes så en mansröst i andra änden.

– Finns ... Marie där?

– Ett ögonblick.

Men hon la på. Och nu visste hon. Eller? Hon blev stående, osäker, och såg på lappen. Alex hade kanske bara kontaktat expediten i något ärende? Den där Marie behövde ju inte alls vara något vänsterprassel.

Hon gick av och an hela dagen och grunnade. Hon till och med gick ut i trädgården och räfsade ihop syrenlöven under buskarna nere vid gäststugan. Och just när hon skulle gå in igen stannade en vinröd bil nere vid grinden.

Det var Kalle. Han såg glad ut men så hade han ju sin lediga dag, berättade han, och var på väg ut i skärgården för att titta på en sommarstuga han var intresserad av. Men hon förstod nog att det var något annat han var mer intresserad av. Annars skulle han inte ha stannat till här.

– Och Disa har det bra? undrade han.

Jodå, Disa hade det bra, berättade hon och det gjorde ont i henne att se hans blick mot gäststugan. Och veta vilket misstag Disa gjort när hon lämnat honom för den där Alex.

Han for iväg igen och Britt stack handen i fickan, fiskade upp nyckeln till gäststugan och en stund senare var hon i färd med att göra det oförlåtliga. Men kanske var det oförlåtligt bara så länge hon inte blev avslöjad. Och hon gjorde det ju för Disas skull. För hennes framtids skull. För hennes lycka.

Hon hade letat igenom nästan hela gäststugan, varenda byrålåda och kökslåda när hon till slut hittade kalendern. Den tillhörde Alex. Och för morgondagens datum hade han skrivit en anteckning: ”Carina 19.00”.

Hon kände sig med ens iskallt lugn och slog igen kalendern. Hon hade haft rätt! Mer rätt än hon anat. Alex nöjde sig inte med ett vänsterprassel, Marie. I morgon skulle han träffa sin andra käresta, Carina ...!

Hon använde resten av dagen till att utarbeta en strategi. Hon skulle inte låta Disa få veta att hennes mamma lagt sig i hennes kärleksliv. Det var Alex hon skulle ge sig på. Hon skulle få honom att avslöja sin otrohet, ta sitt pick och pack och försvinna för gott ur deras liv. Och till Britts födelsedag skulle hon sedan bjuda in Kalle. Fram till dess hade säkert Disas tårar hunnit torka och hon skulle se Kalle med nya ögon ...

Kvällen därpå hade Erik lyckligtvis cyklat iväg till sitt extrajobb direkt efter middagen och när hon såg lyktorna på Alex bil tändas på uppfarten kastade hon på sig kappan och var snabbt ute i sin och Eriks bil.

Färden gick in mot centrum av brukssamhället. Sedan vidare mot industriområdet. Sicken rackare! Båda hans vänsterprassel jobbade tydligen på Hanssons Trädgård! Men det kunde hon gott tänka om honom, att han förmådde jonglera båda två utan problem. Kanske upplevde han det till och med som lite extra spännande.

Han var redan försvunnen när hon parkerat men hon skyndade in på handelsträdgården och sökte efter honom bland krukor, trädgårdsmöbler och snittblommor. Och där! Jo, där stod han, inbegripen i ett samtal med en ung, blond expedit.

Flickan försvann och nu gick hon fram, spände ögonen i honom och sa lugnt:

– Tagen på bar gärning ...

Och han såg verkligen chockad ut.

– Britt? Det var verkligen inte meningen att du ...

– Mamma?! Vad gör du här?

Bakom henne stod plötsligt Disa med en stor kruka i famnen. Och hon såg väldigt besviken ut.

Inte var hon någon ungdom, Britt, men inte var hon dum för det. Och insikten slog henne direkt. Något var inte alls som hon trott. Så hon fick le och säga att hon tänkt köpa lite blommor till sin födelsedag, att ha på bordet. Och tänk att träffa på dem där ...?

Den blonda flickan kom tillbaka med en vagn, fylld med plantor.

– Tio stycken ”Carina”, log hon. Det kommer att bli en fantastisk rosenrabatt. ”Carina” blommar ju ända från juni till oktober och det var väl det din svärmor ville ha?

Disa suckade och såg på Alex.

– Hon kan lika gärna få veta det redan nu.

Och veta fick hon. Hur Alex insisterat på att de skulle ge henne, Britt, hennes drömträdgård i födelsedagspresent. Som tack för att de fått bo i gäststugan. Han hade tänkt anlägga en stor rosenrabatt, plantera massor med tulpanlökar runt huset och ett fint vinteräppelträd. Hon hade så många gånger pratat om hur mycket hon tyckte om sorten Ingrid Marie.

– Ingrid Marie?

Och hon mindes den avrivna lappen hon hittat i gäststugan. ”Marie”, hade det stått på den. Och papperet hade varit avrivet till vänster om namnet. Nu begrep hon ju vad som stått framför det ...

När de kom hem igen bjöd hon in ungdomarna på kvällskaffe och hon tog till och med fram bakelser ur frysen som hon tänkt ha till födelsedagen. Men för en svärson som Alex var ju bara det bästa nog ...

Då han gick ut i köket efter mer kaffe och hon blev ensam med Disa sa hon hastigt:

– Kan man avboka en person man bjudit till sin födelsedagsmiddag?

– Vem då? undrade Disa.

– Kalle.

Disa suckade.

– Jag tror inte han kommer ändå. Hans syster sa att han ska börja avtjäna sitt straff i nästa vecka för sin senaste rattfylla.

Britt bara stirrade på henne och Disa ryckte på axlarna.

– Jag vet, mamma. Jag ville inte berätta för dig varför jag gjorde slut. Men det var verkligen jobbigt med hans drickande. Och att han blev elak när han druckit. Jag hoppas han skärper till sig nu när han hamnar i fängelse.

De satt länge och pratade den kvällen. När de sedan promenerade ner till gäststugan, Alex och Disa, hand i hand, log Britt efter dem där hon stod i fönstret. Det var bara att hoppas nu att det höll, det där med Alex. För en trevligare pojke hade hon då aldrig kunnat få till svärson.

Sedan slog hon sig ner i soffan, tog fram papper och penna och började rita in var i trädgården den allra bästa platsen var för hennes vinteräppelträd och rosenrabatt.