Novell: Hon ville finna kärleken kärleken igen – men vem som helst förutom han
Annika tittade ömt på sin lilla dotter som satt i soffhörnet och lekte med sina plasthästar. Efter skilsmässan bodde hon varannan vecka hos sin pappa, men nu var det Annikas tur att ha fredagsmys med henne. Det var inte bra för ett barn, men vad skulle de göra? Äktenskapet hade inte gått att rädda när det ena grälet efter det andra avlöst varandra.
Annika trivdes inte med att leva ensam, men att träffa en ny man var inte lätt. Innan hon gifte sig med Johan hade hon och hennes vänner levt ett aktivt uteliv, men hon kände inte för att gå tillbaka till det.
Emma pratade på om allt som hänt på dagis och om att hon var bjuden på födelsedagskalas hos Elsa, som gick på samma gymnastik som hon.
– Hennes pappa har lovat att köra mig hem efter kalaset på tisdag, sa Emma.
Annika visste ingenting om Elsas familj mer än att hon hade pratat med mamman någon gång när de hämtade tjejerna efter gymnastiken.
Dagen därpå gick Annika och Emma ut för att köpa en present till födelsedagsbarnet.
– Elsas pappa säger att han känner dig, sa Emma när hon stod och valde en vacker vit plasthäst till sin lilla kompis. Han heter Peter och tycker att du är söt, sa hon med ett fniss. Han undrar om du minns honom.
Jaha, tänkte Annika, Peter var det många som hette när jag var ung. Men Elsas lite ovanliga efternamn sa henne ingenting. Lite nyfiken blev hon dock, men sedan tänkte hon inte mer på det.
Hon nämnde det för sin bästis Mona, men hon visste inte heller vem det kunde vara.
– Den enda Peter jag kommer på är killen du kysste av misstag på studentbalen, sa hon. Men han hette väl Lindberg i efternamn?
Hemska tanke! Efter ett par glas bubbel hade Annika gått fram till vad hon trodde var hennes pojkvän och kysst honom. Hon kunde fortfarande känna hur hemskt det hade känts när hon insett att det inte var Jens utan skolans populäraste kille hon kastat sig om halsen på.
Om Mona sett henne nu skulle hon ha skrattat ihjäl sig
På måndagen visste hela skolan vad som hade hänt och Annika ville bara försvinna. Inte minst för att han verkat road och var killen alla tjejer drömde om.
Istället för att förklara misstaget hade hon fått panik och slängt ur sig att han inte skulle tro att han var något. Sedan hade hon vänt på sina ovanligt höga klackar och försökt göra en snygg sorti men snubblat.
Vilken tur att det inte var han, tänkte Annika.
Det hade gått två Peter i hennes klass men ingen med det efternamnet.
Emma hade varit pirrig redan på morgonen.
Klockan halv åtta på kvällen ringde det på dörren. Elsa hade följt med och båda flickorna sprang in i samma ögonblick som Annika öppnade dörren.
På infarten stod en man bredvid sin bil och Annika gick ut för att tacka honom. Han var lång, rörde sig smidigt och påminde om någon. Det kunde väl ändå inte vara …?
Mer än så hann hon inte tänka förrän han kom fram och med ett charmigt leende presenterade sig. Det var tydligt att han var road av situationen.
Nej! tänkte Annika. Vem som helst men inte han!
– Pappa, kom ett tag! ropade Elsa inifrån huset.
Annika bad honom komma in en stund när han nu varit så snäll och kört Emma. Men inombords kände hon bara kaos.
– Om jag inte stör, sa han leende och gjorde en gest att hon skulle gå före.
Det var Emmas plasthästsamling dottern ville visa honom. Han såg imponerad ut och ansträngde sig att försöka lära sig namnen på alla. Annika tänkte att han måste vara en rolig och närvarande pappa. Själv ville hon bara sjunka genom jorden. Om Mona sett henne nu skulle hon ha skrattat ihjäl sig.
Peter stannade på en kopp te och flickorna fick leka en stund till.
Det visade sig att Elsa hade fått sin mammas efternamn då det var lite mer ovanligt och det var anledningen till att Annika inte fattat att det var han. Men nu satt han alltså i hennes kök och drack te. Skolans snyggaste kille som hon hade gjort bort sig för när hon var nitton år.
De pratade en stund om det som hänt den kvällen. Hur otroligt dum hon hade känt sig och hur söt han hade tyckt att hon var när hon insett vad hon gjort. Sedan övergick de till att prata om annat och Annika började tycka mer och mer om honom. Hon tyckte det var synd att han redan var upptagen.
– Jag ska sova hos pappa i kväll, sa Elsa med en gäspning. Precis som Emma bor jag lite här och lite där. Nu när pappa har träffat dig kanske vi kan vara tillsammans alla fyra?
Peter tittade på Annika och bekräftade att de var skilda.
– Det är sant att jag har sagt att du är söt, sa han lite generat. Vi kanske kan gå ut och äta alla fyra imorgon kväll? Om du lovar att inte ta på dig högklackade skor, sa han med ett skratt. Men det som hände innan dess är jag gärna med på igen.
Annika kände att hon rodnade.
– Vad menade Elsas pappa med “högklackade skor”? frågade Emma när de hade gått.
Som tur var somnade hon ögonblicket därpå och Annika behövde inte förklara.