Novell: När hon tog hennes hand förändrades allt – hur skulle maken reagera?

De varma vindarna fläktade skönt mot Iris kinder. Morgonturen ingöt oftast en bättre start på dagen. Varje duns av träningssko mot asfalt hjälpte till att blåsa bort nattens grubblerier. Fokuset på omgivningen, doften av sommar, synen av färgglada blommor i dikena, fågelkvittret och skiftet av kyligt till varmare omfamnade hennes nervsystem och gav lugn.

Hon hade sprungit varje morgon innan jobbet i över två år nu. Det räckte med en kvarts joggande åt något håll och tillbaka igen för att sätta igång hjärnan och mjuka upp lederna. Hon hade lyssnat på en podd med en intervju med en hjärnforskare som pratat om vikten av motion.

Innan dess hade hon knappt orkat släpa sig upp ur sängen. Hon tänkte att det skulle hjälpa henne med alla ifrågasättande som börjat krypa in i tankarna. Var det här allt? Något kändes skavigt och hade alltid gjort. Det hade liksom gömt sig bakom dörren som hon stängt så hårt om sitt hjärta.

Hon borde vara nöjd, intalade hon sig själv varje morgon. Tacksam för det liv hon och Olle byggt upp. Det vackra hemmet de skapat från grunden. De hade designat rum efter rum. Stått och jämfört nyanser på färg och känt in formerna av det som de tillsammans byggde upp. Varje planka var noga utvald.

Det hade fortsatt med barnen som nu var vuxna och utflyttade, omsorgen om dem hade under lång tid varit deras första prioritet. Körande till ishockeyträningar och till dans. Vardagspusslet som blandats ut med inköp av segelbåt och upprustning av sommarstuga och resor kors och tvärs över världen. Det var smaken av det goda livet. Av trygghet och stabilitet.

Han hade varit så vacker när de mötts, så där stereotypt för det maskulina. Olles utseende hade burit honom genom livet, modelluppdragen hade haft ett aldrig sinande inflöde. Nu hade det övergått från badbyxmodell i damtidningar och på affischer utomhus till parfym och kostymer i herrtidningar. Hon brukade titta på honom i smyg och önska att den där känslan av åtrå kom, men den hade alltid hållit sig borta.

De hade mötts i en vacker vänskap med inslag av trygg kärlek och stabilitet. Diskussionerna kring detta hade förts av och till genom åren. Han kände sig inte uppskattad på ett sensuellt sätt. Att andra kvinnor tittade på honom med glupska blickar men inte hans egen fru, var en sanning som var svår att ta in för dem båda. De älskade varandra så mycket, hade en själarnas förening, men det gick inte att fejka bristen på fysisk attraktion från Iris sida.

Hon undrade ofta vad som fick honom att stanna kvar. Att hålla i och ut. Det var inte så att det saknades fysisk närhet, de somnade ofta i varandras armar. Olle hade under årens lopp skamset erkänt några kortvariga eldiga romanser med kollegor, men inte ens det hade satt igång någon form av svartsjukereaktion hos henne. Det hade självfallet fått henne att undra och skapat en rädsla för att bli övergiven, men inte mer än så.

Väninnor hade upprört sagt åt Iris att hon borde bli arg och kasta ut svinet, men lugnat sig när de insett att hon inte blivit skadad. Alla dessa tankar passerade genom henne dagtid och fick henne att vakna nattetid. Hon ville ge honom allt, men kunde inte.

Att hon fått in joggningen på morgnarna rensade tankarna även om de återkom några timmar senare. Iris vankade nyduschad till skolan hon jobbade på. Ibland tyckte hon att arbetet som skolkurator kändes ödsligt. Det fanns ett gott samarbete i elevhälsoteamet och hon trivdes bra med samtliga, men hennes arbetsuppgifter var ändå ensliga, belagda med sekretess kollegor emellan.

På rasterna sökte hon sig till det mörkgröna 70-talsinspirerade personalrummet för att kunna komma närmare lärarna och prata om livet utanför jobbet. De brukade slå sig ner i den brunrutiga hörnsoffan och äta medtagen fika.

De hade redan hunnit samtala igenom sina semestrar. Jämfört solbränna, fräknar och sommarblekt hår. Iris hade gladeligen berättat om sin resa till Rom tillsammans med Olle, visat foton på mobilen och sträckt fram sin hand för att synliggöra det silvriga armbandet hon förälskat sig i på resan.

Det fanns ett vemod i att semestern var över som blandade sig med glädjen över att snart få möta eleverna igen, se hur de växt och utvecklats och få börja förmedla kunskaper. Hon lyssnade sig till att den vakanta tjänsten som bildlärare snart skulle vara upptagen. Turligt nog hade en nyutexaminerad Emma sökt tjänsten och hon kunde hoppa in nästan direkt. Hon skulle flytta in i sin nya lägenhet i helgen och sen börja på jobbet på måndag.

Alla var förväntansfulla och det kändes som en bra början på den nya terminen. Om en vecka skulle eleverna börja välla in för en mjuk uppstart. Iris planerade in workshops som hon skulle hålla i och uppdaterade dokumenten för trygghetsarbetet på skolan.

Kommande helg flöt på fint, hon och Olle begav sig ut på segeltur till stugan ute på ön tillsammans med barnen. Iris uppskattade att sitta i solstolen och läsa den nyaste feelgood-pocketboken. Hon tyckte det var fint att se Olle och barnen stå tillsammans på bryggan, med fiskespön i hand och hoppas på napp.

På kvällarna grillade de marinerad fläskfilé som doftade oregano och grillsås, bredvid saltad halloumi som dottern Anna föredrog. De satt med ölglas och skålade i solnedgången. Iris tyckte att det kändes lite konstigt att dricka alkohol med sina barn. Trots att hon rent logiskt visste att de var över 20 år och hade åldern inne för att själva kunna handla på Systembolaget, så upplevde hon dem fortfarande som för unga.

Helgen gav henne återhämtning och ro i sinnet. Måndagsmorgonen mötte henne med lätta regndroppar som gav svalka när hon sprang intervaller med snabba steg i en minut efterföljt av lite långsammare minuten efter. Hon hade en önskan om att komma till skolan med gott om energi för att inspirera eleverna.

Planeringen denna vecka var att hon skulle hålla sig synlig i kafeterian och låta eleverna på ett naturligt sätt söka upp henne. Hon hade även några samtal inplanerade med elever som behövde följas upp redan vid skolstart. Det kändes fint att få möjlighet till en mjukstart innan de intensiva välfyllda dagarna skulle ta över.

Iris började dagen med en kopp kaffe och en hembakad fralla som hennes dotter överlämnat innan de skildes åt. Hon var imponerad av att Anna tog sig tid till att baka i dessa hetsiga tider.

Iris var först på plats och satte igång med läsning av morgontidningen som de alla brukade kika igenom under dagen. Hon var helt fokuserad på läsningen om en stor vattenläcka i kommunen när hon hörde en ny röst som hälsade. En hand sträcktes fram och hon greppade den reflexmässigt innan hon tittade upp och möttes av de blåaste ögon hon nånsin sett.

– Emma heter jag, er nya bildlärare.

Iris kände ett sug i bröstet, pulsen ökade och en känsla av glädje och värme spred sig snabbt genom kroppen. Hade hon fått välja där och då hade hon inte släppt Emmas hand.

Iris log och presenterade sig. De slog sig ner och började prata och det var tydligt att upplevelsen av attraktion vilade i luften. Var det så här det skulle kännas?

Kommande vecka fann hon sig dragen till Emma, och de hamnade ofta i närheten av varandra i soffan och i kafeterian. De delade samtal om varandras vardag och bytte telefonnummer. Emma berättade att hon tidigare arbetat som elevassistent men i samband med en 40-årskris fick hon lust att omskola sig till bildlärare. Hon hade tecknat sedan barnsben.

Emma var singel efter att det tagit slut med hennes partner Sanna. Iris kände hur hon aktivt undvek att prata om Olle. Men han fanns med gömd i samtalen, som ett dåligt samvete som pockade på.

Hon talade desto intensivare om Emma med Olle, vilket han uppmärksammade henne på på fredagskvällen när de satt framför tv:n och doppade potatischips i dipp.

– Vi behöver lägga korten på bordet, sa han och tittade med allvarlig blick in i Iris ögon. Jag har nog länge vetat att du föredrar kvinnor egentligen men du har ju velat trycka undan de känslorna.

Iris fann inte orden men känslan av sanning infann sig. Det kändes lätt i bröstet när hon tänkte på det.

– Det är ju inte accepterat i din släkt. Men jag älskar dig och vill ditt bästa.

De samtalade vidare och tårar blandades med skratt. De hade haft ett gott liv tillsammans.

– Jag tror att du är förälskad i Emma.

Iris nickade, det var uppenbart trots den korta tiden de känt varandra. Olle erkände att han själv hade en flört med en kollega som han valt att inte agera på av respekt för Iris. På något vis gjorde det att det kändes lättare och mer rättvist. De hade båda hittat nya vägar.

– Ring till henne! Gå ut och träffa henne! Prova! Det är verkligen på tiden.

Iris sms:ade snabbt för att inte hinna ångra sig och strax därefter mötte hon Emma i det lätta mörkret under en gatlykta utanför Emmas bostadshus. Hon förklarade så snabbt hon kunde för att inte tappa modet.

– Jag är förälskad i dig med såklart.

Värmen steg i Iris bröst. Emma fattade tag om hennes kinder och deras läppar möttes i en kyss. Är det såhär det ska kännas? Iris kände hur det pirrade till inombords. Det här var hon. Hon var fri. Hon hade öppnat dörren och klivit ut.