Anki: Jag var medberoende i 13 år – en dag förändrades allt

Här är 5 kändisar som slutat dricka alkohol – så har deras liv förändrats

Efter reklamen: Här är 5 kändisar som slutat dricka alkohol – så har deras liv förändrats

Sista tiden med min sons pappa var dramatisk så när jag träffade Uffe var kontrasten stor. Han var hygglig och hjälpsam och fungerade bra med min son. Hans son som är några år äldre än min, trivdes hos oss.

Uffe drack mer än vanligt, tyckte jag. Men vad är egentligen ”vanligt”? Han var ju snäll så jag tolererade en del i början.

Jag kan inte riktigt påstå att det var stormande kärlek, utan mer att jag gillade honom. Men det skulle visa sig att Uffe inte var något bra sällskap.

Uffe drack varje kväll, flera starköl eller ett par flaskor vin. Han blev berusad men åkte ändå och jobbade alla dagar, även om han var bakfull.

Ibland kunde han må så illa att han spydde i bilen och de gångerna tänkte jag när han släppte av mig att ”jaha, nu åker han inte till jobbet, nu blir det en period”. Mycket riktigt, när min arbetsdag var slut kom han och hämtade mig och jag såg att han var berusad och körde in i vallar och snödrivor längs vägen.

Drack med sin mor

Detta hände då och då och var starten på en lång period av supande. Ofta var han hos sin mamma som matade honom med sprit. Uffe var däckad många gånger hos mor sin och jag förstår inte vad en mamma som super med sin son har bakom pannbenet?

Han kunde komma hem med taxi på kvällen för att morgonen därpå vilja ha mer. Jag undrade varför han inte stannade hos sin mor, för där fanns ju alkoholen. Det var bara för mig att köra iväg honom till hans mamma igen innan jag körde till jobbet.

Jag kände mig ensam i min tvåsamhet. Visst, jag hade ju min son, men ett barn är ett barn.

Jag är själv helnykterist och röker inte och Uffe var dessutom storrökare. Jag var verkligen medberoende för vissa söndagar hade jag stoppat undan vin som jag portionerade ut till honom så han blev lugn.

På Wikipedia läste jag: Medberoende är ett tillstånd som kan drabba en person som lever tillsammans med en missbrukare, exempelvis en alkoholist, narkoman eller annat destruktivt eller problematiskt beteende. Den medberoende anpassar sitt beteende och sin personlighet efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa.

Ville hjälpa honom

Så var det verkligen för mig, jag ville ta hand om honom och hjälpa honom.

Han förlorade körkortet i en poliskontroll en gång, men eftersom han behövde det i tjänsten skrev jag ett brev till myndigheterna och straffet mildrades.

Åren gick och Uffe blev mer alkoholiserad. Vi flyttade till hus och vi gifte oss. Fråga mig inte varför, jag bara gjorde det.

En gång åkte vi till fjällen.I tältet ifrågasatte jag återigen hans alkoholintag. Han blev arg. Ett tält är litet, jag kunde inte fly och han slog mig gul och blå.

En annan gång lyfte han ilsket upp mig och kastade mig mot bokhyllan så jag pladask föll omtumlad ner mot golvet och där låg jag. Många andra gånger fick jag också ta emot slag.

Så levde jag i många år. Han misshandlade mig bara när han var berusad, aldrig när han var nykter för då var han riktigt snäll och det var väl det jag gick efter, när han var nykter.

Åren gick och jag märkte att han blev tröttare, han orkade inte dänga till mig som förr när jag förmanade om alkoholen och blev inte arg.

Hans höga blodtryck upptäcktes vid en läkarkontroll och han skulle få medicin, men han hann aldrig få den innan hjärnblödningen slog till. Hjärnstammens viktiga trådar brast, han hamnade på sjukhuset i två veckor, medvetslös och somnade slutligen in.

Jag blev helt plötsligt ”arbetslös” hemma. Jag behövde inte torka efter hans svineri längre, behövde inte skrika åt honom, behövde inte bråka om alkoholen längre. Allt blev lugnt och tyst.

Jag sörjde hans destruktiva liv och kände samtidigt att jag fick lugn och ro, efter mer än 13 år.

Jag har fått frågan ”men varför lämnade du inte?” Den kan de som är i min situation inte svara på för så här är det att vara medberoende.