Novell: Det hon såg fick henne att ställa in dejten – ett år senare vill han ha en förklaring
Anna stod på tomten när Ida svängde in på gårdsplanen och när hon fick se bilen vinkade hon glatt.
– Välkommen! Vad roligt att se dig! Kom in och fika. Jag har bakat kardemummakaka och citronbullar och laddat kaffebryggaren.
Ida log. Syrran var sig lik. Hon skämde bort alla i sin omgivning. Att odla, baka och laga mat var Annas favoritsysselsättning och på den mysiga lantgården fick hon verkligen utlopp för sitt intresse. Här samsades prydnadsväxter, grönsaker och örter om det generösa utrymmet i trädgården och de knotiga gamla äppelträden bar mer frukt än någonsin.
Anna levde sitt drömliv, brukade Ida påpeka.
– Precis som du, svarade hon då.
Det var förstås en sanning med modifikation, tänkte Ida. Det var sant att det varit hennes eget val att satsa på karriären och hon hade lyckats över förväntan med sin webbdesign.
I dag var hon flitigt anlitad av företag över hela Europa och hon hade mer jobb än hon hann med. Men vid fyllda 35 sneglade hon alltmer mot de lyckliga paren i vänkretsen. Kärlek, gemenskap, närhet. Bara en enda gång hade hon upplevt det. Men det hade tagit slut innan det ens började. Efteråt var hon mest förundrad över att hon kunnat missta sig så grovt.
Ida hade alltid ansett sig vara något av en människokännare. I stället hade det visat sig att hon var raka motsatsen. Trots allt var hon tacksam att hon fått veta sanningen i tid så att hon kunde dra sig ur innan det var för sent.
Ända sedan Anna flyttade till landet hade Ida kommit för att delta i det som numera brukade kallas ”äppelfesten”. Alla grannar hjälptes åt, tog tillvara det man kunde och körde resten av äppelskörden till något av musterierna i närheten.
Frisk luft, trevligt sällskap och så många saftiga höstäpplen man kunde äta – en trevlig paus från jobbet vid dataskärmen!
I år hade hon tvekat. Men till sist hade hon insett att längtan efter luften, ljuset och dofterna hade lockat alltför mycket för att hon skulle kunna avstå.
– Vilken tid börjar vi i morgon bitti? undrade hon nu.
– I ottan, skrattade Anna. Vi äter frukost klockan sex och sedan kör vi igång. Vi börjar hos familjen Johansson längst bort utmed landsvägen och avslutar hos Patrik Åkerlund. Honom minns du väl?
– Jag vet inte säkert.
– Men jag hade för mig att ni två kom bra överens?
– Ja, kanske det, svarade Ida vagt, jag minns inte så noga.
Hon besvarade kyssen med en lidelse hon inte vetat att hon kände
Hon sov dåligt den natten och när hon till slut somnade var det Patrik hon drömde om. Hans ansikte, skuggat av äppelträdens frodiga grenar, och med det där varma leendet som fick hennes hjärta att smälta.
De hade mötts på förra årets äppelplockarfest. Nyinflyttad i trakten gick han in för skörden med liv och lust, och redan från början kände hon sig attraherad av honom. Till och med i blåställ och undertröja var han stiligare än någon annan man hon känt. Och när han mötte hennes blick glittrade hans ögon spefullt.
Efter äppelplockningen, på skördefesten i Annas trädgård, hamnade de intill varandra vid långbordet. De pratade om allt och ingenting, men hela tiden fanns spänningen där. Men det var inte förrän efter middagen, när de sökt avskildheten i skuggan av den stora lönnen med varsitt glas calvados, som hon förstod vidden av det hon drabbats av. Hans närhet gjorde henne vimmelkantig, och hon hade svårt att hålla rösten stadig under samtalet.
– Ida … sa han. Jag tycker om dig.
När deras läppar möttes besvarade hon kyssen med en lidelse hon inte vetat att hon kände. Hon lindade armarna runt hans hals och drog fingrarna genom hans mörka, ostyriga hår.
– Jag tycker om dig också, Patrik. Mer än jag trodde var möjligt efter så här kort tid.
– Då är vi två, log han.
Han var den sista att lämna festen, och när han gick hade de bestämt att äta lunch dagen därpå. Men det blev aldrig någon lunch. Det hon såg när hon kom till restaurangen fick henne att vända på klacken och åka hela vägen hem.
Till sin syster hade hon sagt att hon fått ett brådskande sms om en smärre kris på jobbet. Hon berättade aldrig om det som hänt mellan henne och Patrik. Hon var för skamsen för att vilja erkänna att det hon trott var allvar bara var en lek för honom, och för stolt för att söka upp honom och kräva en förklaring.
Han såg rakt på henne med sina mörka ögon
Anna hade redan stigit upp och lagat frukost när Ida kom upp, och köket doftade av nybryggt kaffe. Vid bordet satt hennes svåger Dan och syskonbarnen Rick och Ralf och avnjöt äggröra och prinskorv och nybakade scones.
– Ta för dig, bjöd Anna.
Och Ida, som inte varit speciellt hungrig när hon vaknade, kände hur aptiten väcktes. Hon tog av både äggen och korven, och lyckades till och med få i sig lite scones med hemlagad nyponmarmelad.
– Så här mycket äter jag aldrig till frukost hemma, erkände hon och Anna skrattade:
– Nej, du köper väl en kaffe på Pressbyrån på väg till jobbet kan jag tro.
– Så illa är det inte, protesterade Ida.
Men ibland var det faktiskt precis så illa. Och nu kände hon hur gott det var med en riktigt rejäl frukost, i synnerhet som hon skulle plocka äpplen hela dagen.
Familjen Johansson hade redan börjat så smått när Ida och de andra kom dit. När klockan passerat sju började fler och fler dyka upp. Och sist kom just den person Ida fruktat för att möta.
Han såg rakt på henne med sina mörka ögon, men Ida vände sig om utan att hälsa. Under resten av dagen kunde hon känna hans blickar bränna i ryggen.
Låt honom stirra, tänkte hon, låt honom förstå att han inte kan lura mig hur som helst och bli förlåten! Men hon fick uppbåda all sin självbehärskning för att inte vända sig om.
Dagen passerade snabbt. Luften fylldes av den ljuvligaste äppeldoft medan korgar fylldes av röda och gröna frukter, allt fler trädgårdar betades av och snart var det dags för den sista – Patriks. Men nu orkade inte Ida mer.
– Jag går hem nu, sa hon till Anna. Jag har lite ont i magen. Har väl ätit för många äpplen.
– Men du kommer väl tillbaka hit till skördefesten sen?
– Ska festen vara här? Hos Patrik?
– Ja, vi turas ju om, vet du, och det är hans tur i år.
– Jag får se hur jag gör, avgjorde Ida. Det beror på hur jag mår.
Hon gick hem, tog en dusch och bytte om. Skymningen började falla men luften var fortfarande ljummen. Ida kände sig ensam där hon satt i Annas hemtrevliga kök och mot sin vilja såg hon Patriks ansikte framför sig. Kanske skulle hon gå dit ändå … Men varför, egentligen? För att bli sårad än en gång?
Hon tog på sig ett par långbyxor och en tjock tröja och gick ut på glasverandan med ett glas äppelvin. Det var så vackert här! Om saker och ting varit annorlunda skulle hon gärna ha lämnat Stockholm och storstaden och flyttat sin firma hit i stället.
Men det tjänade ingenting till att tänka på saken ens. Det hon såg den där dagen utanför restaurangen gick inte att sudda ut. Patrik med armarna om en annan kvinna – mörk, slank och bedövande vacker.
Jag har väntat i ett år på att få en förklaring från dig
Under året som gått hade hon ofta lekt med tanken på att söka honom på Facebook eller fråga Anna om hon visste något, men hennes stolthet hade hindrat henne.
Plötsligt såg hon en gestalt komma gående i höstskymningen och hon for upp med hjärtat i halsgropen. Så såg hon vem det var.
– Ida, jag har väntat i ett år på att få en förklaring från dig och nu vill jag ha den!
– En förklaring från mig? Du är inte lite fräck!
– Vad menar du?
– Jag såg dig den där dagen, sa hon iskallt. Dig och den där kvinnan.
– Vem? Jag vet faktiskt inte vad du …
Han avbröt sig och till Idas förvåning började han skratta.
– Ursäkta, sa Ida frostigt, men har jag missat något här? Jag ser nämligen ingenting roligt i det här.
– Kanske inte, men att du blev svartsjuk på min syster är faktiskt ganska komiskt.
– Din syster?
– Ja. Hon bor i stan och jag träffade henne strax innan jag skulle gå till restaurangen för att träffa dig. Hon ville bjuda oss båda två på kaffe efter lunchen. I stället fick jag gå dit ensam och erkänna att kvinnan i mitt liv hade dumpat mig utan ett ord.
Ida visste inte om hon skulle skratta eller gråta. Till slut bestämde hon sig för att skratta, hon också.
Sedan satt de där, medan kvällsmörkret sänkte sig, och visste att det här var början på något alldeles nytt.