Trending: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Ann lämnade banken för verkstaden: ”Bättre för min kropp”

25 maj, 2023 
AvPer-Ola Ohlsson
Ann Lidén
Efter nästan ett helt yrkesliv på bank bytte Ann spår. Fyllda 55 år utbildade hon sig till CNC-operatör och i stället för finansiella verktyg handskas hon i dag med tunga metallstycken.
– Jag stortrivs, säger hon.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Klockan är halv fem en torsdagskväll när Ann Lidén, 58, kommer hem från jobbet på Höganäs Verkstad till villan i Nyhamnsläge i nordvästra Skåne. Ytterligare en arbetsdag, som för Anns del började klockan sju på morgonen, är till ända.

– Det är den stora skillnaden mot mitt tidigare arbete. Då kunde jag ta med mig jobbet hem på kvällarna, om inte rent fysiskt så åtminstone mentalt. I dag är jag helt ledig efter klockan 16, säger hon.

Se också: 5 viktiga saker att tänka på när du byter jobbBrand logo
Se också: 5 viktiga saker att tänka på när du byter jobb

Däremot är hon trött i ryggen och benen efter att ha stått vid en planslipnings- maskin hela dagen, och det känns i armarna att hon lyft åtskilliga metallstycken.

Annons

– Ändå tror jag det är bättre för min kropp än när jag satt i en stol framför en datorskärm hela dagarna. Då hade jag också ont i rygg och nacke, men på ett annat sätt.

Kontrasterna mot hennes förra arbetsplats är många. Det var på många sätt en helt ny värld hon trädde in i när hon bytte bankkontoret mot verkstads- golvet.

Det krävdes mod att säga upp sig

Arbetsuppgifterna på banken hade under flera decennier förändrats och försämrats och Ann hade tröttnat.

– Det var ett helt annat jobb de sista åren jämfört med när jag började. Man skulle klara att göra mer på kortare tid.

Vid 55 år fyllda bestämde hon sig för att sluta på banken, snarare än följa med vid ytterligare en flytt. Det krävdes mod – men hon sadlade om och fick en helt ny karriär. Det som till slut fällde avgörandet var att hennes arbetsgivare beslutade att lägga ner kontoret i Sverige. Ann erbjöds jobb i Danmark, men det var inget alternativ för henne.

Annons

– Det hade inneburit två och en halv timmes pendling från Nyhamnsläge enkel resa och varken jag eller min man ville flytta till Danmark, säger hon.

Därför tog hon det modiga steget och sa upp sig från ett fast arbete – och den 6 december 2019 gjorde hon sin sista arbetsdag inom bankvärlden. Det innebar samtidigt slutet på ett långt yrkesliv inom bankvärlden. Ann, som ursprungligen kommer från studentstaden Lund, läste ekonomisk linje på gymnasiet och fick sitt första jobb på Lundabygdens Sparbanks kontor i stadsdelen Tuna.

– Jag var aupair ett år i USA direkt efter skolan, men frånsett det har jag jobbat på bank hela livet. Jag började med vanlig kundtjänst och fick sedan jobb i personalreserven, vilket innebar att jag fick rycka in på olika bankkontor vid ledigheter och sjukdomar.

Efter några år blev hon involverad i ett projekt tillsammans med andra anställda på banken. Hon började arbeta mer bakom kulisserna med pengaflöden och transaktioner. Det var ett utvecklande och spännande arbete där Ann och hennes kollegor ständigt strävade efter att förbättra det nya banksystemet.

Annons

– Vi var som en helpdesk. Om det uppstod problem ute på något bankkontor var det oss man ringde för att få hjälp.

Lundabygdens Sparbank, blev Sparbanken Finn som 2010 slogs ihop med Sparbanken Gripen. Ann var med om alla turerna och var Lund trogen fram till 2003.

– Men då var jag inte anställd på själva Sparbanken längre utan på ett företag som de båda Sparbankerna startat för att gemensamt hantera ekonomi, redovisning, förvaltning och nyutveckling.

Ann Lidén

Ann Lidén

Ålder: 58 år.

Familj: Maken Thomas, 69 år, fyra bonusbarn och golden retrievern Queenie. Gör: CNC-operatör.

Bor: I villa i Nyhamnsläge i nordvästra Skåne.

Nedskärningar och förändringar i organisationen

När det företaget flyttade verksamheten till Helsingborg började Ann pendla.

– Det var inte så jobbigt att pendla mellan Lund och Helsingborg. Det går relativt snabbt med regionaltåget Pågatåget.

Vid samma tid träffade hon sin man Thomas, 69, genom jobbet. Han var inhyrd som konsult och när de träffades på hennes arbetsplats slog det gnistor.

Annons

– Vi blev ett par 2002 och flyttade ihop och bodde i ett radhus i Lund. Efter ett par år började vi bli sugna på att skaffa en sommarstuga. Det var då vi såg annonsen på det här huset i Nyhamnsläge och körde upp för att titta på det. Det slutade alltså med att det blev ett hus i stället för en sommarstuga, säger Ann med ett leende.

Ann och hennes man flyttade in i huset i Nyhamnsläge 2005, vilket innebar att hon fick ännu kortare pendlingsavstånd till jobbet i Helsingborg. Men lugnet varade bara några år. Nya förändringar inom bankvärlden ledde till att bolaget som Ann arbetade för skulle läggas ner. Ett danskt företag gick 2013 in och tog över verksamheten. En filial i Helsingborg skapades för att Ann och hennes kollegor skulle kunna arbeta kvar i Sverige.

– Men vi gick från att vara 80 på Helsingborgskontoret till att bara vara 22 personer.

Annons

Några år senare började hennes arbetsuppgifter förändras.

– Jag jobbade med den svenska marknaden tidigare. Nu skulle jag dessutom få ansvar för den norska, danska och den färöiska marknaden.

Ann tyckte utmaningen var kul, men någon större löneförhöjning följde inte med trots att hon fick fler arbetsuppgifter. Droppen kom när den danska ägaren 2019 beslutade att lägga ner filialen i Helsingborg.

– Vi erbjöds jobb på kontoret i Ballerup väster om Köpenhamn. För att ta mig dit var jag först tvungen att åka till Helsingborg, ta färjan över till Helsingör och sedan ta tåget till Ballerup. Det var orimligt.

Men det var inte i första hand pendlingsavståndet som fällde avgörandet.

– Om jag verkligen hade tyckt om mitt jobb så hade jag tackat ja och övertalat Thomas att vi skulle flytta till Malmötrakten. Därifrån hade det varit enklare att pendla.

Ann vid planslipningsmaskinen
Under det dryga år hon arbetat inom metallindustrin har hon främst skött planslipningsmaskinen.

Ångrar inte sitt val

Något stort avgångsvederlag erbjöds hon inte.

– Inte mer än att jag fick sex månadslöner när jag slutade och bara behövde jobba en månad under uppsägningstiden.

Annons

– Med tanke på min ålder fattar jag knappt i dag att jag vågade tacka nej till det fasta jobbet i Danmark, men det gjorde jag och det ångrar jag inte.

Det första året var oroligt och Ann funderade många gånger på om hon gjort rätt. Hon sökte jobb efter jobb, men fick inte ens komma på intervju.

– Jag sökte jobb inom redovisning och ekonomi, men jag tror att min ålder gjorde att jag inte var intressant.

Ett handikapp för mig var att jag visserligen kan ekonomi, men jag hade inte jobbat med redovisning på många år och var inte inlärd på de nya systemen.

Med tanke på min ålder fattar jag knappt i dag att jag vågade tacka nej till det fasta jobbet i Danmark, men det gjorde jag och det ångrar jag inte.

Läste på distans

Hon hade börjat fundera på att göra ett karriärbyte och att utbilda sig till något helt annat, men visste inte till vad.

– Dessutom trodde jag att jag var för gammal.

Det var hon inte och sommaren 2019 blev hon erbjuden att gå en kurs via Arbetsförmedlingen. Ann gick igenom listan över kurser som de erbjöd och valde CNC-operatör.

Annons

– Jag fastnade för roliga ämnen som matematik och ritningslära i utbildningen. Även produktionslära tyckte jag lät kul.

En CNC-operatör ansvarar för en datorstyrd maskin för mekanisk bearbetning av arbetsstycken, som en svarv, fräs eller planslipningsmaskin, som den Ann huvudsakligen arbetar vid i dag. I december 2020, nästan på dagen ett år efter att hon stängt dörren till bankvärlden, började hon utbildningen till CNC-operatör i Malmö.

– Det var mitt under pandemin och restriktionerna gjorde att jag kunde läsa en stor del av de teoretiska ämnena på distans. Jag var ett par dagar i veckan i Malmö och resten hemma.

I oktober 2021 kom hon ut på verkstadsgolvet på en fyra veckor lång praktik på en mekanisk verkstad i Eslöv och när hon var klar med utbildningen skickade hon iväg en spontanansökan till Höganäs Verkstad, ett företag nära där hon bor.

Ann Lidén
En CNC-operatör sköter en datorstyrd maskin för mekanisk bearbetning av arbetsstycken, som en planslipningsmaskin, som den Ann mest arbetar vid.

Enda kvinnan på jobbet

Hon hade också sökt och fått ett jobb i Svedala i andra änden av Skåne. Men hon hade tur. Samma dag som hon skulle skriva på för jobbet i Svedala, som hade tvingat dem att flytta, så hörde Höganäs Verkstad av sig och erbjöd henne jobb.

Annons

Under det dryga år hon arbetat inom metallindustrin har hon främst skött planslipningsmaskinen.

– Vi roterar lite mellan maskinerna så jag har även arbetat med manuell svarv, valsning och sprutmålning.

Även om arbetet kan vara monotont ibland gäller det att inte tappa koncentrationen.

– I början var jag lite orolig för att jag inte skulle få använda huvudet i arbetet, men det måste du. Det är i början när du sätter upp arbetsstyckena och ställer in maskinen som det är mest att göra. Sedan sköter maskinen sig själv, men man måste hela tiden vara fokuserad.

Om man står och drömmer och tänker på annat kan det gå riktigt illa.

– När maskinen kört klart ska mätning göras och sedan ska den städas.

Ibland kan arbetet vara fysiskt krävande.

– Jag lyfter till exempel 60 centimeter långa och 20 centimeter breda arbetsstycken från golvet och för in dem i valsen. De väger bara sju kilo och det låter inte mycket, men när man gjort hundra sådana lyft känns det i armarna.

Annons

Det finns totalt sju maskiner för en CNC-operatör på Höganäs Verkstad och Ann vill lära sig att sköta samtliga.

– Den jag är mest sugen på är den halvautomatiska svarven. Den ser rolig ut att arbeta med.

– Det jag kan sakna är mina tidigare arbetskamrater. De jag jobbar med nu är bra de också, men vi får inte samma umgänge på verkstaden. På banken gick vi på lunch tillsammans och pratade.

– Det spelar nog också roll att jag är enda kvinnan bland 50-60 män, tillägger hon med ett leende.

Hon har fortfarande lite kontakt kvar med sitt gamla yrke.

– Jag är fortfarande med i Finansförbundet, men det är väl hög tid att jag byter till IF Metall, säger hon med ett skratt.

Annons